Johan Mauritz Nordenstam

finländsk friherre, militär och ämbetsman

Johan Mauritz Nordenstam, född 21 september 1802 i Stockholm, död 8 juni 1882 i Helsingfors, var en finländsk friherre, militär och ämbetsman.

Johan Mauritz Nordenstam
Född21 september 1802
Stockholm
Död8 juni 1882 (79 år)
Helsingfors
Medborgare iKejsardömet Ryssland
Utbildad vidFinska kadettkåren
SysselsättningPolitiker, militär, ämbetsman
Befattning
Landshövding i Nylands län (1847–1858)
ArbetsgivareHelsingfors universitet
MakaOlga Panova
BarnAugust Ahlqvist (f. 1826)[1]
Anna Nordenstam (f. 1854)
FöräldrarCarl Johan Nordenstam
Maria Charlotta Standertskjöld
Utmärkelser
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden
Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen
Sankt Vladimirs orden, andra klassen
Guldsabel "för tapperhet"
Sankt Stanislausorden, första klassen
Sankt Annas orden, första klass
Ryska vita örnens orden
Georgsorden, fjärde klass
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Nordenstam erhöll sin militära utbildning vid kadettskolornaHaapaniemi (sedan 1818) och i Fredrikshamn samt inträdde 1823 i rysk krigstjänst. Sedan han bevistat kriget mot Osmanska riket 1828, tjänade han i 18 år i Kaukasien samt deltog därunder i en mängd fälttåg och belägringar. Han avancerade till generalmajor (1843) och adjungerad hos chefen för kaukasiska arméns generalstab (1845).

År 1847 återvände Nordenstam till Finland som guvernör i Nylands län samt ägnade sig i många civila och militära uppdrag uteslutande åt fäderneslandet. Han blev 1847 tillförordnad vice kansler vid Helsingfors universitet, kallades 1848 till ledamot av senatens ekonomiedepartement, utnämndes till vice kansler 1849 samt förordnades (sedan 1853 generallöjtnant) vid Krimkrigets utbrott till tillförordnad stabschef för de i Finland förlagda trupperna, vilken befattning han 1857 nedlade. Redan 1855 hade han entledigats "på egen begäran" från vice kanslersämbetet.

Nordenstam fick en ledande ställning inom den finländska ämbetsmannavärlden efter att 1858 utnämnts till vice ordförande i senatens ekonomiedepartement. Den i tsar Nikolaj I:s skola utbildade officeren var till en början främmande för Finlands förhållanden och råkade som vice kansler i större och mindre konflikter med studenterna, men snart lärde man sig att värdera hans betydande egenskaper som administratör. Senare visade han sig även inom vissa gränser vara beredd att främja den konstitutionella utvecklingen. Som lantmarskalk vid lantdagarna 1863–64, 1867 och 1872 vann han ridderskapets och adelns förtroende, även om han i några frågor, särskilt vad gäller ständernas rätt att granska budgeten, hade annan uppfattning än ståndets flertal. Han upphöjdes 1860 i friherrligt stånd och utnämndes 1876 till generaladjutant.

Källor redigera

  1. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]