Juan Negrín
Juan Negrín López, född 3 februari 1892 i Las Palmas de Gran Canaria, död 12 november 1956 i Paris, Frankrike, var en spansk läkare och politiker. Under spanska inbördeskriget var han det republikanska Spaniens siste premiärminister 1937–39, och därefter premiärminister i den republikanska exilregeringen fram till 1945.
| Juan Negrín | |
 | |
| Tid i befattningen 17 maj 1937–5 mars 1939 | |
| Premiärminister | Manuel Azaña |
|---|---|
| Företrädare | Francisco Largo Caballero |
| Efterträdare | Francisco Franco |
| Född | Juan Negrín López 3 februari 1892 Las Palmas de Gran Canaria, Spanien |
| Död | 12 november 1956 (64 år) Paris, Frankrike |
| Gravplats | Cimetière du Père-Lachaise, Paris |
| Nationalitet |  Spanien
|
| Politiskt parti | PSOE |
| Alma mater | Kiels universitet Leipzigs universitet Universidad Complutense de Madrid |
| Yrke | Läkare |
Biografi redigera
Negrín var läkare och forskare till yrket; efter studier i Kiel och Leipzig var han från 1922 professor i fysiologi vid Universidad Complutense i Madrid. Han lämnade gradvis forskarbanan från 1929, då han anslöt han sig till socialistpartiet PSOE, och 1931 blev han invald i Cortes Generales, det spanska parlamentet. Inom PSOE intog han en reformistisk, mittenorienterad hållning, i motsättning till den revolutionärt marxistiska falangen inom partiet under ledning av Francisco Largo Caballero.[1]
Under spanska inbördeskrigets första fas utsågs Negrín i september 1936 till finansminister i en folkfrontsregering bestående av PSOE, kommunistpartiet PCE och centralorganisationen UGT, under ledning av Caballero. I denna befattning tog han bland annat beslutet att transportera stora delar av den spanska guldreserven till Sovjetunionen för att undvika att den föll i nationalisternas händer, något som senare kom att utnyttjas i den nationalistiska propagandan.[1] I maj 1937 utsågs Negrín till premiärminister, och försökte i denna roll utstaka en kurs för fredsförhandlingar i inbördeskriget och progressiva sociala reformer. Hans målsättning var att hålla ner både general Francos upprorsmän, men även anarkistiska och syndikalistiska revolutionärer, i synnerhet inom CNT-FAI.[2]
Som premiärminister förlitade sig Negrín på framtida militärt stöd från Storbritannien och Frankrike, som man hoppades skulle komma att överge sin icke-interventionistiska hållning i inbördeskriget inom ramarna för en stundande storkonflikt med Nazityskland och Italien. Förutsättningarna för detta försämrades emellertid drastiskt i samband med Münchenavtalets undertecknande 1938; i mars 1939 föll slutligen republiken, då nationalisterna intog Madrid.[1]
Efter republikens fall gick Negrín i exil; först i Paris, och efter Frankrikes fall 1940 i London, där han fortsatte som premiärminister i den republikanska exilregeringen. Hans stöd var samtidigt närmast obefintligt, och han fick till stor del motta skulden för nederlaget i inbördeskriget. Inom de egna leden, samt av de anarkosyndikalistiska revolutionärerna, anklagades han för att ha varit alltför undfallande mot Sovjetunionen och det spanska kommunistpartiet.[1] År 1945 tvingades han avgå som ledare för exilregeringen, och året därpå uteslöts han ur PSOE.[2] Senare har bilden av Negrín delvis kommit att nyanseras, och 2008 rehabiliterades han postumt som medlem i PSOE.[3]
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Enrique Moradiellos (juli–september 2000). ”El enigma del doctor Juan Negrín: Perfil político de un gobernante socialista”. Revista de Estudios Políticos. Nueva Época (Madrid: Centro de Estudios Políticos y Constitucionales) (109). ISSN 0048-7694. https://www.cepc.gob.es/sites/default/files/2021-12/17314repne109246.pdf. Läst 25 april 2023.
- ^ [a b] ”Juan Negrín López”. Diccionario Biográfico electrónico de la Real Academia de la Historia. https://dbe.rah.es/biografias/6949/juan-negrin-lopez. Läst 25 april 2023.
- ^ Luis R. Aizpeolea (22 juni 2008). ”El PSOE rehabilita a Juan Negrín”. El País. https://elpais.com/diario/2008/06/22/espana/1214085619_850215.html. Läst 25 april 2023.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Juan Negrín.
