Julius Lindström
Bernhard Julius Lindström, född 6 maj 1825 i Göteborg, död 24 december 1904 på Nolhaga i Alingsås landsförsamling, var en svensk grosshandlare, kommunalpolitiker, riksdagsman och filantrop.
| Julius Lindström | |
 | |
| Född | 6 maj 1825[1][2][3] Göteborgs Kristine församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 24 december 1904[1][2] (79 år) Gustavi församling[1][2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Befattning | |
| Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1862–1866)[2][3] Andrakammarledamot (1867–1872)[1][2][3] Förstakammarledamot, Örebro läns valkrets (1878–1881)[1][2][3] | |
| Politiskt parti | |
| ministeriella partiet (–)[2] | |
| Barn | Ivar Lindström (f. 1857) Albert Lindström (f. 1859) |
| Föräldrar | Eric Gustaf Lindström |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Lindström blev efter avslutade studier vid Göteborgs handelsinstitut 1840 anställd vid faderns kontor, samt 1847 delägare i den av fadern grundade tobaksfabriken Lindström & Brattberg och var ensam innehavare av denna 1849-1895. Han arbetade dessutom mycket för ett rationellt lantbruk på sina egendomar Trystorp i Örebro län och Nolhaga i Alingsås.
Han valdes av Göteborgs stad till ledamot av borgarståndet för riksdagarna 1862-1863 och 1865-1866 och till ledamot av andra kammaren 1867-1872 samt var ledamot av första kammaren för Örebro län 1878-1881. Lindström var särskilt anlitad i finansiella frågor och var medlem av bankoutskottet 1862-1863 och 1865-1869 samt suppleant i statsutskottet 1879-1881. I riksdagen skrev han två egna motioner en om ändringar i konkurslagen[4] och en om upphävande av förbudet mot förskrivning av högre ränta än efter sex procent[5].
I Göteborgs stadsfullmäktige intog Lindström 1862-1878 en framskjuten ställning i det kommunala livet. Han donerade också till staden, med anledning av representationsreformens genomförande och till minne av sin fader, Göteborgs gymnastik- och exercishus. Han inrättade även Julius Lindströms stiftelse, avsedd för bostäder åt pauvres honteux. Lindström blev 1896 medlem av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.
Familj redigera
Han var son till politikern och affärsmannen Eric Gustaf Lindström och Karolina Johanna Lindström, född Linderot.[6] och gifte sig första gången den 14 maj 1850 i Göteborg med Amanda Fredrika Wahlgren (1826–1870), dotter till handlanden Karl Fredrik Wahlgren och Anna Fredrika Segerdahl. Efter att ha blivit änkeman gifte han sig andra gången den 8 augusti 1871 i Släp i Halland med Christine Zachau (1848–1930), dotter till handlanden Karl Kristoffer Zachau och Gustava Stenberg.[6]
Lindström blev far till Ivar och Albert Lindström samt farfar till äventyraren Eva Dickson.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] B Julius Lindström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 116, Lindström i Göteborg, B Julius, läst: 6 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri : XXV:1. Riksdagens första kammare 1867–1904, s. 175, Julius Lindström, läs online, läst: 13 februari 2023.[källa från Wikidata]
- ^
Riksdagsdokument C12O254 /
- Motion 1868:254 Andra kammaren , år 1868 - Af Herr J. Lindström: Med förslag till ändringar i åtskillige §§ af gällande Konkurslag.
- ^ Riksdagsdokument C02O50 / - Motion 1867:50 Andra kammaren , år 1867 - Af Herr Lindström: Om upphäfvande af det i 0 Kap. 6 § Handels-balken gifna förbud mot förskrifning af högre ränta än efter sexprocent.
- ^ [a b] Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 : II, Biografisk matrikel, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963, s. 22ff
Källor redigera
- Fredberg, Carl Rudolf A:son (1897). Från vår merkantila och industriela verld : porträtter, autografier, biografier och skizzer från Sveriges handel, industri och handtverk : illustreradt arkiv för affärsmän och allmänheten. 1, Göteborg. Göteborg: Bonnier. Libris 1902901
- Förteckning å vällofliga Borgareståndets ledamöter vid lagtima riksdagen i Stockholm år 1865, borgarståndets protokoll 21/10 1865
- Lindström, Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)