Öppna huvudmenyn

Jag gifta mig – aldrig

film från 1932 regisserad av Per Hugo

Jag gifta mig – aldrig är en svensk film från 1932 i regi av Per Hugo och Erik "Bullen" Berglund (i båda fallen deras enda långsfilmsregi). I rollerna ses bland andra Lizzy Stein, Olav Riégo och Björn Berglund.[1]

Jag gifta mig – aldrig
RegissörPer Hugo, Erik "Bullen" Berglund
ProducentPer Håkansson
ManusPer Hugo
Baserad påPjäsen Jag gifta mig – aldrig av Ernst Fastbom
SkådespelareLizzy Stein, Olav Riégo, Björn Berglund med flera
OriginalmusikHelge Lindberg
FotografHilmer Ekdahl
ProduktionsbolagAB Svea Film
DistributionAB Svea Film
Premiär15 oktober 1932
Speltid87 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Hemma hos änkan Carlsson, som har två döttrar vilka hon arbetat hårt för att de skall få det bättre. Det är dels Tora, som säger att hon vill bli sångerska och skaffat sig en ”mecenat” för detta. Det är agenten Wilson som uppvaktar henne Den andra är den mer rekorderliga Edit. Edit kastar sin blickar efter Helge, vilket modern inte ser med blida blickar eftersom hon uppenbart önskar sig något ”bättre” för sin dotter. Hos Carlsson bor också Malmberg, som försörjer sig som korvgubbe. Eftersom detta är ett nattarbete är han konstant förkyld, vilket han försöker kurera med regelbunden konjakskonsumtion.

Den unge Helge arbetar som bilmekaniker och vi ser honom arbeta under sång. Han är än så länge ganska oberörd av Edits uppvaktning eftersom han övertygad ungkarl. Malmberg uppvaktar fru Carlsson som efterhand blir mer och mer intresserad av hans frierier.

Vid en utflykt i naturen visar Helge Edit ett brev han fått. Hon läser förvånat att detta berättar om ett arv han fått. Helge säger att han tänker köpa sig en bil för pengarna, en ”riktig racerkärra” som han säger.

Tora kommer med Wilson, som i själva verket heter Jonte. Malmberg känner igen honom under hans rätta namn. Fru Carlsson och Malmberg håller bröllop med efterföljande festlighet på Hermanssons lantställe.

Hela sällskapet åker ut i skärgården med båt. Det råder ett uppsluppet liv på båten med dans och sång. Malmberg tittar i sin kikare på badande flickor efter vägen och fäller tidtypiska kommentarer som att man har väl rätt att titta på naturen så man måste vara modern och gilla naket. Åter festar man om med mat och dans i det gröna. Här visar det sig nu att ”Wilson” alias Jonte i själva verket är gift och Tora gör slut med honom.

Helge erbjuder Tora skjuts hem och Edit som bevittnar detta gråter. Tora snärjer Helge i sina garn och det ser ut som han fastnat för henne. Så småningom börjar han bli misstänksam på henne och fäller en lögn om att han inte ärvt så mycket pengar. Detta medför att Helge i stället intresserar sig för Edit, som visar sig mer renhårig. Filmen avslutas med Edit vid Karlaplan där hon förnöjt tittar på alla lekande barn, vilket antyder om vad som komma skall.

Om filmenRedigera

Filmens manus skrevs av Hugo och producerades av Per Håkansson. Hilmer Ekdahl var fotograf och Helge Lindberg komponerade musiken. Förlagan var pjäsen Jag gifta mig – aldrig av Ernst Fastbom, vilken hade uppförts första gången 1902. Inspelningen ägde rum sommaren 1932 i Sandrews ateljéer i Stockholm samt i Gamla stan och Karlaplan i samma stad. Den premiärvisades den 15 oktober på biograferna Plaza, Imperial och Astoria i Stockholm samt på Slottsbiografen i Uppsala. Den är 87 minuter lång och barntillåten.[1]

RollistaRedigera

Ej krediterade

DVDRedigera

Filmen gavs ut på DVD 2014.

ReferenserRedigera