Kärnkraft i Sverige

kärnkraft producerad i Sverige

Kärnkraft i Sverige har producerats sedan början av 1970-talet vid som mest tolv kärnreaktorer. Sedan 2020 sker elproduktion vid sex aktiva reaktorer, fördelade på tre anläggningar: Forsmarks kärnkraftverk (tre reaktorer, F1, F2 och F3), Oskarshamns kärnkraftverk (en reaktor, O3) och Ringhals kärnkraftverk (två reaktorer, R3 och R4)

De två reaktorerna i Barsebäck (B1 och B2) stängdes 1999 respektive 2005. Två reaktorer i Oskarshamn, (O1 och O2) stängdes 2015 respektive 2017. Två reaktorer i Ringhals (R1 och R2) stängdes 2019[1] respektive 2020.[2]

I Sverige har kärnkraft sedan 1980-talet genererat mellan 35 och 50 procent av landets elkraft. Vid beslut om avveckling måste denna andel ersättas med andra energikällor.

Historia redigera

 
Svenska kärntekniska anläggningar. Aktiva anläggningar i blått, inaktiva i svart. Listan är ej komplett.
1. R1, Drottning Kristinas väg 2. R2 mfl, Studsvik forskningsanläggning 3. R3/Adam, Ågesta kärnkraftvärmeverk 4. Ranstadverken. 5. R4/Eva, Marviken 6. Oskarshamns kärnkraftverk 7. Ringhals kärnkraftverk 8. Barsebäcks kärnkraftverk 9. Forsmarks kärnkraftverk 10. Clab 11. SFR

Forskningsreaktorer redigera

Se även: R1 (reaktor) och Studsvik AB

Den första reaktorn i Sverige var Reaktor 1 (R1) som startades juli 1954. R1 låg insprängt i berget, 27 meter[3] under KTH-området i Stockholm och användes för forskning och utbildning av ingenjörer. En bidragande orsak till byggandet av R1 var att kunna bedriva forskning och utföra experiment som ansågs nödvändiga för ett svenskt kärnvapenprogram.[3] Reaktorn hade dock inte kapacitet att producera klyvbart material i användbara mängder för militära ändamål. Reaktorn stängdes slutgiltigt i juni 1970.[4]

Den andra reaktorn i Sverige var R0 i Studsvik som startades 1959. Reaktorn var en så kallad nolleffektsreaktor som inte utvecklade någon termisk effekt, utan användes för studier av neutronfysik och kriticitet i olika härdkonfigurationer. Reaktorn stängdes slutgiltigt 1972.[5]

Den tredje reaktorn i Sverige var den så kallade R2-reaktorn i Studsvik. Den togs i bruk 1960 och användes förutom forskning även för framställning av tekniskt användbara isotoper. Reaktorn stängdes slutgiltigt i juni 2005.[5][6]

På Studsvik byggdes och drevs även de mindre nolleffektsreaktorerna FR-0 (1964–1971) och R2-0 (1960–2005) samt de tre experimentanordningarna Zebra (Zero Energy Bare Reactor Assembly), TZ (Tryckzebra) och KRITZ för kriticitetsstudier vilka avvecklades och revs i början av 1980-talet.

Ågestaverket redigera

 
Ågestaverkets kontrollrum.
Detta avsnitt är en sammanfattning av Ågestaverket.

Sveriges första kärnkraftverk (R3) där ändamålet inte bara var forskning eller utbildning var Ågestaverket – ett kraftvärmeverk som från 1964 fram till 1974 levererade el (10 MW) och samtidigt försörjde Farsta med fjärrvärme (55 MW).[7]

Verket drevs som ett testverk för utprovningen av kärnkraft, där värmen och strömmen köptes av Stockholms kommun "till oljepriser". Detta gjorde att verket under många år gick med en årlig förlust på cirka 5 miljoner kronor. I och med att Oskarshamn 1 färdigställdes 1972 minskade betydelsen av Ågesta och Vattenfall beslöt sommaren 1973 att lägga ner driften den 1 juli 1974.[8]

Den stora prisökningen på olja i samband med oljekrisen hösten 1973 innebar en betydande ökning av intäkterna från Ågestaverket, och det förekom förslag om att ompröva det redan fattade nedläggningsbeslutet.[8] Beslutet kom dock att fullföljas, bland annat beroende på de säkerhetsmässiga brister i verkets konstruktion som uppdagades vid incidenten den 1 maj 1969, där ett brott i ett yttre kylsystem gav allvarliga störningar i styrsystem och kontrollfunktioner.[7][9] Under 2020 påbörjade Vattenfall en demontering som planeras vara klar till 2024.

Tanken på effektiv samtidig produktion av el och värme gav inspiration till den så kallade Närförläggningsutredningen, vars betänkande kom 1973. Någon ytterligare tillämpning av denna produktionsprincip kom dock aldrig till stånd, trots att Naturvårdsverket vid de olika tillståndsförhandlingar som fördes vid den svenska kärnkraftens utbyggnad påtalade dess fördelar, inte minst för att slippa befarade negativa effekter av att släppa ut 70 procent av fissionsprocessens energi i havet. De utredningar som kraftproducenterna presenterade pekade på dålig ekonomi i sådana alternativ för de senare förläggningarna i Barsebäck och Forsmark. Någon seriös diskussion om fjärruppvärmning av Köpenhamn från Barsebäck är inte känd.

Marvikenverket redigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Marviken.

Sveriges andra kärnkraftverk (R4) var Marvikenverket, som byggdes vid Marviken nära Norrköping. Avsikten med verket var att både kunna producera el och ha förmågan att ta fram klyvbart material för en tänkbar svensk atombomb, och uppfördes till stora kostnader under 1960-talet. Kravet att kunna producera klyvbart material (plutonium) från naturligt uran komplicerade konstruktionen genom att till exempel kräva anordningar för bränslebyte under drift, samtidigt som drift med naturligt uran minskade möjlig effekt jämfört med isotopanrikat uran. Kravet att använda naturligt uran som bränsle gjorde det nödvändigt att använda tungt vatten som moderator, vilket innebär en mer komplicerad anläggning.

Bygget präglades av beslutsvånda och tekniska problem, och kärnkraftverket kom aldrig att tas i bruk bland annat eftersom Sverige år 1968 ratificerade icke-spridningsavtalet vilket slutgiltigt stängde planer på svenska kärnvapen. När uranmarknaden blev friare med större möjligheter att köpa isotopanrikat uran fanns inte heller behovet av att kunna producera elkraft från inhemskt naturligt uran med tungvattenteknik.

Delar av byggnaden har använts för storskalig verifiering av kärnkraftsteknik.

Kommersiell kärnkraftsproduktion från 1972 redigera

Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972 vid Oskarshamns kärnkraftverk. 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. I Forsmark drog man viss nytta av spillvärmen i kylvattnet genom att med detta värma vattnet i en havsvik, där man tidigare hade ett hägn för avel av utrotningshotade sälar.

Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2–4 är av svensk konstruktion (utvecklade av Asea Atom). Tre av de fyra Ringhalsreaktorerna är amerikanska, byggda av Westinghouse.

I oktober 1972 publicerade Centrala driftledningen (CDL) en prognos att Sverige skulle behöva 24 kärnkraftaggregat år 1990.[10][11] I november 1972 publicerar CDL skriften ”Sveriges elförsörjning 1975-1990, 1972 års studie” där 19 kärnaggregat behövs till år 1990, varav fyra vid Sörmlandskusten och två i Bohuslän. Till år 2000 hade 19 lägen för kärnkraftverk valts, varav ingen i övre Norrland.[12]

Avveckling från 1999 redigera

 
Barsebäck, det första stora kraftverket som avvecklades.

År 1979 skedde Harrisburgolyckan i kärnkraftverket på Three Mile Island i Pennsylvania, vilket påverkade inställningen till kärnkraft i Sverige. Året därpå arrangerades en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. De vinnande alternativen Linje 1 och Linje 2, som på framsidan hade samma text, fick tillsammans ca 60 procent av rösterna, vilket innebar att två verk under uppförande skulle byggas färdigt samt tillsammans med fyra färdigbyggda verk skulle laddas med kärnbränsle och startas. Kärnkraften skulle därefter "avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" och "ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma."

Riksdagen beslöt 1987 att i kärntekniklagen införa den så kallade tankeförbudsparagrafen, som ofta beskrivits som förbud mot kärnkraftsforskning. Den stadgade egentligen att "ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor". Paragrafen avskaffades 2007.[13]

År 1999 stängdes Reaktor 1 i Barsebäck, och 2005 stängdes den andra. Där spelade Sveriges relationer till Danmark en viss roll, efter att danska politiker uttryckt oro över att Barsebäcks kärnkraftverk geografiskt var närbeläget Köpenhamn (Danmark saknar egna kärnkraftverk). 2005 hade dock de danska protesterna tystnat sedan länge.[14] Därefter har två av tre reaktorer i Oskarshamn stängts, liksom två av fyra reaktorer i Ringhals. Enligt ägaren Vattenfall år 2015 skedde det senare fem år tidigare än planerat. Enligt Vattenfalls VD Magnus Hall hade den politiskt planerade effektskattehöjningen på kärnkraft en avgörande roll för beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 i förtid [15]. Bidragande faktorer var också att elpriserna var låga.[16] [17] Efter Vattenfalls hot om att lägga ned samtliga reaktorer [18] minskades effektskatten kraftigt 2017 och avskaffades år 2018 enligt beslut 2016.[19]

Kraftverket i Barsebäck började rivas 2016 och ska enligt plan vara jämnat med marken omkring 2030.[20][21] Kraftproduktionen vid Barsebäckreaktorerna har ersatts med effekthöjningar vid andra reaktorer samt efter 2010 utbyggnad av vindkraft. Även oljeeldade värmekraftverk används för att klara effekttoppar under vintern.

Kärnkraftverk i Sverige redigera

Sverige har haft 12 reaktorer exklusivt för elproduktion, men 2021 är 6 stängda och 6 i kommersiell drift. De är samtliga lättvattenreaktorer och använder anrikat uran som bränsle.

Verk Enhet Teknik Effekt i MW[22] Driftstart Avstängd Kommentar
Ringhals
1 BWR 881 1976 2020 "Nu stängs reaktor 2"[1]
2 PWR 905 1975 2019 [1]
3 PWR 1 062 1981
4 PWR 1 120 1983
Forsmark 1 BWR 990 1980
2 BWR 1 118 1981
3 BWR 1 172 1985
Oskarshamn
1 BWR 473 1972 2017 okg.se anläggningar[23]
2 BWR 638 1975 2015 Beslut om förtida stängning O1 & O2[24]
3 BWR 1 450 1985 1400 MW före effekthöjning 2009
Barsebäck
1 BWR 600 1975 1999
2 BWR 600 1977 2005

Angivna elektriska effekter är ungefärliga och hämtade från IAEA PRIS.[22] Teknik: BWR = kokvattenreaktor, PWR = tryckvattenreaktor

Elproduktion svensk kärnkraft 1971–2020 redigera

Diagram produktion i svenska kärnkraftverk 1971-2021 (TWh/år) redigera

Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem.

Diagrammet visar elproduktion i kärnkraftverk i Sverige i TWh/år. F1-F3 = Forsmark, O1-O3 = Oskarshamn, R1-R4=Ringhals och B1-B2 = Barsebäck. Bland notervärda bortfall kan nämnas det så kallade "5-reaktorstoppet" hösten 1992 med anledning av silhändelsen i Barsebäck, och år 2009 omfattande modernisering av R1, R2 och O3.

Total elproduktion Sverige per kraftslag 1970-2021 (TWh/år) redigera

Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem.

I diagrammet är "Kraftvärme Ind" samtidig produktion av värme och elkraft i industri, typiskt i pappersindustrin med skogsråvara som bränsle. "Kraftvärme Uppv" är samtidig produktion av värme och elkraft i orter med fjärrvärme, ofta med skogsråvara men även fossila bränslen. "Övrig värmekraft" är fossileldade kondenskraftverk som Stenungsunds- och Karlshamnsverken, något som användes i viss utsträckning under 1970-talet, men därefter endast vid kortvariga bristsituationer. Data är från Ekonomifakta.[25]

Kärnkraftens andel av svensk elproduktion redigera

Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem.

Diagrammet visar andelen kärnkraft av Sveriges elproduktion. Tidvis har kärnkraften stått för hälften av elproduktionen, men sedan stängningar av flera reaktorer under 10-talet är andelen numera (2021) cirka en tredjedel. Andelen påverkas även av hur annan produktion går, till exempel blev andelen kärnkraft 2003 över 50% beroende på en kombination av hög tillgänglighet hos kärnkraften och låg tillrinning i vattenkraften.

Produktionssiffror redigera

I Sverige har andelen kärnkraft av svensk elektricitetsproduktion mellan 1980 och 2020 varierat mellan cirka 35 och 50 procent.[25]

Att producera en kWh kostade år 2016 enligt ägarna 30–36 öre;[26][27] i dessa kostnader ingår skatter samt avgifter för omhändertagande av det använda kärnbränslet och för framtida rivning av kärnkraftverk.[28] Kostnaden varierar starkt beroende på bland annat kalkylräntan, beräknad livstid och investeringskostnader.[29] I internationella utredningar varierar priset mellan ungefär 40 och 80 öre per kWh[källa behövs].

Radioaktivt avfall redigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Slutförvaring av radioaktivt avfall i Sverige.

Kärnkraften är den största källan till radioaktiva avfallsprodukter i Sverige. Driften av reaktorer regleras genom Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet[30] som bland annat föreskriver ramarna för hur det avfall som bildas ska tas om hand. För att fullgöra detta har ägarna till kraftverken gått samman och bildat Svensk Kärnbränslehantering (SKB), för att ta hand om mellan- och slutförvar av avfallet.

Man skiljer på låg-, mellan- och högaktivt avfall där det lågaktiva kan vara skyddskläder och byggmateral, mellanaktivt konstruktionsdelar och högaktivt kärnbränsle. Vid klassificeringen av olika typer av avfall är halveringstiden för isotoperna i avfallet av stor betydelse. Avfall som innehåller till exempel Kobolt-60 kan ha en betydande aktivitet när det är "färskt", men då halveringstiden för denna isotop är cirka 5 år så har aktiviteten efter 50 år (10 halveringstider) minskat med en faktor tusen, och efter 100 år blivit en miljon gånger mindre. Avfallet kan därför efter en jämförelsevis kort avklingningstid klassificeras som lågaktivt. Omvänt så är halveringstiden för vissa isotoper av till exempel Americium och Plutonium tusentals år, varvid aktiviteten kvarstår under en betydande tid.

SKB har ett slutförvar för låg- och mellanaktivt avfall, Slutförvar för radioaktivt driftavfall (SFR) vid Forsmarks kärnkraftverk, mellanförvarar högaktivt avfall i Clab vid Oskarshamns kärnkraftverk och har ansökt om att få bygga ett slutförvar för långlivat avfall (SFL) i närheten av Forsmarks kärnkraftverk. Regeringen godkände ansökan i januari 2022 och den prövas vid Mark och miljödomstolen.

Bildgalleri redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] ”Svt- nu stängs reaktor 2 på Ringhals kärnkraftverk”. Svt.se. https://svt.se/nyheter/lokalt/halland/nu-stangs-reaktor-2-pa-ringhals-karnkraftverk. Läst 30 december 2019. 
  2. ^ ”Elåret 2015”. Svensk Energi. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011091731/http://www.svenskenergi.se/Global/Statistik/El%C3%A5ret/el%C3%A5ret2015_160429_web2.pdf. Läst 10 juni 2016. 
  3. ^ [a b] Kristoffer Hansson (30 mars 2008). ”Svenska kärnvapenprogrammet”. P3 dokumentär. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 23 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230123110141/https://sverigesradio.se/avsnitt/svenska-karnvapenprogrammet. Läst 20 april 2023. 
  4. ^ ”Här stod svensk kärnkrafts vagga”. KTH. 1 juni 2013. Arkiverad från originalet den 12 april 2022. https://web.archive.org/web/20220412174131/https://www.kth.se/om/nyheter/centrala-nyheter/har-stod-svensk-karnkrafts-vagga-1.897760. Läst 7 januari 2023. 
  5. ^ [a b] ”NU STÄNGER NEUTRONFABRIKEN FÖR GOTT”. NEWS FROM VATTENFALL. 22 mars 2016. Arkiverad från originalet den 17 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180717125106/https://news.vattenfall.com/sv/article/nu-st-nger-neutronfabriken-f-r-gott. Läst 17 juli 2018. 
  6. ^ ”Studsviks historia – 2000-talet”. studsvik.com. Arkiverad från originalet den 31 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190531020102/https://www.studsvik.com/sv/om-studsvik/var-historia/2000-talet/. 
  7. ^ [a b] ”Ågestaverket”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A5gestaverket. Läst 17 juli 2018. 
  8. ^ [a b] Bo Östlund (8 december 1973). ”Oljepriser ger fortsatt drift för Ågestaverket”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1973-12-08/30/SVD. 
  9. ^ ”Olyckan där ett radioaktivt moln kunde ha spridits över Stockholm”. Dagens Nyheter. 13 januari 2020. https://arkivet.dn.se/sok?q=karl-erik+sandstedt&from=2020-01-13&to=2020-01-13. 
  10. ^ https://www.mobergpublications.se/energipolitik/appendix2.htm#1972
  11. ^ https://matsbladh.wordpress.com/2021/03/06/karnkraftens-historia
  12. ^ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll-1972128-30-november-1_FV09128/html/
  13. ^ Regeringens proposition 2005/06:76 Kärnsäkerhet och strålskydd (  PDF) Sid.15-16
  14. ^ ”Tyst i Danmark när Barsebäck stängs”. www.aftonbladet.se. Aftonbladet. 31 maj 2005. https://www.aftonbladet.se/a/wEgg7n. Läst 7 januari 2023. 
  15. ^ Dickson, Björn (28 april 2015). ”Hall: ”Mer politisk risk och mindre marknadsrisk””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/3d3a5225-98a7-37e1-b44e-5fe989c90a73/hall-mer-politisk-risk-och-mindre-marknadsrisk. Läst 7 januari 2023. 
  16. ^ Magnusson, Fredrik (28 maj 2019). ”Vattenfall: ”Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 ligger fast””. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/vattenfall-beslutet-att-stanga-ringhals-1-och-2-ligger-fast. Läst 14 januari 2022. 
  17. ^ ”Klimat och kärnkraft debatteras – igen”. Vattenfall. https://group.vattenfall.com/se/nyheter-och-press/nyheter/2019/klimat-och-karnkraft-debatteras--igen. Läst 14 januari 2022. 
  18. ^ ”Vattenfall hotar att släcka ner alla reaktorer”. Sveriges Radio. 3 februari 2016. https://sverigesradio.se/artikel/6360117. Läst 7 januari 2023. 
  19. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Lag (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer Svensk författningssamling 2000:2000:466 t.o.m. SFS 2017:401 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2000466-om-skatt-pa-termisk-effekt-i_sfs-2000-466. Läst 14 januari 2022. 
  20. ^ ”Barsebäckkraft.se - Företagspresentation”. Arkiverad från originalet den 20 juli 2012. https://archive.is/20120720161605/http://www.barsebackkraft.se/index.asp?ItemId=1507&OItemID=1507.  Barsebäckkraft.se - Företagspresentation
  21. ^ Dimitri Lennartsson (3 november 2018). ”Barsebäcksrivning hindrar kommunens planer”. SR Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7081754. 
  22. ^ [a b] ”IAEA PRIS - Power Reactor Information System - Country Statistics - Sweden”. IAEA - International Atomic Energy Agency. https://pris.iaea.org/PRIS/CountryStatistics/CountryDetails.aspx?current=SE. Läst 18 januari 2021. 
  23. ^ OKG. ”OKG - Oskarshamn 1”. www.okg.se. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220172811/http://www.okg.se/sv/Om-OKG/Anlaggningar/Oskarshamn-1/. Läst 15 december 2016. 
  24. ^ OKG. ”OKG - Beslut fattat om förtida stängning av O1 och O2”. www.okg.se. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151019032246/http://www.okg.se/sv/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/Beslut-fattat-om-fortida-stangning-av-O1-och-O2/. Läst 14 oktober 2015. 
  25. ^ [a b] Christian Holmström (10 februari 2020). ”Elproduktion”. Ekonomifakta. https://www.ekonomifakta.se/fakta/energi/energibalans-i-sverige/elproduktion/. Läst 7 oktober 2020. 
  26. ^ ”Ekonomi, Ringhals - Vattenfall - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/ringhals/produktion-och-driftlage/ringhals-ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  27. ^ ”Fakta om Forsmarks ekonomi - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/forsmark/produktion-och-driftlage/ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  28. ^ Ägarna står för alla avgifter Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Kärnbränslehantering
  29. ^ Energimyndigheten (2010): Kärnkraften nu och i framtiden (Storlek: 292,76 kB, Sidor: 55)
  30. ^ ”Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet”. Sveriges Riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19843-om-karnteknisk-verksamhet_sfs-1984-3/. Läst 26 januari 2024.