Johan Reinhold Aspelin

finländsk statsarkeolog och professor i nordisk arkeologi

Johan Reinhold Aspelin, född 1 augusti 1842 i Messuby, Finland, död 29 maj 1915 i Helsingfors, var en finländsk arkeolog. Aspelin var gift med Anna Nielsen, död 1930. Han var bror till konsthistorikern Eliel Aspelin.

Johan Reinhold Aspelin
Född1 augusti 1842[1][2][3]
Messuby, Finland
Död29 maj 1915[1] (72 år)
Helsingfors
Medborgare iStorfurstendömet Finland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningArkeolog, professor
ArbetsgivareHelsingfors universitet
SläktingarEliel Aspelin-Haapkylä (syskon)
Utmärkelser
Officer av Akademiska palmen (1879)[4]
Redigera Wikidata

Finlands första professor i arkeologi

redigera

Aspelin, som anses vara grundläggaren av den arkeologiska forskningen i Finland, inledde sina studier vid Helsingfors universitet 1862, blev filosofie kandidat 1866 och filosofie magister 1869. Hans forskningsintressen kom att omfatta såväl Finlands som de finsk-ugriska folkens förhistoria. Åren 1871-1873 genomförde han en längre studieresa till museer i Ryssland och försvarade sin doktorsavhandling ”Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon alkeita” 1875. Aspelin bedrev också museistudier i Skandinavien, Tyskland och Baltikum. Sistnämnda år blev han amanuens vid universitetets historisk-etnografiska museum, men redan 1867 hade han haft en liknande tjänst vid statsarkivet i Helsingfors. Titeln filosofie doktor gavs först 1877 och samtidigt utkom första delen av i en serie av fem i det digra bildverket ”Muinaisjäänöksiä Suomen suvun asumus-aloilta”. Det, som var något slags supplement till doktorsavhandlingen, väckte internationell uppmärksamhet och översattes till franska. Aspelin verkade som extra ordinarie professor i Nordisk arkeologi vid Helsingfors universitet 1878-1885 och publicerade sistnämnda år den första översikten över Finlands förhistoria, ”Suomen asukkaat pakanuuden aikana”. Den var en sammanfattning av hans arkeologiska forskningsresultat rörande Finland och skriven i populär stil.

Undersökning av finnarnas forntid

redigera

Aspelin inledde sin yrkesbana som historiker och intresserade sig för Österbottens historiska minnen, undersökte Malax socken och Korsholms slott, men då han insåg att de historiska källorna ej kunde ge så mycket information om äldre tider, började han intressera sig för arkeologi. Svenskspråkig som han var blickade han över på Sverige som var banbrytare i ämnet. Aspelin tog till sin uppgift att utreda den finska folkstammens forntid och dess folkvandring till nuvarande Finland.

Finlands första statsarkeolog

redigera

År 1883 utfärdades den första fornminneslagen i Finland enligt Aspelins direktiv och året därpå grundades Arkeologiska kommissionen (numera Museiverket i Finland), till dess koordinator anställdes en statsarkeolog, vars uppgift var att ha det övergripande ansvaret över Finlands förhistoriska och historiska fornlämningar och leda forskningsarbetena på detta område. År 1885 lämnade Aspelin sin tjänst vid Helsingfors universitet då han utnämndes till Finlands första statsarkeolog, vilket Aspelin var fram till sin död 1915.

Genealog och fotograf

redigera

Vid sidan av att vara organisator av fornminnesvården i Finland, var han med om att grunda Finska fornminnesföreningen 1870, var länge dess sekreterare och från 1885 dess ordförande. Aspelin var också en av förgrundsgestalterna till att Finlands nationalmuseum kom till stånd. Dessutom var han dokumentärfotograf och släktforskare, titulerades riddarhusgenealog 1878-1882 och grundade den källkritiska genealogiska skolan i Finland.

Publikationer

redigera
  • Kokoilemia muinaistutkinnon alalta. 1, Etelä-Pohjanmaalta (1871)
  • Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon alkeita (1875)
  • Muinaisjäännöksiä Suomen suvun asumus-aloilta. (1877-1884) (Översatt till franska av G. Biaudet under titeln ”Antiquités du Nord finno-ougrien”)
  • De la civilisation prehistorique des peuples permiens et de leur commerce avec l'orient: notice archeologique (1878)
  • La rosomonorum gens et le ruotsi etude d'histoire et d'archeologie: respectueusement dediee au Congres Archeologique d'Odessa le 27(15) aout 1884 (1884)
  • Suomen asukkaat pakanuuden aikana (1885)
  • Types de peuples de l'ancienne Asie centrale: souventir de l'Ienissei dedie a la societe imperiale d'archeologie de Moscou (1890)
  • Opuscula Aspeliniana: kirjoitelmia kulttuurihistoriamme varhaistaipaleelta, 2 band (1942)

Om Aspelin kan man läsa i:

  • Alt-Altaische Kunstdenkmäler: Briefe und Bildermaterial von J.R Aspelins Reisen in Sibirien und der Mongolei 1887-1889 / herausgegeben von Hjalmar Appelgren-Kivalo (1931)

Källor

redigera

Tryckta källor

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ MAK, Johann Reinhold Aspelin.[källa från Wikidata]
  3. ^ Johan Reinhold Aspelin, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 8 september 2023.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera