Israels bidrag i Eurovision Song Contest

bidrag som representerat Israel i Eurovision Song Contest

Israel debuterade i Eurovision Song Contest 1973 och har till och med 2023 deltagit 45 gånger. Det Israeliska tv-bolaget Israeli Public Broadcasting Corporation (Kan) har varit ansvarig för Israels medverkan varje år sedan 2018. Fram till 2017 var Israel Broadcasting Authority (IBA) ansvarig för Israels medverkan i tävlingen tills tv-bolaget lades ner[1].

Israel
Israel
TV-stationIsraeli Public Broadcasting Corporation
Nationell uttagningstävlingVarierande
Framträdanden
Antal framträdanden45 (2023)
Debutår1973
Bästa resultat1:a, 1978, 1979, 1998 & 2018
Sämsta resultat38:a, 2007
Poäng genom tiderna3540 (2023)
endast finaler
Externa länkar
Israel Broadcasting Authoritys webbplats
Israels sida på Eurovision.tv
Shokolad Menta Mastik i Haag 1976.
David D'or i Istanbul 2004.
Moran Mazor i Malmö 2013.
Nadav Guedj i Wien 2015.
Hovi Star i Stockholm 2016.
Netta Barzilai i Lissabon 2018.

Israel har vunnit tävlingen fyra gånger; 1978, 1979, 1998 och 2018. Förutom segrarna har Israel hamnat ytterligare tre gånger på pallplats. Två andraplatser 1982 & 1983, och en tredjeplats 1991.

Israel i Eurovision Song Contest redigera

Historia redigera

Trots att landet inte ligger i Europa har Israel tillåtelse att delta i tävlingen för att landet har medlemskap i European Broadcasting Union (EBU). Första gången Israel deltog var 1973 då de representerades av sångerskan Ilanit och bidraget Ey Sham som tog dem till fjärde plats. Det tog inte längre än fem år tills Israel skulle ta sin första seger i tävlingen. Izhar Cohen och Alphabeta vann i Paris 1978 med bidraget A-Ba-Ni-Bi vilket följde att Jerusalem blev värdstad för tävlingen 1979. Israel vann på hemmaplan med den religiösa sången Hallelujah som framfördes av Gali Atari och Milk and Honey. Israel ställde inte upp i 1980 års tävling och är därmed det enda land i tävlingens historia som inte varit med året efter sin vinst. Tävlingen hölls istället i Haag i Nederländerna. Anledningen till att Israel inte deltog eller arrangerade tävlingen var på grund av ekonomiska problem och att tävlingen 1980 skulle arrangeras på en helig dag[2]. Under 1980-talet hade Israel blandade resultat. Som bäst kom man tvåa två år i rad med Avi Toledano 1982 och Ofra Haza 1983. Israel deltog inte heller i tävlingen 1984 på grund av att tävlingen skulle hållas på en helig dag. 1991 kom Israel på tredjeplats i deras enda bronsplats hittills. Året därpå i Malmö hamnade man sexa där Dafna Dekel, som senare var programledare för tävlingen 1999, sjöng låten "Ze Rak Sport". Från 1994 fram till 2003 var de dåvarande tävlingsreglerna sådana att länder som placerade sig sämre ett år fick avstå medverkan året därpå för att kunna göra plats åt andra länder som hade fått avstå året innan att delta (Sovjetunionens och Jugoslaviens fall resulterade i att flera länder ville delta vilket ledde till denna regel). Israel uteblev därmed från tävlingen 1994 eftersom man hamnat lågt i finalen 1993. 1996 hade Israel valt ett bidrag för finalen i Oslo, Shalom Olam med Galit Bell, men bidraget kvalificerade sig inte till finalen på grund av en kvalificeringsomgång där juryn fick utse vilka 22 bidrag som skulle få delta i finalen, detta gjorde att Israel fick stanna hemma. De placerade sig 28:e av totalt 29 bidrag. Israel hade rätten att återvända till tävlingen 1997, men avböjde att delta då lokal minnesdag hölls samma datum som finalen skulle äga rum.

Den tredje - och troligtvis mest kontroversiella - vinsten kom 1998 med den transsexuella Dana International och bidraget Diva, vilket upprörde många ortodoxa judar. På hemmaplan 1999 kom man på femteplats i finalen. Försök att göra något annorlunda, som Ping Pongs diskosatsning 2000, misslyckades. Dock uppmärksammades Ping Pong, dels för deras optimistiska sångtext och dels för deras budskap om försoning och fred i västra Asien. De gick till och med så långt som att vifta med Syriens flagga i slutet av deras framträdande vilket upprörde många israeler[3]. 2004 införde EBU en semifinal i tävlingen. Enligt dåvarande system direktkvalificerade sig samtliga topp tio länder till finalen året därpå, en regel som gällde till 2007 och som 2008 ersattes med två semifinaler. Israel misslyckades med att nå finalen 2004. Shiri Maymons framträdande i Kiev (2005) lyckades få tillbaka Israel till topp fem och säkrade en plats i finalen i Aten 2006. Sångaren Eddie Butler representerade Israel 2006 med bidraget Together We are One och var direktkvalificerad till finalen tack vare Shiri Maimons höga placering året innan. Butlers bidrag hamnade dock på 23:e plats med endast fyra poäng och Israel var tillbaka i semifinalen året efter. IBA:s Eurovisionkommitté valde bandet Teapacks att representera landet i 2007 års upplaga i Helsingfors, där 28 länder deltog. Bandet kom inte vidare till finalen, utan placerade sig på 24:e av 28:e plats i semifinalen. Kritik riktades mot bidraget eftersom låten innehöll endast politiska budskap, vilket är strängt förbjudet i Eurovision. Låten handlade om konflikten mellan Iran och Israel[4]. Till 2008 års upplaga infördes två semifinaler och samtliga länder förutom värdlandet och The Big Five måste kvala via semifinalsomgången. 2008–2010 kvalade sig Israel till finalen, men resultatmässigt blev det ingen höjdare i finalen. Som bäst kom man på niondeplats i finalen i Belgrad 2008.

Mellan 2011 och 2014 nådde man aldrig finalen, trots att bland annat Dana International representerade landet igen 2011. 2015 var man tillbaka i finalen och har sedan dess varit i final varje år. Israel tog sin fjärde seger 2018 med bidraget "Toy" framförd av Netta Barzilai.

Nationell uttagningsform redigera

Israel har använt sig av olika metoder när det kommer till att utse artist och bidrag för tävlingen. När det gäller nationella uttagningar så har uppläggen och namnet varierat genom åren, med olika antalet heats, semifinaler och ibland bara finaler. Det har även varit tillfällen där man valt ut artisten internt och sedan arrangerat en nationell final för att utse låten. Vid flera tillfällen har man även enbart använt internval för att utse både artist och bidrag.

Resultattabell redigera

Tabellnyckel
1
Vinnare
2
Andra plats
3
Tredje plats
Sista plats
X
Ett bidrag valdes men tävlade inte
År Artist Bidrag Språk Final Poäng Semi Poäng
1973 Ilanit "Ey Sham" Hebreiska 4 97 Inga semifinaler
1974 Kaveret (Poogy) "Natati La Khayay" Hebreiska 7 11
1975 Shlomo Artzi "At Va'Ani" Hebreiska 11 40
1976 Shokolad Menta Mastik "Emor Shalom" Hebreiska 6 77
1977 Ilanit "Ahava Hi Shir Lishnayim" Hebreiska 11 49
1978 Izhar Cohen & Alphabeta "A-Ba-Ni-Bi" Hebreiska 1 157
1979 Gali Atari & Milk and Honey "Hallelujah" Hebreiska 1 125
Deltog inte 1980
1981 Hakol Over Habibi "Halayla" Hebreiska 7 56 Inga semifinaler
1982 Avi Toledano "Hora" Hebreiska 2 100
1983 Ofra Haza "Khay" Hebreiska 2 136
Deltog inte 1984
1985 Izhar Cohen "Olé, Olé" Hebreiska 5 93 Inga semifinaler
1986 Moti Giladi & Sarai Tzuriel "Yavo Yom" Hebreiska 19 7
1987 Datner & Kushnir "Shir Habatlanim" Hebreiska 8 73
1988 Yardena Arazi "Ben Adam" Hebreiska 7 85
1989 Gili & Galit "Derekh Hamelekh" Hebreiska 12 50
1990 Rita Kleinstein "Shara Barkhovot" Hebreiska 18 16
1991 Duo Datz "Kan" Hebreiska 3 139
1992 Dafna Dekel "Ze Rak Sport" Hebreiska 6 85
1993 Sarah'le Sharon & The Shiru Group "Shiru" Hebreiska, Engelska 24 4
Deltog inte 1994
1995 Liora "Amen" Hebreiska 8 81 Inga semifinaler
1996 Galit Bell "Shalom Olam" Hebreiska Kvalificerade inte 28 12
Deltog inte 1997
1998 Dana International "Diva" Hebreiska 1 172 Inga semifinaler
1999 Eden "Yom Huledet (Happy Birthday)" Hebreiska, Engelska 5 93
2000 PingPong "Sameyakh" Hebreiska 22 7
2001 Tal Sondak "En Davar" Hebreiska 16 25
2002 Sarit Hadad "Nadlik Beyakhad Ner (Light a Candle)" Hebreiska, Engelska 12 37
2003 Lior Narkis "Words for Love" Hebreiska, Engelska 19 17
2004 David D'Or "Leha'amin" Hebreiska, Engelska Kvalificerade inte 11 57
2005 Shiri Maimon "HaSheket SheNish'ar" Engelska, Hebreiska 4 154 7 158
2006 Eddie Butler "Together We Are One" Hebreiska, Engelska 23 4 Direktkvalificerad
2007 Teapacks "Push the Button" Engelska, Franska, Hebreiska Kvalificerade inte 24 17
2008 Boaz Mauda "The Fire in Your Eyes" Hebreiska, Engelska 9 124 5 104
2009 Noa & Mira Awad "There Must Be Another Way" Engelska, Hebreiska, Arabiska 16 53 7 75
2010 Harel Skaat "Milim" Hebreiska 14 71 8 71
2011 Dana International "Ding Dong" Hebreiska, Engelska Kvalificerade inte 15 38
2012 Izabo "Time" Engelska, Hebreiska 13 33
2013 Moran Mazor "Rak bishvilo" Hebreiska 14 40
2014 Mei Finegold "Same Heart" Engelska, Hebreiska 14 19
2015 Nadav Guedj "Golden Boy" Engelska 9 97 3 151
2016 Hovi Star "Made of Stars" Engelska 14 135 7 147
2017 Imri Ziv "I Feel Alive" Engelska 23 39 3 207
2018 Netta Barzilai "Toy" Engelska 1 529 1 283
2019 Kobi Marimi "Home" Engelska 23 35 Värdland
2020 Eden Alene "Feker Libi" Engelska, Amhariska, Arabiska, Hebreiska Tävlingen inställd
2021 Eden Alene "Set Me Free" Engelska 17 93 5 192
2022 Michael Ben David "I.M" Engelska Kvalificerade inte 13 61
2023 Noa Kirel "Unicorn" Engelska, Hebreiska 3 362 3 127
2024 Eden Golan

Värdland redigera

Detta är en tabell över de år Israel varit värdland för tävlingen.

År Stad Plats Presentör
Eurovision Song Contest 1979 Jerusalem International Convention Center Yardena Arazi, Daniel Pe'er
Eurovision Song Contest 1999 Jerusalem International Convention Center Dafna Dekel, Sigal Shachamon, Yigal Ravid
Eurovision Song Contest 2019 Tel Aviv Expo Tel Aviv Erez Tal, Bar Refaeli, Assi Azar, Lucy Ayoub

Röstningshistorik (1957–2021) redigera

Källa: Eurovision Song Contest Database

Israel har givit mest poäng till... redigera

Endast finaler
Nr Land Poäng
1   Frankrike 175
2   Sverige 171
3   Storbritannien 155
4   Ryssland 151
5   Spanien 125
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1   Sverige 215
2   Ryssland 205
3   Rumänien 182
4   Frankrike 175
5   Ukraina 172

Israel har mottagit flest poäng från... redigera

Endast finaler
Nr Land Poäng
1   Frankrike 215
2   Finland 160
3   Schweiz 145
4   Nederländerna 142
5   Tyskland 141
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1   Frankrike 262
2   Finland 209
3   Nederländerna 203
4   Tyskland 198
5   Schweiz 192

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

Externa länkar redigera