Joe-Max Moore

amerikansk fotbollsspelare

Joe-Max Moore, född 23 februari 1971 i Tulsa, är en amerikansk före detta fotbollsspelare. Han har under karriären spelat för klubbar i Tyskland, USA och England. För USA:s landslag gjorde han 100 landskamper mellan 1992 och 2002.[2] Han valdes in i National Soccer Hall of Fame 4 april 2013.[3]

Joe-Max Moore
Personlig information
Födelsedatum23 februari 1971 (50 år)
FödelseortUSA Tulsa, USA
Längd170 cm[1]
LateralitetHögerfotad
PositionAnfallare
Juniorlag
1989–1992 USA UCLA Bruins
Seniorlag*
År
1994–1995
1995–1996
1996–1999
1997
1999–2002
2003–2004
Klubb
Tyskland FC Saarbrücken
Tyskland FC Nürnberg
USA New England Revolution
Ecuador Emelec (lån)
England Everton
USA New England Revolution
SM (GM)
30 (13)
27 0(8)
77 (37)

52 0(8)
20 0(4)
Landslag
År
1992–2002
Landslag
 USA
SM (GM)
100 (24)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

KarriärRedigera

KlubblagRedigera

Efter high school valde Joe-Max Moore att spela med UCLA Bruins i NCAA där han spelade tillsammans med de blivande landslagsspelarna Brad Friedel, Chris Henderson och Cobi Jones. Efter college flyttade Moore till tyska FC Saarbrücken där han gjorde 13 mål på 30 ligamatcher. Säsongen 1995/1996 såldes han vidare till FC Nürnberg där han vann den interna skytteligan med åtta mål på 27 matcher.[4]

1996 när Major League Soccer precis hade startat värvades Moore till New England Revolution.[5] Under sina fyra år i klubben blev han klubbens bästa målskytt och blev 1999 uttagen i All-Starlaget.

I november 1999 skrev Moore på för engelska Everton.[6] Hans karriär i England började bra med fem mål på de fem första matcherna i hans nya klubb,[7] men målen uteblev efter det och i december 2002 sades hans kontrakt upp.

Joe-Max Moore återvände till USA och New England Revolution 2003. Efter att ha spelat regelbundet säsongen 2003 gjorde han bara tre matcher året efter innan han ådrog sig en knäskada. Han planerade att återkomma till fotbollen till 2005 års säsong men skadade återigen knäet under försäsongsträningen. Han opererades 25 januari 2005 och två dagar senare meddelade han att fotbollskarriären var över.[8] Moore gjorde totalt 111 poäng (41 mål, 35 assister) för Revolution, vilket var rekord tills Taylor Twellman slog det 2007.

LandslagRedigera

Joe-Max Moore gjorde debut för USA:s landslag 3 september 1992 i 2-0-segern mot Kanada. Han deltog i tre VM-slutspel; 1994, 1998 och 2002.[9] I sin sista landskamp mot Polen under VM 2002 blev han den sjätte amerikanen att spela 100 landskamper.[10]

Internationella målRedigera

Nr Datum Spelplats Motståndare Mål Resultat Tävling
1 30 januari 1993 Tempe, USA   Danmark 2–2 2-2 Vänskapsmatch
2 9 april 1993 Riyadh, Saudiarabien   Saudiarabien 1–0 2–0 Vänskapsmatch
3 14 november 1993 Mission Viejo, USA   Caymanöarna 2–0 8–1 Vänskapsmatch
4 8–1
5 5 december 1993 Los Angeles, USA   El Salvador 2–0 7-0 Vänskapsmatch
6 3–0
7 6–0
8 7–0
9 7 maj 1994 Fullerton, USA   Estland 4–0 4–0 Vänskapsmatch
10 22 juli 1995 Maldonado, Uruguay   Colombia 1–4 1-4 Copa América 1995
11 8 oktober 1995 Washington, D.C., USA   Saudiarabien 2–3 4-3 Vänskapsmatch
12 13 januari 1996 Anaheim, USA   Trinidad och Tobago 3–1 3–2 Gold Cup 1996
13 30 augusti 1996 Los Angeles, USA   El Salvador 1–0 3–1 Vänskapsmatch
14 3–1
15 24 november 1996 Port of Spain, Trinidad och Tobago   Trinidad och Tobago 1–0 1–0 Kval till VM 1998
16 22 januari 1997 Pasadena, USA   Danmark 1–2 1–4 Nike US Cup 1997
17 1 februari 1998 Oakland, USA   Kuba 3–0 3-0 Gold Cup 1998
18 11 mars 1999 Los Angeles, USA   Guatemala 2–0 3-1 Nike US Cup 1999
19 13 juni 1999 Washington, D.C., USA   Argentina 1–0 1-0 Vänskapsmatch
20 30 juli 1999 Guadalajara, Mexiko   Tyskland 2–0 2-0 Confederations Cup 1999
21 16 augusti 2000 Foxborough, USA   Barbados 3–0 7-0 Kval till VM 2002
22 7–0
23 7 oktober 2001 Foxborough, USA   Jamaica 1–0 2-1 Kval till VM 2002
24 2–1

MeriterRedigera

USA

ReferenserRedigera

  1. ^ https://toffeeweb.com/players/profiles/MooreJM.php
  2. ^ ”Joe-Max Moore - Century of International Appearances”. rsssf.com. http://www.rsssf.com/miscellaneous/jmoore-intl.html. Läst 11 oktober 2011. 
  3. ^ ”Former U.S. Men's National Team Stars Joe-Max Moore and Peter Vermes Elected Into National Soccer Hall of Fame”. ussoccer.com. 3 april 2013. http://www.ussoccer.com/stories/2014/03/17/13/23/2013-national-soccer-hall-of-fame-class. 
  4. ^ ”1. FC Nürnberg” (på tyska). fussballdaten.de. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161021063947/http://www.fussballdaten.de/vereine/1fcnuernberg/1996/. Läst 11 oktober 2016. 
  5. ^ ”Stapleton was in the dark over job specs”. southcoasttoday.com. http://www.southcoasttoday.com/article/19960929/NEWS/309299905. Läst 11 oktober 2016. 
  6. ^ ”Moore's assignment to Everton is complete, he signs $2.3 million pact”. soccertimes.com. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303175810/http://soccertimes.com/mls/1999/nov11.htm. Läst 11 oktober 2016. 
  7. ^ ”Joe-Max Moore - Striker”. toffeeweb.com. http://toffeeweb.com/players/profiles/MooreJM.php. Läst 11 oktober 2016. 
  8. ^ ”Revolution forward Joe-Max Moore announces his retirement from soccer”. oursportscentral.com. 27 januari 2005. http://www.oursportscentral.com/services/releases/revolution-forward-joe-max-moore-announces-his-retirement-from-soccer/n-3120734. 
  9. ^ ”Joe Max MOORE”. fifa.com. http://www.fifa.com/fifa-tournaments/players-coaches/people=77532/index.html. Läst 11 oktober 2016. 
  10. ^ ”U.S. Men's National Team 100 Cap Club”. ussoccer.com. http://www.ussoccer.com/stories/2014/03/17/11/24/u-s-mens-national-team-100-cap-club. Läst 11 oktober 2016. 

Externa länkarRedigera