Jacob Larsson
Jacob Timotheus Larsson, född den 17 maj 1851 i Lund, död den 10 oktober 1940 på Lidingö, var en svensk advokat och politiker (till 1919 liberal, från 1921 socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister 1911-1914.
| Jacob Larsson | |
 | |
| Född | 17 maj 1851[1][2] Lunds stadsförsamling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 9 oktober 1940[1][2] (89 år) Lidingö församling[1][2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Lunds universitet[2]  |
| Sysselsättning | Advokat[1], politiker[1][3][2] |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot, Lunds valkrets (1903–1908)[3][2] Förstakammarledamot, Norrbottens läns valkrets (1911–1914)[1][2] Sveriges sjöförsvarsminister Regeringen Staaff II (1911–1914) Förstakammarledamot, Stockholms läns valkrets (1917–1919) Förstakammarledamot, Malmöhus läns valkrets (1919–1928)[2] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna (–)[4][2] Liberala samlingspartiet (–)[2] Liberala samlingspartiet (–)[2] Liberala samlingspartiet (–)[2] politisk vilde (–)[2] | |
| Namnteckning | |
_sign.jpg) | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Larsson tog en hovrättsexamen i Lund 1875, blev vice häradshövding 1879, och verkade som advokat i Lund 1879-1889. Han hade uppdrag som ombudsman i Skånska hypoteksföreningen 1895-1908 och var därutöver flitigt aktiv som styrelseledamot och kommunalman i Lund.[5]
Larsson var riksdagsledamot i andra kammaren 1903-1908 för Lunds valkrets och därefter i första kammaren 1911-1914 för Norrbottens läns valkrets, 1917-1919 för Stockholms läns valkrets samt 1919-1928 för Malmöhus läns valkrets. I riksdagen verkade han främst i statsutskottet och första lagutskottet. Som riksdagsledamot engagerade han sig bland annat mot kyrkans makt över skolväsendet. Han lämnade den liberala riksdagsgruppen 1919 och var vilde 1920, varefter han anslöt sig till socialdemokraterna 1921.
Larsson tillhörde under olika perioder Stats-, Bevillnings- och Bankoutskottet, var 1921-27 ledamot av Första lagutskottet samt flera särskilda och tillfälliga utskott, bland annat det Lindmanska rösträttsutskottet 1907. 1908-11 var Larsson ledamot av civilkommissionen. Under sin tid som sjöförsvarsminister var Larsson, tillsammans med regeringschefen Karl Staaff, den som hårdast drabbades av oppositionens ofta rent personliga kritik i samband med Borggårdskrisen.[6] Han var den förste svenske sjöförsvarsministern som inte var militär till yrket.
Källor redigera
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 246
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] Jacob T Larsson, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 246, Larsson i Lund, senare Lidingö, Jacob T, läst: 21 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 182, Jacob Timoteus Larsson, läs onlineläs online, läst: 27 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 36, Jacob Timoteus Larsson (S), läs onlineläs online, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 974
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 975
| Företrädare: Henning von Krusenstierna |
Sveriges sjöminister 1911–1914 |
Efterträdare: Dan Broström |