För liknande namn, se Jan Andersson.

Jan Andersson, född 1951 i Örgryte, är en svensk läkare och professor i medicin, med en forskningsinriktning som handlar om infektionssjukdomar.[1]

Jan Andersson studerade medicin vid Karolinska Institutet där han 1978 avlade läkarexamen och 1985 blev medicine doktor på en doktorsavhandling om Epstein-Barr-virus.[2] Han blev docent i infektionsmedicin 1987 och 1991 överläkare vid infektionsenheten vid Karolinska sjukhuset.

År 1995 blev han universitetslektor i infektionsmedicin. Från den 1 december 1998 är han professor i infektionssjukdomar vid Karolinska Institutet. Hans forskargrupp har bland annat studerat produktion av cytokinercellnivå för att undersöka immunsvaret vid bland annat körtelfeber och HIV-infektion.[1] Mellan 1 januari 2010 och 1 januari 2013 var han prorektor vid Karolinska Institutet.[3] År 2013 utsågs han till forskningsdirektör i Stockholms läns landsting.[4]

Jan Andersson var mellan 2008 och 2019 ledamot av Karolinska Institutets Nobelkommitté.

Källor redigera

  1. ^ [a b] Karolinska Institutet: Jan Andersson, läst 2010-05-28
  2. ^ Andersson, Jan (1985) (på engelska). Antiviral mechanisms in Epstein-Barr virus infection. Stockholm. Libris 498447 
  3. ^ KI:s organisation: Prorektor Arkiverad 6 november 2012 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-05-28
  4. ^ Samuel Åsgård (6 februari 2013). ”Värvar direktör från KI”. dagensmedicin.se. http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2013/02/06/varvar-direktor-fran-ki-/. Läst 8 februari 2016.