John Tyndall
John Tyndall, född 2 augusti 1820 i Leighlinbridge i County Carlow, död 4 december 1893 i Hindhead i Surrey, var en irländsk-brittisk fysiker, en av 1800-talets främsta inom sitt område.
| John Tyndall | |
 | |
| Född | 2 augusti 1820[1][2][3] Carlow, Irland |
|---|---|
| Död | 4 december 1893[1][2][3] (73 år) Haslemere[4] |
| Begravd | St. Bartholomew's Churchyard[5] |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg[6]  |
| Sysselsättning | Fysiker[7], filosof, författare[8], uppfinnare, glaciolog, alpinist, universitetslärare[9] |
| Arbetsgivare | Royal Institution |
| Maka | Louisa Charlotte Tyndall (g. 1876–)[10] |
| Föräldrar | John Tyndall[11] |
| Utmärkelser | |
| Royal Medal (1853) Rumfordmedaljen (1864)[12] Hedersdoktor vid Edinburghs universitet (1867) Bakerföreläsningen (1881) Fellow of the Royal Society | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Liv redigera
Tyndall fick 1839 anställning vid triangelmätningarna på Irland. Från 1844 till 1847 arbetade han som järnvägsingenjör i England och en tid som lärare vid ett tekniskt läroverk. Tyndall studerade 1848-52 vid Bunsens och Magnus’ laboratorier (i Marburg och Berlin) samt offentliggjorde på tyska sina rön angående diamagnetismen, kristallers magneto-optiska egenskaper med mera. Han förvärvade filosofie doktorsgraden i Marburg 1850.
Vid sin återkomst 1853 kallades han till medlem av Royal society och var 1853-88 professor i fysik vid Royal institution. 1856 företog Tyndall jämte Thomas Huxley undersökningar över de schweiziska glaciärerna och fullföljde ensam dessa iakttagelser under de tre följande åren. 1859 började han sina forskningar över det strålande värmet. Tyndall blev 1867 (efter Michael Faraday) direktör för Royal institution samt efter hand hedersdoktor vid universiteten i Cambridge, Edinburgh och Oxford. 1868 blev han ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och 1870 av svenska Vetenskapsakademien. 1872 gjorde han med lysande framgång en föreläsningsfärd i Nordamerika och anslog behållningen därav till en stipendiefond för yngre naturvetenskapliga forskare.
Verk redigera
Tyndall utförde undersökningar inom de flesta delar av fysiken, särskilt värmeläran; han har dock vunnit sin största berömmelse som den främste mästaren i populär framställningskonst; sina utomordentligt vackra experiment utförde han ofta med de enklaste hjälpmedel. Genom sitt klassiska arbete Heat, a mode of motion (1863; svensk översättning 1879) bidrog han mäktigt att genomföra den moderna uppfattningen om energiens oförstörbarhet. Han observerade Tyndalleffekten i laboratoriet och lade sambandet med himmelens blå färg. Mot den teologiska naturuppfattningen hävdade han kraftigt den vetenskapliga. Bland Tyndalls arbeten märkas för övrigt On the Transmission of Heat (1859), The glaciers of the alps (1860), Mountaineering (1861), Sound (1867), Faraday as a discoverer (1868), Lectures on electricity (1870), Notes on light (1871), The forms of water in clouds and rivers, ice and glaciers (1872; "Vattnet i form af moln och floder, is och glacierer", 1874), Fragments of science (10:e uppl. 1899) och Essays on the floating matter in the air in relation to putrefaction and infection (1881). I sistnämnda arbete vederlägger han genom försök läran om självalstring (generatio æquivoca). Vätskor, som genom upphettning steriliserats, råka ej i jäsning eller förruttnelse, om man förhindrar, att mikrober falla ned i dem ur luften. Tyndall framhöll också betydelsen av värmets absorption uti vattenångan (och andra värmeabsorberande gaser) i luften, i det att därigenom den häftiga värmeutstrålningen till rymden nedsättes, varigenom mildheten hos det insulära klimatet får sin förklaring. De flesta av Tyndalls sammanfattande arbeten är översatta till ett flertal språk.
Bibliografi redigera
- Six Lectures on Light: delivered in the United States in 1872-1873. Project Gutenberg. http://www.gutenberg.org/files/14000/14000-h/14000-h.htm
- Faraday as a discoverer. Project Gutenberg. http://www.gutenberg.org/files/1225/1225-h/1225-h.htm
- Fragments of Science I, II. Project Gutenberg. http://www.gutenberg.org/files/24527/24527-h/24527-h.htm
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, John Tyndall, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, John Tyndall, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 29 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
Tryckta källor redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Tyndall, John, 1904–1926.
Externa länkar redigera
