Öppna huvudmenyn
För örlogsfartygen, se HMS Kaparen. För fartygsklassen, se Kaparen-klass. För ön i Finland, se Kaparen, Esbo.

Kaparen, skrevs kaparen, var en biograf som slog upp sina portar första gången den 24 februari 1940Stigbergstorgets västra del i Majorna i Göteborg. Biografen Kaparen ritades av arkitekten Nils Olsson, hade 800 platser och fick sitt namn från kaparen Lars Gathenhielm och närheten till det Gathenhielmska huset. Det var Cosmoramabolaget som till en början drev biografen och första filmen de visade var Kadettkamrater. Den 30 september 1982 visades sista filmen vilket var Jönssonligan och Dynamit-Harry. Senare byggdes lokalerna om och den 19 november 1984 flyttade Posten in. Numera fungerar lokalen som matbutik.

Kaparen
Kaparen.jpg
Kaparenbyggnaden i september 2018.
PlatsStigbergstorget, Göteborg
Öppnade24 februari 1940
Stängde30 september 1982
ÄgareSF Bio
Salonger
Totalt antal platser801

Kaparen ersatte Majornas Bio, som bytte namn till Rio och flyttade till Landsvägsgatan i Haga. Kaparen låg då i det närliggande så kallade "Skandalhuset", ett femvånings stenhus; namnet på grund av dess höga höjd i förhållande till grannen Gathenhielmska huset. Skandalhuset revs på 1940-talet.[1]

På platsen för Kaparen låg fram till september 1938 Majornas växelundervisningsskola, som invigdes den 4 maj 1827. Den var en slags fattigfriskola[2] och hade tidigare fungerat som flickslöjdsskola under namnet Carlgrenska skolan;[3] en tid verkade Jenny Nyströms far som lärare (se även dikten "Tomten") på skolan.[4]

Arkitekt Olsson skrev om problematiken med att rita kaparen: "Uppgiften att rita Kaparen blev ett ganska svårlöst problem. Det gällde att skapa en byggnad, vars yttre väl anslöt sig till den närliggande bebyggelsen, men som å andra sidan kunde hävda sig gent emot sina grannar och redan i sin yttre skepnad på ett något så när tydligt sätt kunde annonsera sitt ändamål. --- Byggnadsbestämmelserna voro emellertid ganska snäva, framför allt fasaden åt Stigbergstorget begränsades till en viss maximihöjd och först efter en rad underhandlingar med Byggnadsnämnden och styrelsen för Lindbergska fonden kunde den yttre formen fastställas."

Konstnären Gunnar Erik Ström ansvarade för den dekorativa utsmyckningen av Kaparens inredning, bland annat salongens reliefer "Skeppsbrutna" och "Avskedet". Likaså snäckan med kaparskeppet i foajén. Hans motto under arbete var "Till sjöss." Skulptörer var: Erling Valldeby, Gull Arfwedson, Sten Eriksson och Arvid Johansson. Ström skrev om sitt arbete: "Salongens dekor avser i första hand att ornamentalt berika långväggarnas stora obrutna väggytor, men vill också med sina detaljer roa och förströ publiken, medan den stora snäckan i foyén, prydd med ett gångande skepp efter autentisk kaparmodell, på ett markant sätt annonserar biografens namn: "Kaparen".

Salongen karakteriserades framför allt av parkettens starkt amfiteatraliska form, och den blå sammetsridån utgjorde salongens koloristiska tyngdpunkt. Ett nät med fiskar var placerat framför ridån. Över parkettens bakre del fanns ett uppspänt beduintält i gult och rött. Långväggarna var klädda med rödbokspanel och reliefer i naturfärgad puts, och stolarna hade roströd klädsel. Ett dekorativt inslag var de 48 fiskmåsarna i taket, glasfåglar inifrån upplysta av glödlampor.

Fastigheten innefattade förutom biografsalong, även tre butikslokaler, tandläkarmottagning och vaktmästarbostad. Byggnaden uppfördes i armerad betong med utvändig isolering. Entreprenör var AB Armerad Betong och inredningsarbetena utfördes av Kochs Snickerifabriker. De elektriska installationerna utfördes av Förenade Elektriker. För bildprojektionen användes två Erneman V projektorer, försedda med Brenkert högintensitetslampor. Den ursprungliga bildrutan förstorades 90 000 gånger. Ljudanläggningen var av Aga-Baltics fabrikat och salongens akustisk kom till genom den så kallade "research counsil standard"-metoden.

KällorRedigera

  • kaparen: invigning den 24 februari 1940, Cosmoramabolaget, Göteborg 1940.
  1. ^ På mammas gator, Gunnar W Blomgren, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91-7029-064-4 s. 16-17
  2. ^ Om fynden på vinden i Majornas växelundervisningsskola, Elof Lindälv, utgiven av Föreningen för svensk undervisningshistoria, Stockholm 1972 ISBN 91-85130-00-1, s- 8
  3. ^ "Koleraepidemin 1834". Arkiverad 19 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Alltidgot.com. Läst 18 december 2014.
  4. ^ "Biografiska uppgifter". Kalmarlandsmuseum.se. Läst 18 december 2014.