Isak Nordmark, född 23 mars 1749 i Nederluleå socken, död 11 augusti 1823 i Nederluleå socken, var en svensk präst och riksdagsledamot.

BiografiRedigera

Isak Nordmark var son till komministern i Nederluleå Hans Nordmark och Maria Plantin. Efter skolgång i lokalbygden, började han Härnösands gymnasium 1764, för att fyra år senare inskrivas vid Uppsala universitet för att bli präst. Han ordinerades till präst 1770 för en tjänst som kapellan i sin hemförsamling, men fick snart förflyttning till Råneå socken som informator till Samuel Rosenius barn samt dennes hjälppräst. Rosenius söner började studera i Uppsala, varvid Nordmark följde dem, och kunde därför under Carl Aurivillius 1776 promoveras till magister. Under en tjänst som adjunkt vid Katarina församling, kunde Nordmark ta pastoralexamen 1777. 1785 blev han kyrkoherde i Rödöns socken, 1791 i Nederluleå och 1792 kontraktsprost. Han blev teologie doktor 1800.

Nordmark var deputerad för Jämtlands prästerskap att framför den officiella tacksägelsen till Gustaf III för freden i Verelä. Han var fullmäktig för stiftet vid riksdagen 1810, när successionsordningen antogs och ätten Bernadotte erkändes rätten till Sveriges tron.

Nordmark var gift med änkan efter en kofferdikapten, Anna Helena Wiesbeck, vars far var klensmed och handelsman. Sonen Hans Peter Nordmark var docent vid Uppsala universitet, dottern Margareta Johanna gift med Carl Eurenius, och två söner verkade inom skolan.

KällorRedigera