John Phillip Key, född 9 augusti 1961 i Auckland, är en nyzeeländsk politiker. Han var partiledare för Nya Zeelands nationella parti 2006–2016 och Nya Zeelands premiärminister från 2008 till 2016. Han avgick som premiärminister, på egen begäran, den 12 december 2016.[2]

John Key

Key februari 2015.

Ämbetsperiod
19 november 2008[1]12 december 2016
Monark Elizabeth II
Ställföreträdare Bill English
Företrädare Helen Clark
Efterträdare Bill English

Född 9 augusti 1961 (59 år)
Auckland, Nya Zeeland
Politiskt parti Nya Zeelands nationella parti
Maka Bronagh Key (g. 1984)
Namnteckning John Keys namnteckning

John Key valdes in i Nya Zeelands parlament 2002 som partiets representant för valkretsen Helensville i nordvästra Auckland. År 2004 valdes han till partiets finanstalesman och efterträdde sedan Don Brash som partiledare och oppositionsledare 2006.

PrivatlivRedigera

 
Key med sin fru Bronagh och sina barn Stephie och Max på valnatten 9 november 2008.

Key föddes i Auckland och hans föräldrar hette George Key och Ruth Key (född Lazar). Hans alkoholiserade far, som ursprungligen kom från Storbritannien, avled i en hjärtinfarkt 1967.[3][4]

Han gick på Burnside High School, och tog en Bachelor of Commerce-examen i redovisning vid University of Canterbury 1981.[3] Han har även läst kurser på Harvard University, även om han inte tog någon examen där.[5][6]

Key träffade sin hustru Bronagh när de gick på Burnside High School. De gifte sig 1984 och har två barn; Stephie och Max.[4]

Karriär före den politiskaRedigera

Han fick sitt första arbete 1982, som revisor på McCulloch Menzies, och blev sedan projektledare på klädföretaget Lane Walker i Christchurch under två år.[7] Key började arbeta som valutahandlare på Elders Finance in Wellington, och fick en chefsposition där två år senare, och flyttade 1988 till Bankers Trust i Auckland.[3]

År 1995 blev han chef för den asiatiska valutahandeln i Singapore för Merrill Lynch. Samma år befordrades han till företagets internationella chef för valutahandel i London.[3][8] Vissa medarbetare kallade honom "den leende lönnmördaren" eftersom han bibehöll sin vanliga munterhet under tiden han avskedade dussintals (vissa säger hundratals) anställda efter stora förluster i samband med den Ryska finanskrisen 1998.[4][8] Han var medlem av Foreign Exchange Committee i New York Federal Reserve Bank mellan 1999 och 2001.[6]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är, helt eller delvis, översatt från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Fleming, Grant (16 november 2008). ”John Key announces he has numbers to govern” (på engelska). The New Zealand Herald. http://www.nzherald.co.nz/nz-election-2008/news/article.cfm?c_id=1501799&objectid=10543317. Läst 5 november 2009. 
  2. ^ Nya Zeelands premiärminister avgår plötsligt 16-12-05
  3. ^ [a b c d] POLITICS: John Key - A snapshot”. Sunday Star Times. 3 februari 2008. Arkiverad från originalet den 19 mars 2008. https://www.webcitation.org/5WQHSoSeA?url=http://www.stuff.co.nz/sundaystartimes/4384966a6619.html. Läst 28 februari 2008. 
  4. ^ [a b c] Bevan Rapson (26 april 2005). ”Golden Boy”. Metro Magazine. Arkiverad från originalet den 28 februari 2008. https://www.webcitation.org/5VxD4yxyR?url=http://www.metrolive.co.nz/metroarchives/metroarchivesarticle/tabid/230/Default.aspx/mid/1416/dnnprintmode/true/?ArticleID=1178. Läst 28 februari 2008. 
  5. ^ Maggie Tait (27 november 2006). ”Profile: John Key”. New Zealand Herald. http://www.nzherald.co.nz/section/1/story.cfm?c_id=1&objectid=10412660&pnum=0. Läst 28 februari 2008. 
  6. ^ [a b] ”New Zealand Parliament - Key, John”. http://www.parliament.nz/en-NZ/MPP/MPs/MPs/3/7/8/48MP78101-Key-John.htm. Läst 28 februari 2008. 
  7. ^ Donna McIntyre (12 januari 2008). ”My Job: John Key, Leader of the National Party”. New Zealand Herald. http://www.nzherald.co.nz/section/11/story.cfm?c_id=11&objectid=10486477. 
  8. ^ [a b] Gillian Tett and Ruth Laugesen (3 februari 2008). ”Who is John Key?”. Sunday Star Times. Arkiverad från originalet den 18 mars 2008. https://www.webcitation.org/5WQHEq1k4?url=http://www.stuff.co.nz/sundaystartimes/4385003a6442.html. Läst 28 februari 2008. 

Externa länkarRedigera