Wikipedia

Jon Voight

amerikansk skådespelare

Jonathan Vincent "Jon" Voight, född 29 december 1938 i Yonkers, New York, är en amerikansk skådespelare.[1] Han fick sitt stora genombrott i rollen som den naiva manliga prostituerade Joe Buck i Midnight Cowboy (1969) vilket gav honom en Oscarsnominering. Voight skulle även bli nominerad för sina roller i Runaway Train (1985), Ali (2001) och Hemkomsten (1978). För Hemkomsten vann han för Bästa manliga huvudroll. Bland Voights övriga filmroller märks Den sista färden (1972), Heat (1995), Mission: Impossible (1996) och Regnmakeren (1997). Bland TV-serier märks Pope John Paul II (2005), 24 (2009) och Roy Donovan (2013-2022).

Jon Voight
Jon Voight 2011.
Jon Voight 2011.
FöddJonathan Vincent Voight
29 december 1938 (86 år)
USA Yonkers, New York, USA
Utbildad vidCatholic University of America, Archbishop Stepinac High School och Lee Strasberg Theatre and Film Institute
Aktiva år1961 –
MakaLauri Peters
(g. 1962–1967, skilda)
Marcheline Bertrand
(g. 1971–1980, skilda)
Betydande roller
Joe Buck i Midnight Cowboy
Ed Gentry i Den sista färden
Luke Martin i Hemkomsten
Oscar "Manny" Manheim i Runaway Train
Howard Cosell i Ali
Bästa manliga huvudroll
1978 Hemkomsten
Bästa manliga huvudroll - Drama
1979 Hemkomsten
1986 Runaway Train
Bästa manliga biroll TV
2013 Ray Donovan
Mest lovande nykomling i en huvudroll
1969 Midnight Cowboy
IMDb SFDb

På senare år har han mestadels medverkat i sågade filmer och vann priset Golden Raspberry Awards för Sämsta skådespelare, vilket placerade honom i Guiness Rekordbok som den äldsta att någonsin mottaga priset. Sedan den 16 januari 2025 innehar han ämbetet Special ambassadör i Hollywood, som "ska göra Hollywood starkare än någonsin", under presidenten Donald Trump. Vad uppdraget innefattar eller hur det ska genomföras är inte specificerat.

Biografi

redigera

Uppväxt

redigera

Jon Voight föddes i Yonkers som son till Barbara Kamp och Elmer Voight.[2] Hans far var professionell golfare. Han har också två bröder, Barry som är en ansedd geolog och James Wesley, även känd som Chip Taylor, en artist och låtskrivare som bland annat skrivit låtarna "Wild Thing" and "Angel of the Morning".[3] Familjen är av slovakisk och tysk härkomst och genom sin mor var han släkt med den politiska aktivisten Joseph P. Kamp.[2][4]

Voight uppfostrades katolskt och gick i en katolsk pojkskola i White Plains där han först blev intresserad av skådespelande. Efter sin examen 1956 började han studera konst på Catholic University of America i Washington D.C. Han examinerades med en Filosofie kandidat 1960. Han flyttade sedan till New York för att jaga en skådespelarkarriär och skrev in sig på skolan Neighborhood Playhouse School of the Theatre där han hade skådespelaren Sanford Meisner som lärare.[1]

Tidiga roller och genombrott

redigera

Voight fick sin första roll i en revy som hette O, Oysters 1961 och fick samma höst sin Broadwaydebut som Rolf i musikalen Sound of Music.[5][1] Han fick sin TV-debut med serien Naked City (1963) och fick flera småroller i serier som Försvarsadvokaterna (1963), 12 O'Clock High (1966), Cimarron Strip (1968) och flera avsnitt i Krutrök (1966-1968). Samtidigt fortsatte han i teatern där han fick uppmärksamhet för sin roll som Rodolfo i en off-Broadway uppsättning av Utsikt från en bro 1965.[6] Han medverkade också i Shakespeare pjäserna Stormen och Romeo och Julia, 1966.[7] Voights filmdebut blev som titelkaraktären i komedin Fearless Frank (1967).[8] Samma år hade han också en mindre roll i Sheriffen i Tombstone.[1]

Voight fick sitt stora genombrott i rollen som den naiva manliga prostituerade Joe Buck i Midnight Cowboy (1969). Hans karaktär hamnar i förmyndarskap under fifflaren Ratso Rizzo spelad av Dustin Hoffman. Voight fick rollen till stora delar eftersom han gladeligen gick med på fackets minimumlön.[9] Michael Sarrazin hade först fått rollen men kunde inte ta sig ur ett annat kontrakt.[10] Harrison Ford sökte också rollen.[11] Filmen blev kritikerrosad och banbrytande då den på Oscarsgalan vann Bästa film som den första barnförbjudna filmen att vinna priset.[12] Både Hoffman och Voight Oscarnominerades också för sina roller men förlorade mot John Wayne.[13] Filmen är också bevarad i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.[14] Filmen Out of It (1969) regisserad av Paul Williams spelades in innan Midnight Cowboy men fick premiär efter.[15]

Fler hyllade roller

redigera

Voight återförenades med regissören Paul Williams redan i The Revolutionary (1970) och skulle samma år medverka i Mike Nichols filmadaption på Moment 22 baserad på romanen med samma namn av Joseph Heller.[16] Gene Hackman, Lee Marvin och Jack Nicholson var samtliga påtänkta till rollen som Ed Gentry i John Boormans Den sista färden (1972).[17] Rollen gick istället till Voight som tillsammans med Burt Reynolds hyllades av kritiker för sina insatser. Los Angeles Times skrev att filmen bars av de två skådespelarna.[18] Voight blev också nominerad för Bästa manliga huvudroll på Golden Globes.[19] Filmen blev en framgång bland kritiker och blev årets femte mest inkomstmässiga film.[20] Filmen är också bevarad i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.[14]

 
Voight som Hamlet i en uppsättning i The Old Globe i San Diego, 1976.

Voight spelade sedan en riktningslös boxare i The All-American Boy (1973) och skulle samma år synas i rollen som Stanley Kowalski i en uppsättning av Linje lusta i Buffalo, som gick till året efter.[21] Nästa film var Conrack (1974) där Voight spelar titelkaraktären som är en idealistisk ung lärare för utsatta fattiga svarta elever. Filmen baserades på Pat Conroys biografiska roman The Water is Wide och blev väl mottagen. Däremot tyckte kritiker att Voight inte var övertygande i rollen. "Trots Mr. Voights färdigheter så känns lärarkaraktären stel" skrev The New York Times.[22] Samma år medverkade han även i Täcknamn Odessa som fick mediokra recensioner. Voight hyllades dock för sin tyska dialekt.[23] Han spelade mot den schweiziska skådespelaren och regissören Maximilian Schell och medverkade året efter i hans film The Hangman.[24]

Enligt en biografi om Steven Spielberg skriven av Joseph McBride, var Voight första valet för att spela Matt Hooper i Hajen (1975) men han avböjde och rollen gick då till Richard Dreyfuss.[25] I en intervju från 2024 sade dock Voight själv att han hade blivit erbjuden en roll av Spielberg men i en helt annan, mindre framgångsrik film, och att han avböjde för den var en repris på hans roll i Midnight Cowboy.[26] I mars 1976 medverkade Voight i en uppsättning av Hamlet i San Diego.[27] Han medverkade sedan i Hal Ashbys biografiska film Hemkomsten (1978) där han porträtterade den förlamade Vietnamveteranen Luke Martin som baserades på verklighetens Ron Kovic.[28] Filmen blev mycket älskad av publiken och sexscenen med hans motspelerska Jane Fonda blev väl omtalad.[29] De båda mottog en Oscarsvinst för sina insatser.[30] De fick även varsin statyett på Golden Globegalan och Voight blev även prisad vid filmfestivalen i Cannes.[31]

Han spelade i ytterligare en boxningsfilm i Franco Zeffirellis Utmaningen (1979). Den skulle få ett bra internationellt mottagande, men på hemmaplan fick den mediokra recensioner. Voight blev nominerad för en Golden Globe och hans då 9-åriga motspelare Ricky Schroder blev belönad på samma gala.[32]

Spirituellt uppvaknande och övergång till TV

redigera

Voight återförenades med regissören Hal Ashby i komedin Lookin' to Get Out (1982) där Voight även hjälpte till med manuset och agerade producent. Voights sjuåriga dotter Angelina Jolie gjorde även sin skådespelardebut i filmen. Filmen mottogs av dåliga recensioner och spelade in knappt en 1 miljon dollar av filmens kostnad på 17 miljoner dollar.[33] Han skulle också producera och skådespela i sin nästa film Ett bord för fem (1983) som inte heller spelade in sin produktionskostnad.[34] Voight var också klar för att spela huvudrollen i John Cassavetes film Kärleksströmmar (1984) eftersom han spelade rollen i teateruppsättningen i Los Angeles 1981. Men när Voight ett par veckor innan inspelningen också krävde att få regissera filmen fick han sparken och filmens regissör tog rollen istället.[35] Han medverkade sedan tillsammans med Eric Roberts och Rebecca De Mornay i den ryska regissören Andrei Konchalovskys Runaway Train (1985) som baserades på ett manus av Akira Kurosawa.[36] Voight blev hyllad av kritiker för sin insats och mottog en Golden Globe för Bästa manliga huvudroll och blev nominerad till en Oscar i samma kategori.[37]

 
Voight på Oscarsgalan 1988.

Voight följde upp sin hyllade roll med den mediokert mottagna Ökenblom (1986).[38] Under denna period av sitt liv har Voight berättat om att han hade det svårt i sitt liv, med privata relationer och riktningen som karriären började ta och tog på grund av det, en tre år lång paus. Han ska då ha fått ett spirituellt uppvaknande och har även påstått att han pratat med Gud.[39] Efter det var han medförfattare och skådespelare till filmen Eternity (1990) som behandlade ämnena reinkarnation och korruption.[40] Filmen blev både sågad och ett finansiellt misslyckande.[41] Han medverkade sedan i sin första film gjord för TV med Chernobyl: The Final Warning (1991) och följde upp med fler TV-filmer som The Rainbow Warrior (1992) och Den siste krigaren (1992).[42]

Under resten av 1990-talet skulle han växla mellan TV och film och medverkade också i TV-serier som western Return to Lonesome Dove (1993) som var en fortsättning på serien Den långa färden där Voight tagit över Tommy Lee Jones roll.[43] Han medverkade också som sig själv i ett avsnitt av den populära serien Seinfeld (1994) i avsnittet "The Mom & Pop Store" i vilken karaktären George Costanza köper en bil som verkar ha varit ägd av Voight. En händelse som ska ha varit baserad på en av författarnas erfarenhet som faktiskt bad Voight bekräfta om han någonsin ägt bilen. Det hade han aldrig gjort.[44]

Voight spelade den sofistikerade hälaren Nate i Michael Mann filmen Heat (1995). På TV fortsatte han i filmerna Convict Cowboy (1995) och The Tin Soldier (1995) där han också regisserade den sistnämnda.[45] Han medverkade sedan tillsammans med Tom Cruise i Mission: Impossible (1996) där han spelar Cruises mentor och chef. En roll som Peter Graves hade i TV-serien som filmen baserades på.[46] 1997 medverkade Voight i inte mindre än fem filmer där enbart familjefilmen Most Wanted ses som ett misslyckande. Både Regnmakeren, regisserad av Francis Ford Coppola och Rosewood skulle få höga betyg av kritiker.[47] Actionfilmen Anaconda blev sågad men skulle bli en stor finansiell succé. Den gav också Voight två nomineringar till Golden Raspberry Awards som Sämsta skådespelare och Sämsta filmpar tillsammans med Anakondan.[48] Den sista filmen för året var Oliver Stones U-Turn som fick ett mediokert mottagande vid tidpunkten men som med åren fått upprättelse.[49]

Fortsatt växling mellan film och TV

redigera

Voight hade en nyckelroll i Tony Scotts politiska thriller Enemy of the State (1998) där han spelade antagonisten bredvid Will Smith. Även i Generalen (1998), där han återförenades med regissören John Boorman hade han en mindre men viktig roll.[50] Han hade sedan huvudrollen i TV-filmen The Fixer (1998). Han porträtterade Noa i TV-serien Noah's Ark (1999) och hade en större roll i coming-of-age filmen Varsity Blues (1999).[51] År 2001 hade Voight ännu ett hektiskt år där han medverkade i fem filmer, i tre av dem skulle han porträttera riktiga personer. Han skulle i den romantiska krigsfilmen Pearl Harbour, porträttera presidenten Franklin D. Roosevelt. En roll han fick efter att Gene Hackman avböjde den.[52] Voight blev hyllad för sin insats och filmen blev en av årets mest inkomstmässiga succéer.[53] I TV-filmen Uprising porträtterade han Major General Jürgen Stroop och skulle bli nominerad för en Emmy Award för Bästa manliga biroll.[54] Han skulle sedan bli Oscarsnominerad för Bästa manliga biroll när han porträtterade sportkommentatorn Howard Cosell i den biografiska filmen om boxaren Muhammed Ali – Ali. [55] Han skulle samma år även vara fadersfigur till både sin egen dotter Angelina Jolie i TV-spelsfilmen Lara Croft: Tomb Raider och till Ben Stiller i hans komedifilm Zoolander.[56]

 
Voight på Cannes filmfestival 1993.

Voight medverkade sedan i en rad TV-filmer som Second String (2002), Jasper, Texas (2003), The Five People You Meet in Heaven (2004) och The Karate Dog (2004). Han medverkade också tillsammans med Denzel Washington och Meryl Streep i den politiska thrillern The Manchurian Candidate (2004).[57] Han skulle sedan ta sig på fadersrollen igen, denna gången åt Nicolas Cage i familjefilmen National Treasure (2004).[58] Voight porträtterade påven Johannes Paulus II i TV-serien Pope John Paul II (2005), en roll han blev nominerad till en Emmy Award för Bästa huvudroll.[59] Han skulle året efter porträttera baskettränaren Adolph Rupp i den biografiska sportfilmen Glory Road. Hans insats kom att bli kontroversiell då filmen handlar om några av de första svarta som fick spela basket på College och man gjorde Rupp till en rasist.[60]

Voight hade sedan huvudrollen i westernfilmen September Dawn (2007) som blev brutalt sågad och ett kommersiellt misslyckande. Samma år medverkade han även i Bratz: The Movie som även den blev sågad.[61] Han repriserade sin roll som Nicolas Cage fader i National Treasure: Hemligheternas bok, även den blev sågad.[62] Han medverkade år 2007 även i science fiction filmen baserad på leksaker, Transformers. Den fick ett mediokert mottagande bland kritiker men blev årets femte mest inkomstbringande film.[63] Voight för samtliga sina roller 2007 nominerad till Sämsta manliga biroll på Golden Raspberry Awards.[64]

Voight hade även ett hektiskt år 2008 där han först syntes tillsammans med Edward Norton och Colin Farrell i Pride and Glory som fick mycket kritik för sin stereotypiska nidbild av dominikanska amerikaner.[65] Han medverkade också i den konservativa satiriska komedin Big Fat Important Movie som blev brutalt sågad av kritiker och ett kommersiellt misslyckande.[66] Han hade också en kort cameo i Tropic Thunder och syntes i julfilmen Borta bäst, hemma värst bredvid Vince Vaughn och Reese Witherspoon.[67] Året avslutades med TV-filmen 24: Redemption som var en inledning till den sjunde säsongen av serien 24 (2009) där han fortsatte i 11 avsnitt.[68]

Vidare karriär

redigera
 
Voight 2013.

Voight började 2013 medverka i TV-serien Ray Donovan som Mickey Donovan, titelkaraktärens far, en roll han fick mycket beröm för av kritiker.[69] Serien pågick fram till 2020 i sju säsonger och avslutades med en långfilm 2022.[70] Rollen nominerade honom till två Golden Globes varav han vann den 2014.[71] Han blev också nominerad för två Primetime Emmy Awards.[72] Under seriens gång fortsatte han synas i film men de var till största del sågade och finansiella misslyckanden. De fick inte heller någon uppmärksamhet från media. Undantagen var det kristna sportdramat Woodlawn (2015) och Harry Potter prequeln Fantastiska vidunder och var man hittar dem (2016). Han medverkade också i dokumentärer som skulle få bra mottagande som till exempel Desperate Souls, Dark City and the Legend of Midnight Cowboy (2022) som visade bakom kulisserna på inspelningen av Midnight Cowboy.[73]

Voight medverkade i Mercy (2023) som blev brutalt sågad. På recensionssidan Rotten Tomatoes har den ett ovanligt 0% i betyg.[74] För sin insats skulle han vinna sin första Sämsta skådespelare på Golden Raspberry Awards. Han hamnade dessutom som då 85-åring i Guiness Rekordbok som den äldsta skådespelare att någonsin vinna priset.[75] År 2024 hade Voight ännu ett hektiskt år där han medverkade i fem sågade och kommersiellt misslyckande filmer däribland Shadow Land, Strangers och The Painter som antingen innehar 0% eller inget betyg alls på Rotten Tomatoes.[76]

Han skulle också spela rysk agent i biografin Reagan, om presidenten Ronald Reagan.[77] Hans karaktär var en sammansättning av flera ryska agenter från verkligheten. Även den blev brutalt sågad av kritiker och skulle också hånas för sin glorifierande vinkel på presidenten, samt för att väldigt lite i filmen var sant.[78] Även den sista filmen för 2024 blev hånad, mest på sociala medier. Francis Ford Coppolas sciencefictionfilm Megalopolis fick annars ett mediokert mottagande från kritiker.[79] För samtliga insatser under 2024 vann han Sämsta biroll på Golden Raspberry Awards.[80]

Privatliv

redigera

Voight gifte sig med skådespelerskan Lauri Peters 1962. De träffades när de båda medverkade i musikalen Sound of Music. Paret skilde sig 1967 och 1971 gifte han sig med skådespelaren Marcheline Bertrand. De separerade 1976 och skilde sig 1980. Tillsammans fick de barnen James Haven (född 1973) och Angelina Jolie (född 1975) som båda arbetar inom film som skådespelare och producent. Genom Jolie, har Voight sex barnbarn.[81][82] Han har aldrig gift om sig efter Bertrand men har haft relationer med Linda Morand, Stacey Pickren, Rebecca De Mornay, Eileen Davidson, Barbra Streisand, Nastassja Kinski och Diana Ross.[83][82]

Politisk åskådning

redigera

I sina tidiga år hade Voight liberala politiska åsikter och stöttade presidenten John F. Kennedy. Han har bland annat beskrivit mordet på presidenten som traumatiserande.[84] Tillsammans med Jane Fonda, Tina Sinatra och Cicely Tyson arbetade han för att den demoktratiska senatorn George McGovern presidentkampanj där de hjälpte till med röstregistrering i Los Angeles.[85] Han var också aktiv i protester mot Vietnamkriget.[86] Under 1970-talet gjorde han offentliga framträdanden tillsammans med Jane Fonda och Leonard Bernstein för att stötta vänsterpartiet Unidad Popular i Chile.[87]

28 juli 2008 publicerades en krönika i The Washington Post skriven av Voight där han förklarade att han ångrade sina antikrigs protester och påstod att fredsrörelsen drevs av "Marxistisk propaganda". Vidare påstod han att de radikala i rörelsen ansvarar för att kommunism fick makt i Vietnam och Kambodja och för massmorden av de 1,5 miljoner som dog i Dödens fält. I samma krönika kritiserade han det demokratiska partiet och Barack Obamas handlingssätt för att bli president. Han påstod att de hade skapat "en propaganda kampanj med subtila meddelanden, skapat en gudaliknande figur (Obama) som kommer demoralisera landet och göra det socialistiskt." Han påstod även att Obama hade växt upp och skolats av väldigt aggressiva militanta svarta och vita människor.[86]

 
Voight med Donald Trump efter att ha mottagit National Medal of Arts, 2019.

Voight stöttade sedan republikanen Mitt Romney i presidentvalet 2012 och Donald Trump i presidentvalet 2016.[88][89] Under Trumps installation höll Voight ett tal och sade: "Gud svarade alla våra böner". I Maj 2019 lade Voight upp en video på Twitter där han sade att Trump är: "den bästa presidenten sedan Abraham Lincoln."[90] Samma år mottog Voight priset National Medal of Arts av president Trump.[91]

Efter det amerikanska presidentvalet 2020 gjorde Voight ett uttalande där han riktade ilska mot att Joe Biden hade vunnit valet över Trump. Han påstod att Biden hade vunnit genom valfusk och tyckte att landet var "i sitt viktigaste slag sedan inbördeskriget – slaget mellan de rättfärdiga och satan, för att vänstern är onda, korrupta och vill riva ner nationen." Han avslutade sitt uttalande med att bönfalla sina följare att inte låta valresultatet verifieras utan att kräva att det säkerställs. Efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 släppte Voight en video på sin Twitter där han bad följare att upphöra med sina protester.[92]

Efter Skolskjutningen i Uvalde i Texas 2022 lade Voight upp en video där han tyckte att vapenlagarna skulle skärpas i USA genom att införa krav på kvalifikationer och prov.[93] I november 2023 gjorde Voight ett officielt uttalande om sin besvikelse på sin dotter Angelina Jolie för hennes syn på kriget mellan Hamas och Israel där hon krävde vapenvila. Voight tyckte däremot att Israel hade rätt att försvara sig och påstod att kriget handlade om att bevara det Heliga landet och det judiska folkslaget.[94] Voight anklagade sin dotter för att sprida desinformation vilket ledde till att hon avsade kontakten med sin far. Jolie har nämnt flera gånger att hon inte uppskattar att hennes far pratar om hennes privatliv offentligt.[95]

Voight stöttade återigen Donald Trump i presidentvalet 2024.[96] Den 16 januari 2025 utnämnde Trump Voight, Mel Gibson och Sylvester Stallone till specialambassadörer i Hollywood. Ämbetet ska enligt presidenten gå ut på att göra "Hollywood starkare än någonsin" och ta tillbaka "förlorade affärer från utlandet". Ingen av skådespelarna hade någon aning om sina tilldelade roller förrän Trump gjorde uttalandet. Det är också oklart vad deras ämbete innebär, vad deras uppdrag innefattar och hur det ska genomföras.[97]

Filmografi

redigera

Film

redigera
År Titel Roll Notering
1967 Fearless Frank Fearless Frank
Sheriffen i Tombstone Bill 'Curly Bill' Brocius
1969 Midnight Cowboy Joe Buck
Out of It Russ
1970 Moment 22 Löjtnant Milo Minderbinder
The Revolutionary A
1972 Den sista färden Ed Gentry
1973 The All-American Boy Vic Bealer
1974 Conrack Pat Conroy
Täcknamn Odessa Peter Miller
1975 The Hangman Walter Tschanz Gick enbart upp på Västtyska biografer
1978 Hemkomsten Luke Martin
1979 Utmaningen Billy Flynn
1982 Lookin' to Get Out Alex Kovac Även manus och producent
1983 Ett bord för fem J.P. Tannen Även producent
1985 Runaway Train Oscar 'Manny' Manheim
1986 Ökenblom Jack Chismore
1990 Eternity Edward / James Även manus
1991 Chernobyl: The Final Warning Dr. Robert Gale TV-film
1992 The Rainbow Warrior Peter Willcox
Den siste krigaren Professor Alfred Kroeber
1995 The Tin Soldier Yarik TV-film, även regissör
Heat Nate
Convict Cowboy Ry Weston TV-film
1996 Mission: Impossible Jim Phelps
1997 Regnmakaren Leo F. Drummond
Rosewood John Wright
Anaconda Paul Serone
U-Turn Blind Man
Most Wanted General Adam Woodward / Lt. Col. Grant Casey
1998 Enemy of the State Thomas Brian Reynolds
The Fixer Jack Killoran TV-film, även producent
Generalen Ned Kenny
1999 Små genier Okänd Även producent
Varsity Blues Coach Bud Kilmer
A Dog of Flanders Michael La Grande
2000 The Princess & the Barrio Boy Okänd TV-film, även producent
2001 Zoolander Larry Zoolander
Uprising Major General Jürgen Stroop TV-film
Lara Croft: Tomb Raider Lord Richard Croft
Pearl Harbor Franklin D. Roosevelt
Ali Howard Cosell
2002 Second String Head Coach Chuck Dichter TV-film
2003 Ett hål om dagen Marion Seville / Mr Sir
Jasper, Texas Sheriff Billy Rowles TV-film
2004 Superbabies: Baby Geniuses 2 Bill Biscane / Kane
The Five People You Meet in Heaven Eddie TV-film
The Manchurian Candidate Senator Thomas Jordan
The Karate Dog Hamilton Cage TV-film
National Treasure Patrick Gates
2006 Glory Road Adolph Rupp
2007 September Dawn Jacob Samuelson
Transformers Mr. John Keller
Bratz: The Movie Principal Dimly
National Treasure: Hemligheternas bok Patrick Henry Gates
2008 Pride and Glory Assistant Chief Francis Tierney Sr.
Borta bäst, hemma värst Creighton
24: Redemption Jonas Hodges TV-film
Big Fat Important Movie George Washington
Tropic Thunder Sig själv Cameo
2011 Beatles Stories Dokumentär
2012 Casting By
Pablo
Beyond Jon Koski
2013 Baby Geniuses: Baby Squad Investigators Taxichaufför
Getaway Mystisk röst
Dracula: The Dark Prince Leonardo Van Helsing
2014 Baby Geniuses and the Treasure of Egypt Moriarty
Deadly Lessons Dr. Crazx Inspelad 2006.
The Final Song Okänd Även producent
2015 Woodlawn Paul 'Bear' Bryant
Baby Geniuses and the Space Baby Moriarty
2016 Fantastiska vidunder och var man hittar dem Henry Shaw Sr.
J.L. Family Ranch John Landsburg TV-film
American Wrestler: The Wizard Principal Skinner Sr.
2017 Same Kind of Different as Me Earl Hall
2018 Surviving the Wild Grandfather Gus
Orphan Horse Ben Crowley
2019 Love, Antosha Sig själv Dokumentär
2020 J.L. Family Ranch: The Wedding Gift John Landsburg TV-film
Roe v. Wade Warren E. Burger
2022 Dangerous Game: The Legacy Murders Ellison Betts
Ray Donovan: The Movie Mickey Donovan TV-film
Desperate Souls, Dark City and the Legend of Midnight Cowboy Sig själv Dokumentär
2023 Mercy Patrick Quinn
2024 The Painter Byrne
Megalopolis Hamilton Crassus III
Shadow Land Robert Wainwright
Reagan Viktor Petrovich
Strangers Richard
2025 Man with No Past Sanborn

TV

redigera
År Titel Roll Notering
1963 Naked City Victor Binks Avsnitt: "Alive and Still a Second Lieutenant"
Försvarsadvokaterna Cliff Wakeman 2 avsnitt
1966 Summer Fun Okänd Avsnitt: "Kwimpers of New Jersey"
NET Playhouse Okänd Avsnitt: "A Sleep of Prisoners"
12 O'Clock High Captain Karl Holtke Avsnitt: "Graveyard"
1966-1968 Krutrök Steven Downing / Cory / Petter Karlgren 3 avsnitt
1967 Coronet Blue Peter Wicklow Avsnitt: "The Rebels"
N.Y.P.D. Adam Avsnitt: "The Bombers"
1968 Cimarron Strip Bill Mason Avsnitt: "Without Honor"
1993 Return to Lonesome Dove Kapten Woodrow F. Call 4 avsnitt
1994 Seinfeld Sig själv Avsnitt: "The Mom & Pop Store"
1999 Noah's Ark Noa 2 avsnitt
2001 Jack och bönstjälken Sigfriend 'Siggy' Mannheim 2 avsnitt
2005 Pope John Paul II Johannes Paulus II 2 avsnitt
2009 24 Jonas Hodges 11 avsnitt
2010 Lone Star Clint Thatcher 5 avsnitt
2013-2020 Ray Donovan Mickey Donovan 82 avsnitt

Teater

redigera
År Titel Roll Teater
1961 O, Oysters Ej specificerat D'Lugoffs Village Gate, New York
Sound of Music Rolf Gruber Lunt-Fontanne Theatre, New York
1966 Stormen Ariel The Old Globe, San Diego
Romeo och Julia Romeo
1967 That Summer - That Fall Steve Helen Hayes Theatre, New York
1973-1974 Linje Lusta Stanley Kowalski Studio Arena Theater, Buffalo
1975 The Hashish Club Enbart producent Bijou Theatre, New York
1976 Hamlet Prins Hamlet The Old Globe, San Diego
1981 Kärleksströmmar Robert Harmon North Citrus Avenue, Los Angeles
1992 Måsen Trigorin Lyceum Theatre, New York

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] ”Jon Voight – American actor”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Jon-Voight. Läst 16 mars 2025. 
  2. ^ [a b] ”Ancestry of Angelina Jolie”. William Addams Reitwiesner. http://www.wargs.com/other/voight.html. Läst 16 mars 2025. 
  3. ^ ”New York club professional Elmer Voight raised a geologist, a singer and an Academy Award-winning actor”. Golf. 6 augusti 2013. Arkiverad från originalet den 17 april 2019. https://web.archive.org/web/20190417103215/https://www.golf.com/tour-and-news/new-york-club-professional-elmer-voight-raised-geologist-singer-and-academy-award-winning-actor. Läst 16 mars 2025. 
  4. ^ The Middle East, Abstracts and Index, Del 2. 2006. sid. 53 
  5. ^ ”O, Oysters! Tunes Potential Hits”. Billboard. 6 februari 1961. https://books.google.se/books?id=KiEEAAAAMBAJ&dq=o+oysters+revue+jon+voight&pg=PA12&redir_esc=y#v=onepage&q=o%20oysters%20revue%20jon%20voight&f=false. Läst 17 mars 2025. 
  6. ^ ”A View From the Bridge Off-Broadway Original Cast”. Broadway World. https://www.broadwayworld.com/shows/A-View-From-the-Bridge-328353/cast. Läst 17 mars 2025. 
  7. ^ ”Portrait of Jon Voight”. San Diego State University. https://digitalcollections.sdsu.edu/do/6cc31b26-68e2-4be5-b08e-b9652460f26f. Läst 17 mars 2025. 
  8. ^ ”Grattis Jon Voight, 75 år!”. Moviezine. 29 december 2013. https://www.moviezine.se/nyheter/grattis-jon-voight-75-ar. Läst 17 mars 2025. 
  9. ^ ”Jon Voight reveals he was paid 'minimum' for Midnight Cowboy role”. The Guardian. 30 augusti 2013. https://www.theguardian.com/film/2013/aug/30/jon-voight-midnight-cowboy-role. Läst 17 mars 2025. 
  10. ^ ”15 Uncensored Facts About Midnight Cowboy”. Mental Floss. 25 maj 2019. https://www.mentalfloss.com/article/74222/15-uncensored-facts-about-midnight-cowboy. Läst 17 mars 2025. 
  11. ^ Duke, Brad (2008). Harrison Ford: The Films. sid. 19 
  12. ^ Ditmore, Melissa Hope (2006). "Midnight Cowboy". Encyclopedia of Prostitution and Sex Work. Vol. 1.. sid. 307-308 
  13. ^ ”The 42nd Academy Awards | 1970”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1970. Läst 17 mars 2025. 
  14. ^ [a b] ”Complete National Film Registry Listing”. Library of Congress. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://archive.today/20160305191832/https://www.loc.gov/programs/national-film-preservation-board/film-registry/complete-national-film-registry-listing/. Läst 17 mars 2025. 
  15. ^ ”Honest Ad Angle”. Variety: sid. 5. 16 juli 1969. 
  16. ^ ”Yossarian Is Alive And Well in the Mexican Desert”. The New York Times. 16 mars 1969. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/books/98/02/15/home/heller-yossarian.html. Läst 17 mars 2025. 
  17. ^ ”Behind the Scenes: “Deliverance” (1972)”. The Magnificent 60's. 20 november 2020. https://themagnificent60s.com/2024/11/20/behind-the-scenes-deliverance-972/. Läst 19 mars 2025. 
  18. ^ Charles Champlin (13 augusti 1972). ”Men Against River—of Life?—in 'Deliverance”. Los Angeles Times: sid. 17. 
  19. ^ ”Deliverance”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/film/deliverance/. Läst 19 mars 2025. 
  20. ^ ”Deliverance (1972)”. The Numbers. https://www.the-numbers.com/movie/Deliverance#tab=summary. Läst 19 mars 2025. 
  21. ^ ”Jon Voight in "A Streetcar Named Desire"”. Buffalo State - The State University of New York. https://digitalcommons.buffalostate.edu/saperformers/17/. Läst 19 mars 2025. 
  22. ^ ”Film: ‘Conrack,’ Story of a Teacher”. The New York Times. 28 mars 1974. https://www.nytimes.com/1974/03/28/archives/film-conrack-story-of-a-teacher.html. Läst 19 mars 2025. 
  23. ^ Kauffmann, Stanley (1982). Before my eyes film criticism and comment. sid. 434 
  24. ^ ”The Hangman (1975)”. Svensk Filmdatabas. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=5679. Läst 19 mars 2025. 
  25. ^ McBride, Joseph (1999). Steven Spielberg: A Biography. sid. 236 
  26. ^ ”Courage in Cinema: Unfiltered Jon Voight Stands Tall”. Common Sense With Dr. Ben Carson / Youtube. 9 september 2024. https://www.youtube.com/watch?v=pB_hvV2Ke3s&t=395s. Läst 19 mars 2025. 
  27. ^ ”Program, "Jon Voight in Hamlet," March 1976”. California State University, Northridge. https://digital-collections.csun.edu/digital/collection/UniversityArchives/id/92/. Läst 19 mars 2025. 
  28. ^ Chong, Sylvia Shin Huey (2011). The Oriental Obscene: Violence and Racial Fantasies in the Vietnam. sid. 164 
  29. ^ ”The erotic scene Jane Fonda refused to make even steamier: “I wouldn’t do it and he stormed off the set””. Far Out Magazine. 14 februari 2025. https://faroutmagazine.co.uk/erotic-scene-jane-fonda-refused-to-make-even-steamier/. Läst 19 mars 2025. 
  30. ^ ”The 51st Academy Awards | 1979”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1979. Läst 19 mars 2025. 
  31. ^ ”Coming Home”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/film/coming-home/. Läst 19 mars 2025. 
  32. ^ ”Champ, The”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/film/champ-the/. Läst 19 mars 2025. 
  33. ^ ”Lookin' To Get Out (1982)”. AFI Catalog. https://catalog.afi.com/Catalog/moviedetails/56840. Läst 23 mars 2025. 
  34. ^ ”Table for Five”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl2071299585/weekend/. Läst 23 mars 2025. 
  35. ^ ”When John Cassavetes staged ‘Love Streams’ in Los Angeles”. Los Angeles Times. 28 augusti 2014. https://www.latimes.com/entertainment/arts/culture/la-et-cm-john-cassavetes-love-streams-20140827-story.html. Läst 23 mars 2025. 
  36. ^ Aljean Harmetz (30 november 1985). ”Russian director gets Runaway Train on the rails”. The Globe and Mail: sid. 6. 
  37. ^ ”Jon Voight”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/person/jon-voight/. Läst 23 mars 2025. 
  38. ^ ”Desert Bloom”. The New York Times. 15 april 1986. https://www.nytimes.com/1986/04/15/movies/desert-bloom.html. Läst 23 mars 2025. 
  39. ^ ”'God is Real, He Knows Us': Actor Jon Voight Says a Divine Encounter Got His Life Back on Track”. The Christian Broadcasting Network. 18 juli 2021. https://cbn.com/news/news/god-real-he-knows-us-actor-jon-voight-says-divine-encounter-got-his-life-back-track. Läst 23 mars 2025. 
  40. ^ ”Voight brings spiritual quality to 'Eternity'”. The Rock Island Argus. 19 augusti 1990. https://www.newspapers.com/newspage/666044810/. Läst 23 mars 2025. 
  41. ^ ”Voight's 'Eternity' is out on video; he's proud of it”. The Orlando Sentinel. 20 november 1990. https://www.newspapers.com/newspage/230553084/. Läst 23 mars 2025. 
  42. ^ ”Chernobyl: The Final Warning”. IMDB. https://www.imdb.com/title/tt0101569/. Läst 23 mars 2025. 
  43. ^ ”Return to Lonesome Dove”. Entertainment Weekly. 12 november 1993. https://ew.com/article/1993/11/12/return-lonesome-dove/. Läst 23 mars 2025. 
  44. ^ ”Actor Jon Voight Talks Movies, Freedom, and Seinfeld”. DC Life Magazine. 25 november 2019. https://dclifemagazine.com/people-power/actor-jon-voight-talks-movies-freedom-seinfeld/. Läst 23 mars 2025. 
  45. ^ ”The Tin Soldier”. Variety. 20 mars 1995. https://variety.com/1995/tv/reviews/the-tin-soldier-1200440992/. Läst 23 mars 2025. 
  46. ^ ”Mission: Impossible cast: See Tom Cruise and his costars from the franchise’s first action-packed film, then and now”. Entertainment Weekly. 16 februari 2025. https://ew.com/mission-impossible-cast-then-and-now-11680474. Läst 23 mars 2025. 
  47. ^ ”The Rainmaker”. Roger Ebert. 21 november 1997. https://www.rogerebert.com/reviews/the-rainmaker-1997. Läst 23 mars 2025. 
  48. ^ ”Awards for 1997 - Razzie Award”. IMDB. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113234708/http://www.imdb.com/event/ev0000558/1997. Läst 23 mars 2025. 
  49. ^ ”[Blu-Ray Review Oliver Stone’s Masterpiece ‘U Turn’ Finally Comes Home In HD: Limited Edition Blu-Ray Now Available From Twilight Time”]. Screen-Connections. 9 april 2015. https://screen-connections.com/2015/04/09/blu-ray-review-oliver-stones-masterpiece-u-turn-finally-comes-home-in-hd-limited-edition-blu-ray-now-available-from-twilight-time/. Läst 23 mars 2025. 
  50. ^ ”Enemy of the State: The Walls Have Ears, Eyes, and Cameras”. The New York Times. 20 november 1998. Arkiverad från originalet den 21 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110521002746/http://movies.nytimes.com/movie/review?res=9404E3DD1530F933A15752C1A96E958260. Läst 24 mars 2025. 
  51. ^ ”Varsity Blues”. Roger Ebert. 15 januari 1999. https://www.rogerebert.com/reviews/varsity-blues-1999. Läst 24 mars 2025. 
  52. ^ ”Gene Hackman”. Not Starring. https://www.notstarring.com/actors/hackman-gene. Läst 24 mars 2025. 
  53. ^ ”Pearl Harbor”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl543720961/. Läst 24 mars 2025. 
  54. ^ ”Nominees & Winners”. Television Academy. https://www.televisionacademy.com/awards/nominees-winners/2002/outstanding-comedy-series. Läst 25 mars 2025. 
  55. ^ ”The 74th Academy Awards | 2002”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2002. Läst 24 mars 2025. 
  56. ^ ”Jon Voight Joins Cast of 'Tomb Raider' to Play Lord Croft”. Yahoo Finance. 27 september 2000. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2000. https://web.archive.org/web/20001017211419/http://biz.yahoo.com/prnews/000927/ca_paramou.html. Läst 24 mars 2025. 
  57. ^ ”Terrorist attacks, corporate control, election controversy: Sound familiar? 'The Manchurian Candidate' has it all.”. SFGate. 30 juli 2004. https://www.sfgate.com/movies/article/Terrorist-attacks-corporate-control-election-2737592.php. Läst 24 mars 2025. 
  58. ^ ”Clueless caper just fool’s gold”. Roger Ebert. 18 november 2004. https://www.rogerebert.com/reviews/national-treasure-2004. Läst 24 mars 2025. 
  59. ^ ”Nominees & Winners”. Television Academy. https://www.televisionacademy.com/awards/nominees-winners/2006/outstanding-lead-actor-in-a-miniseries-or-a-movie. Läst 25 mars 2025. 
  60. ^ ”Adolph Rupp: Fact and Fiction”. Big Blue History. http://www.bigbluehistory.net/bb/rupp.html#evidencepro. Läst 25 mars 2025. 
  61. ^ ”Bratz”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/bratz_the_movie. Läst 25 mars 2025. 
  62. ^ ”National Treasure: Book of Secrets”. The Guardian. 8 februari 2008. https://www.theguardian.com/film/2008/feb/08/actionandadventure.thriller. Läst 25 mars 2025. 
  63. ^ ”2007 Worldwide Grosses”. Box Office Mojo. Arkiverad från originalet den 8 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130508233318/http://www.boxofficemojo.com/yearly/chart/?view2=worldwide&yr=2007&p=.htm. Läst 25 mars 2025. 
  64. ^ ”Razzies honor best of the worst”. Variety. 21 januari 2008. https://variety.com/2008/film/awards/razzies-honor-best-of-the-worst-1117979379/. Läst 25 mars 2025. 
  65. ^ ”Why Pride & Glory is an outright Minstrel Show.”. Latino Review. 23 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081025074727/http://www.latinoreview.com/news/why-pride-glory-is-an-outright-minstrel-show-5587. Läst 25 mars 2025. 
  66. ^ ”Conservative 'Carol' is flat and unfunny”. The Philadelphia Inquirer. 4 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216014854/http://www.philly.com/inquirer/columnists/steven_rea/20081004_Conservative__Carol__is_flat_and_unfunny.html. Läst 25 mars 2025. 
  67. ^ ”Movie review: 'Four Christmases,' zero fun”. SF Gate. 26 november 2008. https://www.sfgate.com/default/article/Movie-review-Four-Christmases-zero-fun-3183975.php. Läst 25 mars 2025. 
  68. ^ ”Voight Signs on for Villainous Role on '24'”. Backstage. 5 november 2019. https://www.backstage.com/magazine/article/voight-signs-villainous-role-38918/. Läst 25 mars 2025. 
  69. ^ ”Ray Donovan: TV Review”. The Hollywood Reporter. 12 juni 2013. https://www.hollywoodreporter.com/tv/tv-reviews/ray-donovan-tv-review-566413/. Läst 27 mars 2025. 
  70. ^ ”Ray Donovan Lives! Showtime Orders ‘Feature-Length Film’ In Wake of Surprise Cancellation — Who’s Back?”. TV Line. 24 februari 2021. https://tvline.com/news/ray-donovan-movie-showtime-season-8-liev-schreiber-1159335/. Läst 27 mars 2025. 
  71. ^ ”Ray Donovan”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/tv-show/ray-donovan/. Läst 27 mars 2025. 
  72. ^ ”Ray Donovan”. Television Academy. https://www.televisionacademy.com/shows/ray-donovan. Läst 27 mars 2025. 
  73. ^ ”Oscar Shortlists Announced for 10 Categories: ‘Barbie’ Leads the Way”. Variety. 21 december 2023. https://variety.com/2023/film/awards/2024-oscars-shortlist-barbie-1235843930/. Läst 27 mars 2025. 
  74. ^ ”Mercy”. Rotten Tomaatjes. https://www.rottentomatoes.com/m/mercy_2023. Läst 27 mars 2025. 
  75. ^ ”Oldest Worst Actor winner at the Golden Raspberry Awards”. Guinness World Records. https://www.guinnessworldrecords.com/world-records/768056-oldest-worst-actor-winner-at-the-golden-raspberry-awards. Läst 27 mars 2025. 
  76. ^ ”The Painter”. Rotten Tomaatjes. https://www.rottentomatoes.com/m/the_painter_2023. Läst 27 mars 2025. 
  77. ^ ”Jon Voight in Negotiations to Play KGB Agent in Ronald Reagan Biopic (Exclusive)”. The Hollywood Reporter. 18 december 2012. Arkiverad från originalet den 18 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230318122545/https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/jon-voight-negotiations-join-reagan-404560/. Läst 27 mars 2025. 
  78. ^ ”The new ‘Reagan’ biopic is not a great communicator”. The Washington Post. 29 augusti 2024. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828224229/https://www.washingtonpost.com/entertainment/movies/2024/08/29/reagan-quaid-biopic-movie-review/. Läst 27 mars 2025. 
  79. ^ ”Cannes: Coppola’s Roman candle ‘Megalopolis’ is juicy and weird”. Los Angeles Times. 16 maj 2024. Arkiverad från originalet den 23 september 2024. https://web.archive.org/web/20240923062211/https://www.latimes.com/entertainment-arts/movies/story/2024-05-16/francis-ford-coppola-megalopolis-review-cannes-2024. Läst 27 mars 2025. 
  80. ^ ”Razzie Awards: ‘Madame Web’ Named Worst Picture, Nabs Two Other Trophies”. The Hollywood Reporter. 28 februari 2025. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/2025-razzie-award-winners-full-list-1236150360/. Läst 27 mars 2025. 
  81. ^ ”Angelina Jolie’s Parents: A Look at the Lives of Jon Voight and Marcheline Bertrand”. Fanbolt. 24 augusti 2022. https://www.fanbolt.com/127036/angelina-jolies-parents/. Läst 17 mars 2025. 
  82. ^ [a b] ”Angelina Jolie’s Parents: Everything To Know About Jon Voight & Late Marcheline Bertrand”. Hollywood Life. 27 november 2021. https://hollywoodlife.com/feature/angelina-jolie-parents-4589664/. Läst 17 mars 2025. 
  83. ^ ”Jon Voight - Actor”. Turner Classic Movies. Arkiverad från originalet den 19 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230719214606/https://prod-www.tcm.com/tcmdb/person/199515%7C88501/Jon-Voight/. Läst 17 mars 2025. 
  84. ^ ”Interview: Actor Jon Voight”. Box Office Mojo. 8 september 2007. Arkiverad från originalet den 16 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110316010543/http://www.boxofficemojo.com/features/?id=2381&pagenum=all&p=.htm. Läst 19 mars 2025. 
  85. ^ Sinatra, Tina (2000). My father's daughter. sid. 140 
  86. ^ [a b] ”VOIGHT: My concerns for America”. The Washington Post. 28 juli 2008. Arkiverad från originalet den 30 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080730100227/http://www.washingtontimes.com/news/2008/jul/28/voight/. Läst 19 mars 2025. 
  87. ^ Gosse, Van (2003). The World the Sixties Made. sid. 107 
  88. ^ ”Jon Voight endorses Mitt Romney”. Politico. 30 januari 2012. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201030426/https://www.politico.com/blogs/click/2012/01/jon-voight-endorses-mitt-romney-112761. Läst 20 mars 2025. 
  89. ^ ”Jon Voight Endorses Donald Trump for President”. The Hollywood Reporter. 9 mars 2016. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/jon-voight-endorses-donald-trump-873931/. Läst 20 mars 2025. 
  90. ^ ”Oscar winner calls Trump the greatest president since Lincoln”. CNN. 25 maj 2019. Arkiverad från originalet den 25 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190525134712/https://edition.cnn.com/2019/05/25/politics/jon-voight-trump-twitter-lincoln/index.html. Läst 20 mars 2025. 
  91. ^ ”Jon Voight dances for Trump at the White House, receives his National Medal of Arts honor”. USA Today. 21 november 2019. https://eu.usatoday.com/story/entertainment/celebrities/2019/11/21/jon-voight-dances-president-trump-white-house-while-receiving-honor/4264400002/. Läst 23 mars 2025. 
  92. ^ ”Jon Voight says fighting ‘lie’ Biden won is ‘greatest fight since the Civil War’”. The Hill. 11 november 2020. https://thehill.com/blogs/in-the-know/in-the-know/525454-jon-voight-says-fighting-lie-biden-won-is-greatest-fight-since/. Läst 23 mars 2025. 
  93. ^ ”Trump Ally Jon Voight Calls for 'Proper Qualifications for Gun Ownership'”. Newsweek. 28 maj 2022. Arkiverad från originalet den 29 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220529145510/https://www.newsweek.com/trump-ally-jon-voight-calls-proper-qualifications-gun-ownership-1711141. Läst 23 mars 2025. 
  94. ^ ”Jon Voight 'disappointed' by daughter Angelina Jolie’s 'lies' about Israel Hamas war”. Euronews. 11 juli 2023. https://www.euronews.com/culture/2023/11/07/jon-voight-disappointed-by-daughter-angelina-jolies-lies-about-israel-hamas-war. Läst 23 mars 2025. 
  95. ^ ”Angelina Jolie not on speaking terms with estranged father Jon Voight: Here’s why”. International The News. 18 augusti 2024. https://www.thenews.com.pk/latest/1221329-angelina-jolie-not-on-speaking-terms-with-estranged-father-jon-voight-heres-why. Läst 23 mars 2025. 
  96. ^ ”Trump Celebrity Supporters: Famous Folks In Favor Of The 47th President”. Deadline. 17 mars 2025. https://deadline.com/gallery/donald-trump-celebrity-endorsements-kid-rock-jon-voight/gettyimages-2166963460/. Läst 24 mars 2025. 
  97. ^ ”Trump names Mel Gibson, Jon Voight and Sylvester Stallone as Hollywood ‘special ambassadors’”. The Guardian. 16 januari 2025. https://www.theguardian.com/film/2025/jan/16/trump-mel-gibson-jon-voight-sylvester-stallone. Läst 24 mars 2025. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jon_Voight&oldid=57331198”