Kappgam

afrikansk fågelart bland hökfåglarna
Inte att förväxlas med kapgam.

Kappgam[2] (Necrosyrtes monachus) är en av de mindre av gamla världens gamar, med utbredning i Afrika söder om Sahara.[3] Liksom de flesta andra gamarter har den minskat kraftigt i antal på sistone och betraktas nu som akut hotad.

Kappgam
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
UnderfamiljGamla världens gamar
Aegypiinae
SläkteNecrosyrtes
Gloger, 1841
ArtKappgam
N. monachus
Vetenskapligt namn
§ Necrosyrtes monachus
Auktor(Temminck, 1823)

Utseende redigera

Kappgamen är en av de mindre gamarna inom gruppen gamla världens gamar. Den mäter 62–72 centimeter på längden, har ett vingspann på 155–165 centimeter och väger ungefär 1,5–2,6 kilogram.[4] Den är en typisk gam med breda vingar och korta stjärtfjädrar. Den har rosa ansikte utan fjädrar och gråaktig "huva", och kroppens fjäderdräkt är genomgående mörkbrun.

 
 

Läten redigera

Arten är mestadels tystlåten, men vid boet och när den äter kan tunna och dämpade skrin, skall och tjatter höras.[5]

Utbredning och systematik redigera

Kappgamen placeras som ensam art i släktet Necrosyrtes. Fågeln förekommer på savann i Afrika söder om Sahara.[3] De flesta behandlar den som monotypisk, det vill säga utan underarter, medan andra urskiljer två underarter:[6]

Tillfälligt har den setts i Marocko med ett fynd av två individer 1955. Fynd i Spanien har ansetts utgöras av rymlingar ur fångenskap.[7]

Ekologi redigera

Som andra gamar är den en asätare och lever främst av kadaver av döda djur och avfall som den lokaliserar genom att glidflyga över savann och mänskliga bosättningar och soptippar. Den rör sig ofta i flockar och på många platser är det en fågel som alltid syns seglande i skyn under nästan hela dygnet. Den är vanligtvis orädd för människor.

 

Status och hot redigera

Tidigare kategoriserades kappgamen som livskraftig (LC) men studier har visat att den är ovanligare än man tidigare trott och minskar mycket kraftigt i antal. Från 2011 kategoriserade IUCN arten som starkt hotad (EN) och från 2015 som akut hotad (CR).[1] Världspopulationen uppskattas till högst 131 000 vuxna individer.[1]

Namn redigera

Kappgamens vetenskapliga artnamn monachus betyder "munk" och släktesnamnet Necrosyrtes "asdragare", av grekiska nekros för "lik" eller "död" och suro, "att dra" eller "att släpa".[8]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2022 Necrosyrtes monachus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 21 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ ”Hooded Vulture”. Oiseaux-Birds.com. http://www.oiseaux-birds.com/card-hooded-vulture.html. Läst 16 februari 2012. 
  5. ^ Kemp, A. C., D. A. Christie, J. S. Marks och C.J. Sharpe (2020). Hooded Vulture (Necrosyrtes monachus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.hoovul1.01
  6. ^ Kemp, A.C., Christie, D.A., Marks, J.S. & Sharpe, C.J. (2017). Hooded Vulture (Necrosyrtes monachus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52994 5 mars 2017).
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 72. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera