Öppna huvudmenyn

Jeanne de Tramcourt

fransk skådespelare
(Omdirigerad från Jeanne Tramcourt)
Vid Stenhammars slott 3 maj 1945. Från vänster prins Wilhelm, Simone de Beauvoir, Jeanne de Tramcourt, Jean Paul Sartre, Per-Thorsten Hammarén.
Jeanne de Tramcourt stod tillsammans med Nathan Söderblom modell för Christian Erikssons portalfigur på Sundsvallsbanken i Stockholm.

Jeanne Leocadie de Tramcourt, född den 9 december 1875 i Tracy-sur-Loire, Frankrike, död den 2 januari 1952 i Flen, Södermanlands län, var skådespelare, modist, känd inom svenska konstnärskretsar – inte minst som fru till skulptören Christian Eriksson och prins Wilhelms livskamrat och värdinna på hans slott Stenhammar.

Som 18-åring gifte sig de Tramcourt år 1894 med den svenske skulptören Christian Eriksson och blev under äktenskapet ett känt namn inom svenska konstnärskretsar. De bodde på gården Taserud i Arvika och fick tillsammans sonen Matts Eriksson, som blev skulptör,[1], sonen Elof och dottern Kajsa som gifte sig med konstnären Einar Nerman.[2] Nerman kom för övrigt, kring 1920, att måla ett porträtt av de Tramcourt[3] och i hans ”Gösta Berling-bilder” från 1916, med illustrationer ur Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, fungerade hon som förebild för Anna Stjernhök.[4]

1911 skilde sig Tramcourt från Eriksson. Kring 1913 drev hon hattaffären Madame Jeanne i Stockholm.[5] och 1919 spelade hon en av huvudrollerna i den danska stumfilmen Blad ur Satans bok, producerad av Nordisk Film, som hade premiär i Sverige 1921.[6][7] När sedan filmen Gösta Berlings saga skulle spelas in var hon påtänkt som Anna Stjernhök och provspelade för rollen.[8]

Olof Sager-Nelson målade hennes porträtt och 1914 gjorde Carl Larsson likaså. Samma år inledde hon ett förhållande med prins Wilhelm, hertig av Södermanland. De levde tillsammans på slottet Stenhammar utanför Flen och från 1932 kallades hon för värdinna på Stenhammar.[9] de Tramcourt omkom i en bilolycka 1952 då prins Wilhelm körde in i en stenpelare nära Stjärnhov i Södermanland, när de var på väg till Stenhammar efter att ha besökt hans son Lennart Bernadotte.[9] Då olyckan inträffade rådde snöstorm.[9] Jeanne de Tramcourt och prins Wilhelms förhållande blev allmänt känt först 1970, när Vecko-Journalen publicerade prinsens kärleksbrev till de Tramcourt.[10]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Svenska Dagbladet (1981-04-14) sid:16, läst 2018-01-04
  2. ^ Svenska Dagbladet (1952-01-03) sid:14, läst 2018-01-04
  3. ^ Svenska Dagbladet (1920-12-19) sid:8, läst 2018-01-04
  4. ^ https://litteraturbanken.se/forfattare/LagerlofS/omtexterna/IllustrationerOchOmslag.html
  5. ^ Svenska Dagbladet (1913-11-09) Hos Madame Jeanne, sid:11, läst 2018-01-04
  6. ^ Svenska Dagbladet (1919-07-14) sid:7, läst 2018-01-04
  7. ^ Svenska Dagbladet (1921-03-20) sid:14, läst 2018-01-04
  8. ^ Svenska Dagbladet (1919-03-16) sid:19, läst 2018-01-04
  9. ^ [a b c] Svenska Dagbladet (1952-01-03) sid:3, läst 2018-01-04
  10. ^ Svenska Dagbladet (1970-10-21) sid:13, läst 2018-01-04

Tryckta källorRedigera

  • Elgklou, Lars (1978). Bernadotte. Historien – eller historier – om en familj.. Stockholm: Askild & Kärnekull Förlag AB. ISBN 91 7008 882 9 
  • Stugart, Martin (2004). Fråga om Stockholm – Känt och okänt om huvudstaden. Stockholm: Bokförlaget DN. ISBN 91-7588-510-7