Wikipedia

Kareby kolerakyrkogård

begravningsplats i Bohuslän

Kareby kolerakyrkogård är en begravningsplats i Kareby församling i Kungälvs kommun för de församlingsbor, som dukade under i kolerafarsoterna 1834 och 1850.[1] Kyrkogården betraktas som en fast fornlämning och är därmed skyddad enligt kulturmiljölagen (KML).[2]

Kareby kolerakyrkogård
Begravningsplats
Kolerakyrkogård
Entré med informationstavla vid Kareby kolerakyrkogård.
Entré med informationstavla vid Kareby kolerakyrkogård.
Officiellt namn: Kareby kolerakyrkogård
Land Sverige
Delstat Västra Götaland
Distrikt Kareby 20:1
Kommun Kungälv
Datum Augusti 1834
Skötsel Svenska kyrkan
Antal gravar >19
Webbplats: Kareby kyrkstig, Kareby församling, Svenska kyrkan
Kareby kolerakyrkogård – en plats för vila och eftertanke.

Förberedelser redigera

Då man redan år 1831 befarade, att koleran skulle komma till Sverige, så beslutade sockenstämman i Kareby, ”att överenskomma om vidtagande av förberedande åtgärder i händelse att cholerafarsoten skulle hemsöka orten". Vid stämman kungjordes, att man gjort upp med Nils Halfwårdsson i Stora Ringby "att till sjukhus begagna en honom tillhörig manbyggning i Ringby".

Man utsåg även personer, som skulle ta hand om de sjuka – Börta Arvidsdotter i Höjer och Stina Jansdotter i Kyrkekareby skulle tjänstgöra som sjuksköterskor och Sven Hjort, John Esbjörnsson i Solbräcke, Andreas Nilsson i Lilla Bollestad och Hans Punkt i Stora Torp som sjuk- och likbärare. Dessutom skulle för att täcka de eventuella kostnaderna uttas en riksdaler på varje mantal och fyra skilling av varje torpare.[1]

Beslut om kolerakyrkogård redigera

När koleran kom till Sverige 1834 drabbades även Kareby. Då beslöt sundhetsnämnden, att de som avled skulle jordas på en särskild begravningsplats. För Karebys del nämndes "en plats å den så kallade Hyltebanken på Kareby prästgårds utmark". Den 26 augusti 1834 fastställdes denna plats till att begrava koleraoffren. Ett par dagar senare då sjukligheten och dödligheten inom få dagar ökat till en betydlig grad beslutade man, "att ingå till Konungens Befallningshavande med begäran om att en läkare skulle förordnas för pastoratet".[1]

Farsoten kommer redigera

Det förefaller som om epidemin drabbade pastoratet nästan chockartat, för i mitten av augusti 1834 hade det konstaterats, att inga sjukdomsfall ännu inrapporterats. Man hade åtskilts med "uppmaning att möta den allt mera faran med oförskräckthet och förtröstan till Försynen samt med rådighet och självförsakelse söka göra den så litet förödande som möjligt".

Första dödsfallet i Kareby socken inträffade den 11 oktober 1834. Sedan dog ytterligare 12 personer det året. Nästa gång som koleran slog till var 1850 och då dog här sex personer. Så totalt vilar på denna kyrkogård 19 personer, som dog i kolerafarsoten under första halvan av 1800-talet.[1]

Kyrkogården inhägnas redigera

På sockenstämman den 14 september 1837 beslöts, "att där koleraoffren begravts, skulle inhägnas platsen, som var 12 famnar (cirka 21,4 meter) i fyrkant. Muren skulle vara tio qwarter (cirka 1,5 meter) hög, åtta i botten samt fyra i övre kanten. Varje hemman skulle under vintern köra 12 lass ’vacker sten’".[1]

Minnessten redigera

På kolerakyrkogårdens minnessten kan man läsa följande text:

MINNESVÅRD
ÖVER FÖRSAMLINGSBOR
DÖDA I KOLERA 1834
REST AV KAREBY FÖR-
SAMLING
1958

Se även redigera

Bildgalleri redigera

  •  
    Grinden vid Kareby kolerakyrkogård.
  •  
    Kareby kolerakyrkogård.
  •  
    Minnessten på kolerakyrkogården.
  •  
    Övre delen av minnesstenen med text.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Axelsson Josef, red (1972). Kareby - socken på Inland. Kungälv. sid. 125. Libris 883267 
  2. ^ Begravningsplats L1970:9930, Kareby 20:1, Fornsök, Riksantikvarieämbetet.

Webbkälla redigera

Tryckta källor redigera

  • Axelsson Josef, red (1972). Kareby - socken på Inland. Kungälv. sid. 125. Libris 883267 

Vidare läsning redigera

  • Enström, Inga-Carin (1994). ”Koleran - 1800-talets farsot.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1994:2,: sid. 30-35 : ill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 2133197
  • Florman, Arvid Henrik (1831). Underrättelse om bruket af de mest bepröfwade preservativer och botemedel mot den nu i Europa grasserande cholera-sjukdomen, till allmänhetens tjenst. Lund: Gleerup. Libris 12456584 
  • Larsson, Daniel (2015). Kolera: samhället, idéerna och katastrofen 1834. Stockholm: Carlssons. Libris 17835119. ISBN 9789173317283 
  • Öberg, Lars (1988). ”Koleraepidemin i Göteborg 1834 – Katastrofen som vändes till hygieniska reformer”. Göteborg förr och nu: Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie. 22. Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund. sid. 66–86. Libris 3684053 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kareby_kolerakyrkogård&oldid=54316766”