Johan Jönson

Johan Jönson
	Johan Jönson
	Johan Jönson, 2015.
Född	19 juli 1966 (57 år); Borås Caroli församling, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Poet
Utmärkelser
	Aftonbladets litteraturpris (2008); Eyvind Johnsonpriset (2012); Sveriges Radios lyrikpris
	Redigera Wikidata

För fackboksförfattaren, se Johan Jönsson. För andra personer, se Johan Jönsson (olika betydelser).

Johan Jönson, född 19 juli 1966 i Borås, är en svensk författare och poet. Han debuterade som författare 1992 och har till 2021 givit ut ett tjugotal böcker.

Biografi redigera

Jönson är född i Borås, uppväxt i och kring Sundsvall,^[2] och flyttade till Stockholm 1990.

I samband med att Jönson var månadens diktare i Sveriges Radio P1:s Dagens dikt i mars 2015 citerades han:

Jag gör poesiböcker, ett femtontal hittills, av lust, vilja och nog också för att få tid att gå. Har (så vitt jag vet) ingen särskild poetik att illustrera, men mina senaste böcker har varit upptagna av montagets estetik, på längd och tvär, dialektiskt och utan slut. De har också varit relativt tjocka, med många sidor, som bokliga former av det levandes outplånliga princip; av kamp, arbete, språk mot språk, tolkning, kropp, njutning – alltid och överallt dubblerat av död i otaliga skepnader och med oändligt tålamod, förstås.^[3]

Jönson har också samarbetat med danskompaniet ccap (koreograf Cristina Caprioli), bland annat i styckena The Piece (2012), Petrolio 2 (2014), A Line_up (2017), Petrolio 22 (2022) och med performanceartisterna Maike Lond Malmborg och Iggy Lond Malmborg i 99 words for void (2015), Physics and Phantasma (2017), Things In My Mouth (2019), Iris, pupil, retina, etc (2022), SATAN (2023) liksom också med Erik Pauser och Lars Tunbjörk i Maskinen - en film om poeten Johan Jönson (visad i SVT 2013). Han har också medverkat i fotografen Johan Sundgrens bok I lampans sken (2012); samt skrivit halvdussinet pjästexter, bland annat gränsmaterial ww4 (1999), extasy +/- noll (2001), woyzeckmaskinen (2003), Logosfält (2005), Zoembient (2010) och mellan 1997 och 2008 dryga dussintalet monologer, en sorts bruksdramatik om framför allt sociala och fackliga frågor, till teatergruppen Teatermaskinen.

Bibliografi redigera

Som samplingsdikter (1992)
Näst sista våldet (1994)
I krigsmaskinen (2001–2002)^[2]. Här ingår fem separata böcker. Samlingstiteln "I krigsmaskinen" finns endast på en sammanhållande pappersgördel till dessa fem:
- Nod noll (2001)
- Minnen av kroppar i rörelse och vila (2001)
- Karma inertia (2001)
- Aggregat som muterar (2002)
- Transvektor (2002)
Virus (2004)
Monomtrl (2005)
Collobert orbital (2006)
Restaktivitet (2007)
Efter arbetsschema (2008)
Livdikt (2010)
med. bort. in. (2012)
mot. vidare. mot. (2014)
dit. dit. hään. (2016)
Marginalia / Xterminalia (2019)
ProponeisiS (2021)
NOLLAMORFA: (2023)
Sluta skriva (2023)