Jemeljan Ivanovitj Pugatjov (ryska Емелья́н Ива́нович Пугачёв), född 1740 eller 1742, död genom avrättning 21 januari 1775, var en rysk upprorsledare. Han ledde det stora kosackupproret under Katarina den stora.

Jemeljan Ivanovitj Pugatjov

BiografiRedigera

Pugatjov var son till en Donkosack, gifte sig med Sofia Nedyuzheva 1758, samma år deltog han i sjuårskriget mot Preussen. I det första Rysk-turkiska kriget (1768-1774) hade Pugatjov en befattning som khorunzhiy (motsvarar podporuchik i den reguljära armén). Han stred under greve Peter Panins befäl vid belägringen av Bender (1770).

Efter kriget utgav han sig för att vara tsar Peter III och organiserade ett kosackuppror som spred sig i den nedre Volgaregionen. Kosacker från Ural, tatarer, basjkirer och gammaltroende utgjorde första uppbådet. Till dem slöt sig stora mängder av bönder.[1] Pugatjov erövrade Kazan, Penza, Saratov med flera orter; överallt dömde han ämbetsmän och godsägare till döden. Han lyckades besegra flera generaler, men efter ett befälhavarskifte skedde ett omslag. De första motgångarna gav dödsstöten åt upproret. Pugatjov flydde och utlämnades av sina egna män till Aleksandr Suvorov.[2]

Pugatjov avrättades offentligt på Bolotnajatorget i Moskva. Kroppen styckades i fyra delar.[2]

Aleksandr Pusjkin skrev ett facklitterärt verk om Pugatjovupproret, Istorija Pugatjova, samt romanen Kaptenens dotter där Pugatjov har en avgörande roll.

ReferenserRedigera

  1. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”92 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/5/0114.html. Läst 8 januari 2022. 
  2. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”93 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/5/0115.html. Läst 8 januari 2022. 

Externa länkarRedigera