Johan Werner den yngre

svensk bildhuggare, konterfejare och byggmästare
För andra betydelser, se Johan Werner (olika betydelser)

Johan Werner d.y., född omkring år 1630 sannolikt i Mathem, Östra Tollstads socken, Östergötland, död 1691 i Gränna, var en svensk bildhuggare, konterfejare och byggmästare.

Johan Werner d.y.
Född1630
Östra Tollstads församling, Sverige
Död19 november 1691[1]
Gränna stadsförsamling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningKonterfejare, skulptör, byggmästare
Befattning
Rådman, Gränna rådhusrätt (1667–1675)
Handelsborgmästare, Gränna rådhusrätt (1675–1691)
FöräldrarJohan Johansson Werner
SläktingarHenrik Werner (syskon)
Henrik Werner (syskon)
Redigera Wikidata
Väversunda kyrka. Skulpturer av Johan Werner d.y. på predikstolen.
Porträtt av Per Brahe den yngre i helfigur iförd riksrådsdräkt i form av en röd hermelinskantad talar samt hatt. Oljemålning av Johan Werner d.y. 1675. Skoklosters slott.

Johan Werner var son till Johan Johansson Werner, d.ä. (Wernich) (Jägerdorfwer), född omkring år 1600, troligen i Czarnovanz, Schlesien och Karin (Katarina) Arvidsdotter från Horngärde, Västra Stenby socken i Östergötland. Han var bror till Henrik (Heinrich) Werner, Elisabeth Werner (ca 1635–1695), som var gift med Petter Bengtsson Holm (1638–1691) och Maria Werner, som var gift med bildhuggaren Erik Bengtsson Holm (1639/40–1695), bosatta i Mathem, Östra Tollstads socken.

Han var från 1650-talets början medhjälpare hos fadern, bland annat vid arbetet i BrahekyrkanVisingsö och på Läckö slott. Efter faderns död 1656 efterträdde han denne som hovkonterfejare hos Per Brahe d.y. Johan Werner blev 1667 rådman i Gränna och utnämndes 1675 till byggnads- och handelsborgmästare. Därmed fick han ett betydande inflytande över byggnadsverksamheten i Visingsborgs grevskap. Bland annat uppförde han nordflygen och ett lusthus på Visingsborgs slott, rådhuset i Gränna och en brunn på torget i Gränna. I sina inredningsarbeten anknöt han till faderns provinsiellt retarderade dekorationsstil med kvarlevande sengotiska inslag. Han var under en följd av år sysselsatt i Brahekyrkan på Visingsö där han förutom skulpturer även utförde måleriarbeten. För Visingsborgs slott utförde han tillsammans med sin lärling Nicolaus Enander två statyer föreställande Gilbertil och Kättil Rundske som gick förlorade vid slottets brand 1718. Liksom sin far målade han ett stort antal braheska släktporträtt och stamträd samt regentlängder över svenska kungar. Han utförde på Brahes beställning ett släkträd med 35 vapen och sex porträtt 1665 och 1671 utförde han fyra miniatyrer på pergament. Av hans porträttmålningar är det bara några enstaka bevarade varav några porträtt ur släkten Brahe återfinns i Statens porträttsamlingGripsholm och på Skokloster finns ett porträtt av Per Brahe den yngre. Han har tillskrivits ytterligare några målningar på Sjöholm och Närkes Boo samt en del teckningar bland annat en serie kungaporträtt i helfigur i en förlage- och skisskok som ursprungligen ägdes av hans far.

Han var gift första gången 1656 med Ingeborg Nilsdotter (död 1674) och andra gången 1676 med Sigrid Pedersdotter Wircknaea. Han var far till Johan Werner (död 1700) och styvfar till konstnären Nicolaus Enander.

Verk i urval redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] ArkivDigital online, läs online, läst: 2 augusti 2022.[källa från Wikidata]