Johan Martin Reftelius, född 5 november 1740 i Skogs-Tibble socken,[1] död 28 december 1799, var en svensk läkare och en av Linnés lärjungar.

Johan Martin Reftelius var son till kyrkoherden Olof Reftelius och Elisabeth Westius. Professorn och rektorn för Uppsala universitet, Johannes Reftelius, var hans farfar. Han blev student i Uppsala 1758 och medicine doktor 1772. Samma år blev Reftelius fattigläkare i Stockholm. År 1777 blev han sekreterare i Collegium medicum varifrån han tog avsked 1797.

Linnés apostlar omtalas i den avhandling han försvarade inför Carl von Linné 1762, Reformatio botanices.[2]

Källor redigera

Hammarsköld, Lorenzo; Sondén Per Adolf (1833). Svenska vitterheten: historiskt-kritiska anteckningar (2. uppl. /öfversedd och utgifven af P.A. Sondén). Stockholm: Z. Hæggström. Libris 361173. http://books.google.se/books?id=efQqAAAAMAAJ&pg=PA278&lpg=PA278&dq=Johan+Martin+Reftelius&source=bl&ots=gmtOIj3cOh&sig=NJFv9CbqETZfzBGMPGsa9HqstX0&hl=sv&ei=vkzXSonfDJLE-QbY68nyBQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=4&ved=0CBIQ6AEwAw#v=onepage&q=Johan%20Martin%20Reftelius&f=false 

Externa länkar redigera