Körsbärsfuks, Nymphalis polychloros, är en fjärilsart i familjen praktfjärilar. Vingspannet varierar mellan 53 och 69 millimeter, på olika individer.[1]

Körsbärsfuks
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljVinterpraktfjärilar
Nymphalinae
SläkteNymphalis
ArtKörsbärsfuks
N. polychloros
Vetenskapligt namn
§ Nymphalis polychloros
AuktorCarl von Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

 
Undersidan på körsbärsfuks ger ett bra kamouflage när den med hopfällda vingar sitter på en trädstam.

Det är ingen skillnad i utseende mellan hanen och honan. Ovansidan är brunorange med gulare fläckar längs vingkanterna och svarta fläckar i huvudsak på framvingen. Längs de tandade ytterkanterna finns ett svart band och i detta finns på bakvingen blå halvmåneformade fläckar. Undersidan är brun i olika nyanser och längs ytterkanterna en aning blå. Larven är gråsvart med längsgående gulorange ränder och långa gulorange tornar. Den blir upp till 45 millimeter lång.[2]

Levnadssätt redigera

Värdväxter, de växter larven äter av och lever på, är arter i almsläktet, videsläktet och plommonsläktet.[3]

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i juli–augusti. Körsbärsfuksen övervintrar och den andra flygtiden är när den vaknar igen, i april–maj. Det är under denna tid som parning och äggläggning sker.[2]

Utbredning redigera

Körsbärsfuksens utbredningsområde är i Nordafrika, södra och centrala Europa och genom Mindre Asien och södra Ryssland till Kaukasus. Dessutom finns ett mindre utbredningsområde från Himalaya till norra Pakistan.[3] I Norden förekommer den i Danmark, sydligaste Norge och Finland samt upp till Jönköpings län i Sverige.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 294-295. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  2. ^ [a b] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 86. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  3. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Nymphalis polychloros, läst 12 september 2008

Externa länkar redigera