Wikipedia

Jeanne Burbank

Jeanne Beadle Burbank, född 8 maj 1915 i Philadelphia, död 2 mars 2002 i Phoenix,[1] arbetade i 25 år på Förenta staternas Naval Research Laboratory (NRL), studerade material och komponenter av bly-syra och silver-zink batterier som används i ubåtar. Hon erkändes internationellt som expert inom elektrokemi.[1]

Jeanne Burbank
Född8 maj 1915
Philadelphia, USA
Död2 mars 2002 (86 år)
Phoenix, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidAmerican University
University of Pennsylvania
SysselsättningKemist
Redigera Wikidata

Uppväxt och karriär redigera

Jeanne Beadle föddes som dotter till John Bookwalter Beadle och Isabelle (Peacock) Beadle. Hon hade en yngre bror, John Beadle, Jr., och en syster, Joan Beadle (senare Gailar).[1] En stor del av barndomen spenderades i Washington, DC.[1][2] Innan gymnasiet hemskolades hon av sin far, John Bookwalter Beadle[3], som hade en civilingenjörexamen inom gruvdrift och metallurgi. Han arbetade på United States Bureau of Reclamation och senare på Brock & Weymouth, ett flygfotografiföretag.[2]

Burbank studerade kemi och avlade en kandidatexamen på American University i Washington, DC. Hon gifte sig med Robert Clowe Burbank, också han kemist, den 1 juli 1936. Paret arbetade på Peacock Laboratories i Philadelphia och studerade kolloidal kemi vid University of Pennsylvania, där Burbank avlade en masterexamen.[1] Deras dotter, Carey Lea Burbank, föddes 1942.[3] Efter makens tidiga död av Hodgkins lymfom[2] den 21 september 1946[1] återvände Jeanne Burbank och dottern till Washington DC där hon anställdes som forskningskemist hos Joseph Clark White[3] vid Naval Research Laboratory (NRL).[1]

Forskning redigera

Whites grupp arbetade för att förbättra levnadsförhållandena på ubåtar.[3] Jeanne Burbank forskade på syrabatterier och lagringsceller och deras användning i ubåtar. En viktig fråga ombord på ubåtar var utsläppen från batterierna som ofta krävde underhåll. Bland riskerna med batterierna kan nämnas: explosion av ackumulerad vätgas, bildandet av giftig klorgas, om saltvatten förorenade batteriet, och korrosion på ubåtens skrov av dolda elektrolytläckor.[4] Under sin 25-åriga karriär vid Naval Research Laboratory erkändes Burbank internationellt som expert inom elektrokemi. Hon publicerade 35 artiklar och erhöll flera patent.[1]

När den första atomubåten, USS Nautilus (SSN-571), utvecklades såg Burbank de faktiska arbetsförhållandena på platsen där hennes batterier skulle installeras och användas. Hon inrättade sitt eget laboratorium vid NRL med liknande villkor för utveckling och testning.[3][2]

Hennes rapport från 1949, fosfatbeläggningar på stål[5] följdes av ett "banbrytande arbete"[3] tillsammans med John Lander om positiv rutnätkorrosion i blycellscellen[6] och tillsammans med Albert C. Simon på Subgrain struktur i bly- och blyantimonlegeringar år 1952.[7] Hon beviljades sitt första patent 1958:[1] US 2821565, tillsammans med Lander och Simon, för ett mer motståndskraftigt batterinät och plåtar med en legering av tenn, antimon och bly,[3] "för att förbättra konstruktionen och öka livslängden hos batterier genom ett förbättrat nät och positiva plattor med större motstånd mot korrosion och tillväxt."[8][3] Hon arbetade tillsammans med Charles P. Wales med bärbara batterier och var ledande inom studier av polymorfer av blydioxid och konsekvenserna för batteridesign och bearbetning av batterimaterial.[3] Hon utvecklade också en speciell elektroplåtbeläggningscell för dynamiska röntgendiffraktionsstudier,[9][10] som användes för att studera egenskaperna hos elektroder gjorda av material såsom bly och silver-zink.[11][12] År 1969 tilldelades hon William Blum-priset med motiveringen: "Din metod att tillämpa röntgen- och elektronmikroskopi på materialen och komponenterna av bly-syra och silver-zinkbatterier har gjort ett väsentligt bidrag till förståelsen av batterinätskorrosion och aktiva materialreaktioner."[3]

Utmärkelser redigera

  • 1966, Battery Division Research Award, NRL, with Charles P. Wales[13][14]
  • 1969, William Blum Award, National Capital Section of the Electrochemical Society[2][15]
  • 1970, inaugural Frank Booth Award for outstanding technical merit[16]

Senare år redigera

Burbank pensionerades 1971. Hon bosatte sig i Tucson, Arizona, där hon intresserade sig för arkeologi och indiansk historia och kultur. Som konstnär avbildade hon ofta Sonoran Desert och indianer på oljemålningar.[2] År 1986 flyttade hon till Scottsdale, Arizona med sin syster, Joan Beadle Gailar. 1997, efter systerns död flyttade Burbank till Phoenix, Arizona. Hon dog i Phoenix den 2 mars 2002.[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] ”Jeanne Beadle Burbank”. The Washington Post. 17 mars 2002. http://www.legacy.com/obituaries/washingtonpost/obituary.aspx?n=jeanne-beadle-burbank&pid=252546. Läst 11 juli 2016. 
  2. ^ [a b c d e f] Desmond, Kevin (2016). ”Burbank, Jeanne B. (1915–2002)”. Innovators in Battery Technology: Profiles of 95 Influential Electrochemists. Jefferson, NC: McFarland. ISBN 978-0786499335. https://books.google.com/books?id=gliiDAAAQBAJ&pg=PT45. Läst 11 juli 2016 
  3. ^ [a b c d e f g h i j] ”Battery Heroines: Jeanne Burbank – Pushing back the boundaries of lead”. BCI 2015 Yearbook. 45–46 (Batteries International). 23 april 2015. https://issuu.com/rizzo48/docs/bci_2015_lo. Läst 23 juni 2016. 
  4. ^ ”Submarine Batteries”. Fleet Submarine. http://www.fleetsubmarine.com/battery.html. Läst 11 juli 2016.  Arkiverad 2 februari 2003 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2003. https://web.archive.org/web/20030202163845/http://www.fleetsubmarine.com/battery.html. Läst 8 mars 2019. 
  5. ^ Burbank, JB, fosfatbeläggningar på stål, Delar 1 och 2, Naval Res. Labb. Rapporter C-3481, 1 juni 1949 och C-3510, 28 juli 1949
  6. ^ Lander, JJ och Burbank, JB, Positiv-Gridkorrosion i bly-syracellen: Korrosionshatar av tennlegeringar och effekten av syrekoncentration på korrosion, Naval Research Laboratory Report 4076, 7 november 1952.
  7. ^ Simon, Albert C. och Burbank, Jeanne B. Subgrain-struktur i bly- och blyantimonlegeringar. Washington, DC  : Naval Research Laboratory Report 3941, 1952.
  8. ^ J. J. LANDER ET AL 2,821,565 BATTERY GRID AND PLATE Filed Oct. 19, 1955. United States Patent Office. January 28, 1958. https://docs.google.com/viewer?url=patentimages.storage.googleapis.com/pdfs/US2821565.pdf 
  9. ^ Bertin, Eugene P. (1975). Principles and Practice of X-Ray Spectrometric Analysis (Second edition.). Boston, MA: Springer US. sid. 826. ISBN 978-1-4613-4416-2. https://books.google.com/books?id=2Dj2BwAAQBAJ&pg=PA826. Läst 11 juli 2016 
  10. ^ Burbank, J., "Identifikation och karaktärisering av elektrokemiska reaktionsprodukter genom röntgendiffraktion", Nav. Res. Labb. (US) Rep. 6626, 1967.
  11. ^ Burbank, Jeanne (1957). ”Anodization of Lead and Lead Alloys in Sulfuric Acid”. Journal of the Electrochemical Society 104 (12): sid. 693–701. doi:10.1149/1.2428455. http://jes.ecsdl.org/content/104/12/693.short. Läst 11 juli 2016. 
  12. ^ Wales, Charles P.; Burbank, Jeanne (1965). ”Oxides on the Silver Electrode”. Journal of the Electrochemical Society 112 (1): sid. 13. doi:10.1149/1.2423455. http://jes.ecsdl.org/content/112/1/13.abstract. Läst 11 juli 2016. 
  13. ^ ”Burbank and Wales to Receive Battery Division Research Award for 1966–1967”. Journal of the Electrochemical Society 113 (9): sid. 247C. 1966. doi:10.1149/1.2424142. 
  14. ^ ”Battery Division Research Award”. The Electrochemical Society. http://www.electrochem.org/battery-division-research-award. Läst 11 juli 2016. 
  15. ^ ”National Capital Section William Blum Award”. ECS Annual Report 2013. The Electrochemical Society. 129. https://www.electrochem.org/dl/interface/sum/sum14/sum14_p089_129.pdf. Läst 11 juli 2016. 
  16. ^ ”Battery Division Research Award—1970”. Journal of the Electrochemical Society 117 (12): sid. 428C. 1970. doi:10.1149/1.2407409. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jeanne_Burbank&oldid=54030436”