Öppna huvudmenyn

Karl Lasch, född 29 december 1904 i Kassel, död 3 juni 1942 i Breslau, var en tysk nazistisk politiker. Han var promoverad jurist och Sturmbannführer i SA.

Karl Lasch

Karl Lasch 1941.

Guvernör i distriktet Radom i Generalguvernementet
Ämbetsperiod
28 december 1939–1 augusti 1941
Företrädare
Efterträdare Ernst Kundt

Guvernör i distriktet Galizien i Generalguvernementet
Ämbetsperiod
1 augusti 1941–6 januari 1942
Företrädare
Efterträdare Otto Wächter

Född 29 december 1904
Kassel, Hessen-Nassau, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 3 juni 1942 (37 år)
Breslau, Tyskland
Nationalitet Tysk
Politiskt parti NSDAP
Utbildning Jurist
Alma mater Kölns universitet
Göttingens universitet
Münchens universitet
Yrke Politiker
Militärtjänst
I tjänst för Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Tredje riket
Tjänstetid 1928–1945
Grad SA-Sturmbannführer
Administrativ karta över Generalguvernementet (augusti 1941).

Innehåll

BiografiRedigera

Karl Lasch studerade nationalekonomi vid universiteten i Köln, Göttingen och München och promoverades till juris doktor vid det förstnämnda lärosätet år 1928. Hans avhandling bär titeln Das Führerprinzip im Aktienrecht. I juni 1928 fick han anställning som revisor vid Klöckner-Werke AG i Castrop-Rauxel.

Andra världskrigetRedigera

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och den 26 oktober inrättades Generalguvernementet, den del av Polen som inte inlemmades i Tyska riket. Lasch utnämndes till guvernör i distriktet Radom. I augusti 1941 installerades han på motsvarande port i distriktet Galizien, vilket hade tillkommit efter inledandet av Operation Barbarossa, Tysklands anfall på Sovjetunionen. Laschs båda guvernörskap präglades av hans hänsynslösa antisemitism; han införde en rad antijudiska åtgärder, ofta på eget initiativ.

Vid sidan av sin post som guvernör pressade han hjälpsökande judar på pengar, värdesaker och möbler. I september 1941 inleddes en undersökning mot Lasch men den lades ned. Generalguvernementets ståthållare, Hans Frank, var nära vän till Lasch och försökte initialt skydda denne. Det hela växte dock till en maktkamp mellan Frank och SS:s chef, Heinrich Himmler, och Lasch förlorade så småningom Franks beskydd. I slutet av januari 1942 greps Lasch av Sicherheitsdienst (SD), SS:s säkerhetstjänst, och internerades i Kraków. Han anklagades för förskingring av allmän egendom för eget bruk. Utredarna upptäckte en hel förrådsbyggnad med värdesaker, pälsar, målningar, mattor, möbler med mera som Lasch hade stulit från polska judar. I förhör påstod Lasch att han ingalunda var den ende ämbetsmannen i Generalguvernementet som skodde sig pekuniärt på judarnas bekostnad. Han bad Himmler om att få tjäna vid östfronten som straff för de oegentligheter han begått.[1] Den 9 maj 1942 åtalades Lasch inför en specialdomstol för korruption och valutabrott. Han dömdes till döden, på Himmlers personliga order. Det är inte klarlagt huruvida Lasch avrättades eller tvingades att begå självmord.[2] Thomas Sandkühler och Robert S. Wistrich anger att Lasch avrättades,[3][4] medan Ernst Klee hävdar att det rörde sig om självmord.[5]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Nazi Conspiracy and Aggression, "VI", Washington: United States Government Printing Office, 1946, s. 746 
  2. ^ Musial 1999, s. 353
  3. ^ Sandkühler 1996, s. 448
  4. ^ Wistrich 2002, s. 63
  5. ^ Klee 2007, s. 358

Tryckta källorRedigera