José Eduardo dos Santos, född 28 augusti 1942, är en angolansk politiker.[6] Han var Angolas president 19792017[7] och gjorde sig känd för att försöka stoppa det angolanska inbördeskriget på ett fredligt sätt samt för sina goda relationer med Kuba och Sovjetunionen under Kalla kriget.

José Eduardo dos Santos
José Eduardo dos Santos 2.jpg
FöddJosé Eduardo Van Dunen
28 augusti 1942[1][2][3] (78 år)
LuandaAngola
MedborgarskapPortugal och Angola
Utbildad vidAzerbajdzjans statliga olje- och industriuniversitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker, ingenjör
BefattningAngolas utrikesminister (1975–1977)
Angolas president (1979–2017)
Politiskt partiMPLA
ReligionKatolicism
Make/makaAna Paula dos Santos
BarnIsabel dos Santos (f. 1973)
José Filomeno dos Santos (f. 1978)
UtmärkelserHedersdoktor vid Ryska folkvänskapsuniversitet (1998)[4]
José Martí-orden
Ryska vänskapsorden
Storkedja av Henrik Sjöfararens orden[5]
O. R. Tambos följeslagares orden
Agostinho Neto-orden
Storkedja av Sankt Jakobs Svärdsorden[5]
Hedersorden
NamnteckningJosé Eduardo dos Santos signature.jpg
Redigera Wikidata

Dos Santos var en militant nationalist från unga år, gick 1961 med i Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) och grundade dess ungdomsorganisation.[6] Under en period var han en aktiv gerillakrigare inom MPLA:s andra militärfront i Kabinda, som är den provins i Angola där det finns oljefyndigheter. Han representerade ofta MPLA i olika internationella forum och valdes 1974 in i exekutivkommittén inom MPLA:s politbyrå.

När Angola blev självständigt 1975, blev dos Santos utrikesminister, vilket han var till 1976.[6] 1978 blev han planeringsminister. Efter att president Agostinho Neto avled blev dos Santos Angolas president 10 september 1979 (tillförordnad president till 21 september 1979) och stannade på posten till 26 september 2017.[7]

Dos Santos förblev marxist under sin tid som minister och president, men visade sig vara pragmatiker i lösandet av de problem som Angola konfronterades med efter sin självständighet.[6] Han stödde president Netos linje att skapa nära ekonomiska band till till västländer utan att överge Angolas starka band till Sovjetunionen och Kuba. Neto hade före sin död också gett dos Santos en position som visade att han var Netos tilltänkte efterträdare. Som president förde han en politik både nationellt och internationellt för att åstadkomma fred i Angola. Hans politik ledde till ett fredligt återdragande av de sydafrikanska styrkorna från Angola, att de kubanska styrkorna återvände hem och att Namibia uppnådde självständighet. dos Santos skrev 1991 under Bicesseavtalet som möjliggjorde Angolas första fria val 1992. Han och hans parti vann valet, vilket bekräftades av FN-representanter och internationella observatörer. UNITA-rebellerna accepterade dock inte resultatet vilket innebar att inbördeskriget i Angola fortsatte i ytterligare ett årtionde.

Dos Santos avgick som president 2017, då han ersattes av João Lourenço, och som ledare för MPLA 2018.[6]

KällorRedigera

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6v99ztf, omnämnd som: José Eduardo dos Santos, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jose-dos-Santostopic/Britannica-Online, omnämnd som: Jose dos Santos, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Munzinger-Archiv, person-ID på Munzinger: 00000015766, omnämnd som: Jose Eduardo dos Santos, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Ryska folkvänskapsuniversitet, (Källa från Wikidata)
  5. ^ [a b] läs online, (Källa från Wikidata)
  6. ^ [a b c d e] dos Santos, José Eduardo, rulers.org, läst 2019-11-18
  7. ^ [a b] Angola, rulers.org, läst 2019-11-18