Johan Cicero av Brandenburg
Johan Cicero, tyska: Johann Cicero von Brandenburg, född 2 augusti 1455 i Ansbach, död 9 januari 1499 i Arneburg i Altmark, var från 11 mars 1486 till sin död kurfurste och regerande markgreve av Brandenburg.
| Johan Cicero av Brandenburg | |
|---|---|
| |
| Johan Cicero, kurfurste av Brandenburg | |
| Regeringstid | 11 mars 1486 – 9 januari 1499 |
| Företrädare | Albrekt Akilles av Brandenburg |
| Efterträdare | Joakim I Nestor |
| Gemåler | Margareta av Sachsen |
| Barn | Dotter (1480–1482) Wolfgang (född och död 1482) Joakim I Nestor (1484–1535), kurfurste av Brandenburg Elisabeth (född och död 1486) Anna av Brandenburg (1487–1514), hertiginna av Slesvig och Holstein Ursula (1488–1510), hertiginna av Mecklenburg Albrekt av Brandenburg (1490–1545), kardinal och kurfurste av Mainz |
| Ätt | Huset Hohenzollern |
| Far | Albrekt Akilles av Brandenburg |
| Mor | Margareta av Baden |
| Född | 2 augusti 1455 Ansbach |
| Död | 9 januari 1499 Arneburg, Brandenburg |
| Begravd | Berliner Dom, Berlin |
| |
Biografi redigera
Johan Cicero, av huset Hohenzollern, växte upp vid faderns hov. Han var äldste son till markgreve Albrekt Akilles, då arvtagare till farbrodern kurfurst Fredrik II av Brandenburg, som själv saknade manliga arvingar. Av denna anledning kom farbrodern att hämta Johan till det kurfurstliga hovet och uppfostra honom som blivande arvinge till Brandenburg.
År 1468 deltog han i kriget mot Pommern och följde med farbrodern vid hans förhandlingar med kung Matthias Corvinus av Ungern. I enlighet med den av fadern utfärdade Dispositio Achillea var han efter farbroderns abdikation 1470 ensam arvtagare till fadern Albrekt Akilles och kurfurstendömet Brandenburg. Johan Cicero regerade i praktiken redan från 1473 som länsherre i den brandenburgska delen av faderns kurfurstendöme, då hans far huvudsakligen uppehöll sig i Franken.
Johan erhöll tillnamnet Cicero genom sina goda kunskaper i latin och sin vältalighet. På grund av Johans unga ålder tillsattes 1476 biskop Fredrik av Lebus som medregent. Samma år gifte Johan sig med Margarete av Sachsen, dotter till hertig Vilhelm III av Sachsen; bröllopet hade försenats på grund av Johans dåliga finanser.
År 1486 tillträdde han ämbetsmakten som kurfurste och markgreve. Dubbelstaden Berlin-Cölln hade redan under faderns ledartid som kurfurste i markgrevskapet fått status som beständig residens- och huvudstad,[1][2] Nu bekräftade Johan Cicero denna linje och förklarade dessutom Berlin-Cöllns stadsslott som ständigt residens för de hohenzollernska kurfurstarna.[3]
År 1488 införde han en ölskatt som kom att bli ursprunget till principen om indirekt beskattning i Brandenburg. Skatten ledde till protester och uppror i Altmark, men kurfursten slog ner revolten med våld. Redan under hans tid som ståthållare hade motsättningar med Pommern, hertigdömet Glogau och städerna i Altmark inletts.
År 1492 deltog han i processen mot de judar i Sternberg som dömdes för att ha skändat nattvarden. Domslutet ledde till att 27 judar brändes på bål och att övriga judar tvingades lämna Mecklenburg.
Genom diplomati lyckades han bli erkänd som herre till Zossen och som arvinge till Pommern i händelse av huset Grips utslocknande.
Johan Cicero led av fetma och var vid dålig hälsa under sina senare år. Han efterträddes som kurfurste av äldste sonen Joakim I Nestor. Han var den förste kurfursten av huset Hohenzollern som huvudsakligen uppehållit sig i Brandenburg och begravdes i Lehnins kloster, den traditionella begravningsplatsen för markgrevarna av Brandenburg. Sonsonen kurfurst Joakim II lät sedermera flytta kvarlevorna till Berlins domkyrka och beställde det nuvarande gravmonumentet, utfört av Hans Vischer.
Familj redigera
Johan Cicero gifte sig 25 augusti 1476 med Margareta av Thüringen (1449–1501), dotter till den sachsiske hertigen och lantgreven Vilhelm III av Thüringen (1425–1482), och Anna av Österrike, hertiginna av Luxemburg. Johan och Margareta fick följande barn:
- Dotter (1480–1482)
- Wolfgang (född och död 1482)
- Joakim I Nestor (1484–1535), kurfurste av Brandenburg
- gift 1502 med prinsessan Elisabet av Danmark (1485–1555)
- Elisabeth (född och död 1486)
- Anna av Brandenburg (1487–1514), hertiginna av Slesvig och Holstein och grevinna av Oldenburg,
- gift 1502 med hertig Fredrik av Slesvig och Holstein (1471–1533), sedermera kung Fredrik I av Danmark och Norge
- Ursula (1488–1510)
- gift 1507 med hertig Henrik V av Mecklenburg (1479–1552)
- Albrekt av Brandenburg (1490–1545), kardinal, ärkebiskop av Magdeburg och kurfurste av Mainz
Galleri redigera
-
Johan Cicero och Margarete av Sachsen, oljemålning av okänd konstnär från omkring 1625. Finns på Nationalmuseum, Stockholm. -
Johan Ciceros gravmonument i Berliner Dom.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann Cicero.
- ^ Stadtgründung Und Frühe Stadtentwicklung, Luisenstädtischer Bildungsverein e.V. Läst 30 maj 2013.
- ^ Elsner, Ines (2012). Friedrich III./I. von Brandenburg-Preußen (1688–1713) und die Berliner Residenzlandschaft. BWV - Berliner Wissenschafts-Verlag GmbH. ISBN 978-3-8305-3142-5
- ^ Die kurfürstliche Residenzstadt, Berlin.de. Läst 29 maj 2013
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Johan Cicero av Brandenburg.
| Företrädare: Albrekt Akilles av Brandenburg |
Kurfurste och markgreve av Brandenburg 1486–1499 |
Efterträdare: Joakim I av Brandenburg |