Revolutionära fronten

utomparlamentarisk vänsterpolitisk rörelse i Sverige
(Omdirigerad från Joel Bjurströmer Almgren)

Revolutionära fronten (RF eller Revfront) var en vänsterextrem och våldsbejakande svensk utomparlamentarisk[2] militant organisation som mellan 2002 och 2015 enligt sitt program arbetade för socialism, internationalism och antifascism.

Revolutionära fronten
Historia
Grundat2002
Upplöst2015
HuvudkontorInget
Antal medlemmarOkänt
Ideologi(er)Socialism, Demokratisk centralism [1]
MetodMilitant utomparlamentarism, revolution, klasskamp, antifascism, Demokratisk centralism
Färg(er)     Röd
     Svart

Revolutionära frontens mål var att avskaffa dagens samhälle genom revolution för att ersätta detta med ett socialistiskt.[3] Organisationen bestod av lokala grupper som arbetade på sina respektive orter. 2011 fanns fyra lokala grupper i Stockholm, Örebro, Linköping och Göteborg.[4]

Historia redigera

Revolutionära fronten skapades 2002 och fanns då i Göteborg och Örebro. Sedan 2002 hade det funnits lokalgrupper i flera svenska städer, varav en del har försvunnit genom åren. Organisationen skapades då man sökte en bredare politik än bara den antifascistiska som då var dominerande hos den militanta vänsterrörelsen. En av medgrundarna var Joel Bjurströmer Almgren, som dömdes till 6 år och 6 månaders fängelse för bland annat dråpförsök i samband antirasistdemonstrationerna i Kärrtorp 2013.[5][6][7] Den 27 september 2015 meddelades att rörelsen lades ned.[8]

Ideologi redigera

RF var en mångideologisk organisation som hade en socialistisk syn på samhället och sade sig sträva mot det klasslösa, "förtrycksbefriade" samhället. I detta ingick det enligt dem att kämpa mot kapitalism, sexism, homofobi, rasism och fascism.

De såg våld som en metod att uppnå detta och skrev i sin Principförklaring: "Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk."[9]

I Uppdrag Granskning presenterade Janne Josefsson Säkerhetspolisens analys av Revolutionära fronten som präglad av våldsromantik och att organisationen i sociala medier hyllar militanta organisationer som Röda brigaderna och Real IRA.[10]

Organisation redigera

RF var medlem i North European Anti-Capitalist Network (NEAN), vilket är en del av Peoples Global Action (PGA), ett nätverk av antikapitalistiska grupper i norra Europa. [11] Organisationen tog på sin hemsida på sig ansvaret för misshandelsfall, vandaliseringar och hot.[12][13]

Revolutionära fronten i media redigera

  • Aftonbladet beskrev RF som "det mest aggressiva nätverket i en våg av vänsterextremistiska attentat" i en artikel om kvinnor som utövare av vänsterextremistiskt våld den 13 september 2009 [14]
  • Göteborgs-Posten nämnde RF och AFA som exempel på politisk hemvist för vänsterextrema våldsverkare i en artikel den 15 december 2009 [15]
  • Bärgslagsbladet/Arboga Tidning skrev om RF:s attack mot en Vit makt-spelning [16]
  • Metro intervjuade RF inför motdemonstrationerna den 30 november 2012 [17]
  • Uppdrag granskning gjorde ett program som handlade om RF, och sändes den 7 maj 2014. [18]
  • Amerikanska youtube-baserade Vice gjorde ett reportage om Sveriges vänsterextremister, fokuserat på RF som släpptes den 27 maj 2014 [19]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ ”Revolutionära Fronten: Information”. Arkiverad från originalet den 23 september 2014. https://web.archive.org/web/20140923053224/http://revfront.org/. Läst 1 februari 2017. ”Principförklaring: [...] 5) Medlemmar i den Revolutionära Fronten skall följa den linje som beslutats av organisationen. Parollen ”öppenhet i diskussion, enighet i handling” skall vara vägledande.” 
  2. ^ ”Vänsterextremt våld i Mälardalen”. Vänsterextremt våld i Mälardalen. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/vansterextremt-vald-i-malardalen/. Läst 7 augusti 2013. 
  3. ^ ”Aktörer inom den autonoma miljön”. Säkerhetspolisen. 28 juli 2010. Arkiverad från originalet den 20 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120620151118/http://www.sakerhetspolisen.se/forfattningsskydd/politiskextremism/autonomamiljon/aktorer.4.7671d7bb110e3dcb1fd80004645.html. Läst 7 maj 2011. 
  4. ^ ”Kontakt”. Revolutionära frontens webbplats. http://revfrontorg.wordpress.com/kontakt/. Läst 7 maj 2011. 
  5. ^ ”Vänsterextremist döms för dråpförsök på nazist”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304222118/http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/767653-vansterextremist-doms-for-mordforsok-pa-nazist-i-karrtorp. Läst 7 november 2014. 
  6. ^ Vänsterextremisten slåss mot nazisterna
  7. ^ ”Dom efter knivdåd i Kärrtorp”. http://www.expressen.se/nyheter/dom-efter-knivdad-i-karrtorp/. Läst 4 januari 2015. 
  8. ^ ”Revolutionära fronten lägger ned”. Göteborgs-Posten. 27 september 2015. Arkiverad från originalet den 21 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200621094625/https://www.gp.se/nyheter/sverige/revolution%C3%A4ra-fronten-l%C3%A4gger-ned-1.144221. Läst 21 juni 2020. 
  9. ^ Revolutionära Fronten: Principförklaring Arkiverad 8 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Uppdrag granskning (2014). Det goda våldet. Tid 28:00 till 31:00. SVT, Stockholm. Sett: 7 juni 2017.
  11. ^ https://web.archive.org/web/20100129063009/http://revfront.org/internacional.htm
  12. ^ https://web.archive.org/web/20110104082703/http://revfront.org/?p=3379
  13. ^ https://web.archive.org/web/20120201084620/http://revfront.org/?page_id=854
  14. ^ Aftonbladet: Extremisternas torpeder - tre unga kvinnor Läst 2 januari 2010
  15. ^ GP: Offren vittnar om rädsla och vanmakt Arkiverad 3 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2 januari 2010
  16. ^ vänstergrupp tar på sig attacken Arkiverad 19 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.i oktober 2012
  17. ^ Vänstergrupp kommer inte låta nazisterna marschera. Arkiverad från originalet den 20 december 2013. https://web.archive.org/web/20131220032958/http://www.metro.se/nyheter/vanstergrupp-kommer-inte-lata-nazisterna-marschera/EVHlkD!cZ7oJVvMgymc/. Läst 18 december 2013. 
  18. ^ ”Vänsteraktivister bakom många våldsdåd”. Uppdrag Granskning. svt.se. 6 maj 2014. http://www.svt.se/ug/vansteraktivister-bakom-manga-valdsdad. Läst 15 augusti 2014. 
  19. ^ ”The Rise Of Sweden's Far-Left Militants”. https://www.youtube.com/watch?v=U1MYMVfyHi0. 

Externa länkar redigera