Jacob Brønnum Scavenius Estrup, född 16 april 1825 i Sorø, död 24 december 1913 i Undløse, var konservativ dansk politiker (statsminister). Han var dotterson till Jacob Brønnum Scavenius och son till Hector Frederik Janson Estrup.
| Jacob Brønnum Scavenius Estrup | |
 | |
| Född | 16 april 1825[1] Sorø[2], Danmark |
|---|---|
| Död | 24 december 1913[1] (88 år) Kongsdal, Danmark |
| Begravd | Undløse kyrka[3] |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Sysselsättning | Politiker, landägare |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Danmarks finansminister (1875–1894) Danmarks statsminister (1875–1894) | |
| Arbetsgivare | Köpenhamn |
| Politiskt parti | |
| Højre | |
| Föräldrar | Hector Frederik Janson Estrup[4] |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Dannebrogorden (1869)[5] Dannebrogordens hederstecken (1877)[5] Riddare av Elefantorden (1878)[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Han ärvde 1846 herrgården Kongsdal och köpte 1852 Skafføgaard. Estrup blev invald i folketinget 1854, i samband med striden mot regeringen Ørsted, som han ansåg skulle fällas i riksrättsrättegången. Redan efter ett halvår drog han sig tillbaka efter politiken.
År 1864 återkom han, nu genom att bli vald till landstinget där han blev godsägarnas ordförande. I november året efter blev han inrikesminister i regeringen Frijs. Som inrikesminister genomförde han utbyggnader av järnvägsnätet, såg till att en hamn blev anlagd i Esbjerg, flyttade över ansvaret för väghållningen till amten och införde en ny kommunallagstiftning som omfattade både stad och landsbygd.
Efter att regeringen avgick 1869 verkade han åter som godsägarnas ledare i landstinget innan han 1875 blev stats- och finansminister.
Som statsminister var Estrup nära lierad med kungen och motståndare till parlamentarismen. Han kom att regera med hjälp av provisoriska lagar då han inte hade tillräckligt stöd i folketinget (men däremot i landstinget). Den 21 oktober 1885 genomförde typografen Julius Rasmussen ett misslyckat mordförsök på Estrup.
Under hans tid som statsminister kom partiet Højre att efterhand bildas av Estrups anhängare. Han avgick 1894 på sina partivänners uppmaning i samband att en kompromiss med liberala krafter. Han lämnade landstinget 1898, men återkom 1900 som kungavald medlem.
Källor redigera
- Estrup, 2. Jakob Brönnum Scavenius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Benito Scocozza och Grethe Jensen (2005). Politikens etbinds - Danmarks historie. Viborg: Politikens förlag. ISBN 978-87-567-7339-3
Noter redigera
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Jacob Brønnum Scavenius Estrup.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Эструп Якоб Брённум Скавениус”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Gravsted.dk.[källa från Wikidata]
- ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] J.B.S._Estrup, läst: 18 augusti 2023.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Frederik Ferdinand von Tillisch |
Danmarks inrikesminister 1865–1869 |
Efterträdare: Wolfgang von Haffner |
| Företrädare: Christen Andreas Fonnesbech |
Danmarks konseljpresident 1875–1894 |
Efterträdare: Tage Reedtz-Thott |
| Danmarks finansminister 1875–1894 |
Efterträdare: Christian Lüttichau |