Johan David Zander (militär)

Johan David Zander, född den 25 mars 1685 i Bützow i Mecklenburg, död den 9 september 1762 i Stockholm, var en svensk militär.

Zander gick efter erhållen befordran till underofficer vid ett mecklenburgikt infanteriregemente i utländsk tjänst och bevistade belägringen av Louvain. År 1706 gick Zander i holländsk tjänst samt deltog i slaget vid Ramillies (samma år) och flera belägringar. Året därefter begav han sig till Karl XII, blev löjtnant vid överste Breitholtz regemente, som vid Karls tåg till Ukraina lämnades kvar i Polen till kung Stanislaus skydd. Vid ett utfall från det av ryssarna belägrade Stettin blev han tillfångatagen, men lyckades rymma och infann sig i Bender, deltog i kalabaliken och belönades för visad tapperhet med kaptensfullmakt. År 1715 blev Zander generaladjutant av flygeln och 1717 överste vid kavalleriet. Zander adlades 1715.

Efter Karl XII:s död förordnades Zander till generaladjutant hos prins Fredrik av Hessen och deltog i striden vid Södra Stäket (1719). Han utnämndes 1730 till kommendant och 1731 till överkommendant i Göteborg samt 1741 till generalmajor. Efter riksrådet von Rosen förordnades han 1743 till befälhavare över den i Bohuslän sammandragna armén. År 1746 utnämnd till generallöjtnant, blev han 1751 president i Krigskollegium. I sistnämnda egenskap uppgjorde han jämte riksrådet von Rosen och ett par kollegiets ledamöter 1757 de krigskostnadsberäkningar, som kanske inte så litet bidrog till att bestämma krigsbeslutet. Trots att Pommerska kriget gick högst olyckligt, inte minst på grund av bristande medel, fick Zander av 1762 års riksdag löfte om presidentslönen som pension jämte ackord, när han tog avsked.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Zander, Johan David, 1904–1926.