Isaac Newtons kanonkula är ett tankeexperiment som Isaac Newton beskrev 1687 för att förklara Månens omloppsbana runt Jorden. Han menade att om man avlossar en kanonkula från en bergstopp i tillräckligt hög hastighet, kommer kanonkulan aldrig landa på Jorden igen, och om farten blir rätt gå in i omloppsbana.[1] Om den får för hög hastighet försvinner den i stället ut i rymden.

Kanonkula måste avfyras i rätt fart (C och D) för att gå i omloppsbana. Om den får för låg fart (A och B) landar den på Jorden igen. Får den för hög fart (E) försvinner den ut i rymden.

Teorin publicerades 1728 i A Treatise of the System of the World.

Se även redigera

Källor redigera

Fotnoter redigera