Jules Vandenpeereboom född den 18 mars 1843 i Courtrai, död den 6 mars 1917, var en belgisk politiker (katolik).

Jules Vandenpeereboom
Född18 mars 1843[1]
Kortrijk[1], Belgien
Död6 mars 1917[1] (73 år)
Anderlecht[1], Belgien
Medborgare iBelgien
Utbildad vidKatolska universitetet i Leuven[1]
SysselsättningPolitiker, advokat[1]
Befattning
Municipal councillor in Belgium (1872–1884)[2]
Ledamot av Belgiens representantkammare (1878–1900)[2]
Belgiens mobilitetsminister
Malou II government, Beernaert government, de Burtlet government, de Smet de Naeyer I government och Vandenpeereboom Government (1884–1899)[2]
Belgiens försvarsminister (1896–1899)[2]
Belgiens premiärminister (1899–1899)
Ledamot av Belgiens senat (1904–1917)[2]
Politiskt parti
Konfessionella katolska partiet
FöräldrarHenri Louis Ange Vandenpeereboom[1]
Sophie Marie Josèphe Delacroix[1]
Utmärkelser
Statsminister i Belgien (1900)[2]
Redigera Wikidata

Vandenpeereboom invaldes 1878 i deputeradekammaren, där han kraftigt bekämpade den liberala regeringen Frère-Orban, blev 1884 minister för järnvägar, post och telegraf i den klerikala ministären under Jules Malou och kvarstod på denna post i kabinetten Beernaert och de Smet de Naeyer. Han var bland annat ansvarig för att under 1891-1893 införa tvåspråkiga frimärken i Belgien. Den 24 januari 1899 blev han själv konseljpresident (premiärminister) i en ministär, som redan den 5 augusti samma år föll på ett försök att införa proportionell representation. Han drog sig då tillbaka från det politiska livet.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h] läs online, www.odis.be .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] läs online, www.odis.be .[källa från Wikidata]
Företrädare:
Paul de Smet de Naeyer
Belgiens premiärminister
1899
Efterträdare:
Paul de Smet de Naeyer