Janko Bobetko
Janko Bobetko, född 10 januari 1919 i Crnac (del av Sisak), död 29 april 2003 i Zagreb,[1] var en kroatisk general. Bobetko blev medlem av Jugoslaviens kommunistförbund 1938. Hans militära karriär började under andra världskriget. Han var en av grundarna av den första antifascistiska militärenheten under andra världskriget i Jugoslavien.[1] Efter kriget gjorde Babetko karriär i Jugoslaviska folkarmén (JNA).[1] Under det kroatiska självständighetskriget 1992-1995 var han överbefälhavare över de kroatiska styrkorna.[1]
| Janko Bobetko | |
 Janko Bobetko | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 10 januari 1919 Crnac (del av Sisak), Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (dagens Kroatien) |
| Död | 29 april 2003 (84 år) Zagreb, Kroatien |
| Begravningsplats | Stadskyrkogården i Sisak |
| I tjänst för |  SFR Jugoslavien Kroatien (1991-1992) |
| Försvarsgren | Jugoslaviska armén Kroatiens försvarsmakt |
| Tjänstetid | 1992-1995 (HV) |
| Grad | Försvarschef (HV) |
| Slag/krig | Andra världskriget Kroatiska självständighetskriget Slaget om Dubrovnik Operation Maslenica Operation Schakal Operation Medak-fickan Operation Blixt |
1992 blev Bobetko chef för den kroatiska arméns generalstab. Han tjänstgjorde i denna egenskap fram till sin pensionering 1995.[1]
Bobetko åtalades för krigsförbrytelser av Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien men dog innan han kunde ställas inför rätta; en senare dom i ett annat fall fann honom skyldig till brott i Bosnien och Hercegovina, men domen upphävdes efter överklagande.
Biografi redigera
Bobetko föddes i byn Crnac, Sisak i Kungariket Jugoslavien. Han studerade vid veterinärfakulteten vid Universitetet i Zagreb, men kroatiska pronazistiska myndigheter stängde av honom från universitetet i början av andra världskriget för hans antifascistiska åsikter.[2]
Andra världskriget och karriären i den jugoslaviska armén redigera
I juli 1941 gick han med i en antifascistisk enhet, den första partisanavdelningen i Sisak. Med dem kämpade Bobetko 1941–1945. Hans far och tre bröder dödades av den nazistiska Ustasja.[2][3] Han skadades svårt i Dravograd i Slovenien, men överlevde och blev sedan officer i den jugoslaviska folkarmén (JNA).
Under efterkrigstiden tog han examen från den jugoslaviska folkarméns militärakademi och steg till generallöjtnant. Under Kroatiska våren i början av 1970-talet ville han ha större autonomi för Kroatien i Jugoslavien, och degraderades och avskedades från JNA 1972 efter Titos tillslag mot förmodade separatister och nationalister i delar av det forna Jugoslavien.[4]
Tjänst i det självständiga Kroatien redigera
Efter det kroatiska parlamentsvalet 1990 vägrade Bobetko att acceptera posten som försvarsminister. Hans inblandning i det kroatiska självständighetskriget började i Banovina och fortsatte på sydfronten, där han tog kommandot den 10 april 1992. Den 20 november 1992 utsågs Bobetko till chef för generalstaben för de väpnade styrkorna i Republiken Kroatien.[1]
Under Operation Medak pocket, 1993, mot serbiska fästen i Serbiska republiken Krajina som kontrollerade staden Gospić, anklagades de kroatiska soldaterna för att ha begått brott mot mänskligheten och brutit mot krigets lagar, vilket Bobetko förnekade. I sin memoarbok från 1996, All my Battles, som innehöll många militära kartor och kommandon, skrev han att handlingen – som syftade till att stoppa det serbiska bombardemanget av Gospić – "var lysande".[2]
Bobetko hade status som en helt rörelsehindrad person, både på grund av den benskada han ådrog sig under andra världskriget, och senare av hjärtfel 1994. På grund av detta lades han in på sjukhus 1995 under Operation Blixt. Omfattningen av hans funktionshinder ifrågasattes vid ett tillfälle av försvarsministeriet, men det återinfördes senare helt genom ett domstolsbeslut.[5]
Den 15 juli 1995, strax före Operation Storm, ersatte president Franjo Tuđman formellt Bobetko som generalstabschef med Zvonimir Červenko. Senare samma år valdes han i det kroatiska parlamentsvalet 1995 på Kroatiska demokratiska unionens (HDZ) vallista och var parlamentsledamot fram till 1999.[6]
År 2000 var Bobetko den mest framstående undertecknaren av De tolv generalernas brev, där politiker, regering och medier anklagades för att utsätta krigsveteraner för förnedrande behandling. I september 2002 åtalade Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien Bobetko.[7] Han var den högsta kroatiske officeren som eftersöktes till tribunalen.[8] Bobetko vägrade att acceptera åtalet eller att överlämna sig till domstolen, och hävdade att åtalet ifrågasatte legitimiteten för hela den militära operationen. Krisen fördjupades när den allmänna opinionen i Kroatien uttryckte stöd för Bobetko, och den kroatiska regeringen under SDP-HSLS-koalitionen hade svårt att inta en entydig ståndpunkt huruvida Bobetko skulle utlämnas eller inte.[9][2]
Vid den tiden var Bobetko redan allvarligt sjuk. År 2002 stoppade Storbritannien sin ratificeringsprocess för Kroatiens stabiliserings- och associeringsavtal med Europeiska unionen på grund av den kroatiska regeringens hantering av fallet Bobetko.[10] Bobetko dog 2003, 84 år gammal, innan något slutgiltigt beslut fattades om hans utlämning.[2]
Problemet med Kroatiens fördragsratificering åtgärdades 2004.[11][2]
I maj 2013 fann Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i den första instansens dom mot Jadranko Prlić att Bobetko hade deltagit i de kriminella operationerna mot den icke-kroatiska befolkningen i Bosnien och Hercegovina.[12] I juli 2016 tillkännagav överklagandekammaren i målet att "rättegångskammaren inte drog några uttryckliga slutsatser om [Bobetkos och andras] ansvar för krigsbrott och fann [dem] icke skyldiga."
Utmärkelse redigera
Stora kung Petar Krešimir IV:s orden.[13]
Död redigera
Bobetko dog 2003, 84 år gammal, innan något slutgiltigt beslut hade fattats om hans utlämning.[2]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Janko bobetko, 25 augusti 2021.
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] ”Bobetko,Janko” (på engelska). www.vojska.net. http://www.vojska.net/eng/biography/b/bobetko/janko/. Läst 17 juli 2022.
- ^ [a b c d e f g] "Janko Bobetko, 84, Is Dead; Fought to Free Croatians". The New York Times (30 april 2003). Läst 17 juli 2022.
- ^ General Janko Bobetko obituary, The Daily Telegraph (30 april 2003); Läst 17 juli 2022.
- ^ ”European Union” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/196399/European-Union. Läst 17 juli 2022. ”international organisation comprising 27 European countries and governing common economic, social, and security policies....”
- ^ Robert Bajruši (8 maj 2002). ”25 hrvatskih generala su prevaranti; Svjesno su prevarili državu kako bi dobili invalidski status i povlastice” (på kroatiska). Nacional. Arkiverad från originalet den 23 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120523183748/http://www.nacional.hr/clanak/10234/25-hrvatskih-generala-su-prevaranti-svjesno-su-prevarili-drzavu-kako-bi-dobili-invalidski-status-i-povlastice. Läst 17 juli 2022.
- ^ ”Janko Bobetko” (på kroatiska). https://www.vecernji.hr/enciklopedija/janko-bobetko-18263. Läst 17 juli 2022.
- ^ Carla Del Ponte, åklagare (23 augusti 2002). ”ICTY Indictment, case no. IT-02-62” (på engelska). ICTY. http://www.icty.org/x/cases/bobetko/ind/en/bob-ii020826-e.pdf. Läst 17 juli 2022.
- ^ ”Case Information Sheet - "MEDAK POCKET" (IT-02-62) - Janko Bobetko” (på engelska). ICTY. http://www.icty.org/x/cases/bobetko/cis/en/cis_bobetko_en.pdf. Läst 17 juli 2022.
- ^ Traynor, Ian (26 september 2002). ”Croatia refuses to hand over general accused of war crimes” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2002/sep/26/warcrimes.unitednations.
- ^ ”Croatia” (på engelska). HUMAN RIGHTS WATCH. https://www.hrw.org/legacy/wr2k3/pdf/croatia.pdf. Läst 17 juli 2022.
- ^ [https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/er/83239.pdf ”The Stabilisation and Association Agreement with Croatia will enter into force on 1st February 2005”] (på kroatiska). COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION. 21 december 2004. https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/er/83239.pdf. Läst 17 juli 2022.
- ^ (på kroatiska)Narodne novine. 7 juli 1995. http://www.nn.hr/clanci/sluzbeno/1995/0920.htm. Läst 17 juli 2022.
- ^ ”Odluka kojom se odlikuju VeleRedom kralja Petra Krešimira IV. s lentom i Danicom” (på kroatiska). Narodne novine. 7 juli 1995. http://www.nn.hr/clanci/sluzbeno/1995/0920.htm. Läst 17 juli 2022.