Kalma (finsk mytologi)
Kalma är en personifiering av döden i finsk folklore och finsk mytologi.[1] Förutom att vara ett egennamn används det om graven, den döda kroppen och liklukten.[1] Det finska ordet kalmisto för begravningsplats kommer från Kalma.[2]
I andra mytbeskrivningar har Kalma beskrivits som en dödsgudinna och en av döttrarna till Tuoni och Tuonetar, härskare över underjorden Tuonela. Var och en av döttrarna - Loviatar, Kalma, Vammatar, Kipu-tyttö, och Kivutar - beskrivs då med olika uppgifter. Kalma är kopplad direkt till döden och ledsagar de döda till underjorden.[3]
Enligt en familjelegend så överlevde en förfader till den estnisk-finländske militären och läkaren Hans Kalm (1889–1981) digerdöden genom att gömma sig på en avlägsen ös begravningsplats och på grund av detta bytte han namn till Kalm.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Abercromby, John (1898) (på engelska). The pre-and proto-historic Finns, both eastern and western, with the magic songs of the west Finns.. Library, Grimm. No 9-10.. London. sid. 320. Libris 2488832
- ^ Monaghan, Patricia. Encyclopedia of Goddesses and Heroines. (2014, New World Library). sid. 214.
- ^ ”‘Tuonetar Goddess: Unveiling the Mysterious Queen of the Finnish Underworld’ - Old World Gods” (på amerikansk engelska). oldworldgods.com. 20 november 2023. https://oldworldgods.com/finnish/tuonetar-goddess/. Läst 24 mars 2024.