Sveriges invandring och utvandring

migration till och från Sverige
(Omdirigerad från Invandring till Sverige)

Invandring (blå linje) och utvandring (orange linje) i Sverige per år, 1875–.[1]

Sveriges invandring och utvandring är migration av människor till och från Sverige historiskt såväl som i nutid. Registrering av in- och utvandring började först under senare delen av 1800-talet. Tidigare in- och utvandring kan studeras med hjälp av släktforskning, historisk forskning, arkeologi och populationsgenetik. Detta har resulterat i ny kunskap om hur olika migrationsströmmar från olika väderstreck under historiens gång har bidrag till den kulturella och genetisk blandning som utgör svenskarnas ursprung, och även hur svenskättlingar och utlandssvenskar har slagit sig ned i olika delar av världen. Sveriges migrationspolitik och nivåer av in- och utvandring har varierat kraftigt genom historien. Under långa perioder förekom inga större folkförflyttningar över gränserna, men omfattande migration har tidvis skett mellan rikets västra och östra halva (dagens Finland). En omfattande utvandring till Nordamerika skedde kring sekelskiftet år 1900, särskilt åren 1880–1893. Sveriges invandring kom igång sent i jämförelse med invandringen till de gamla kolonialmakterna, men har varit stor jämfört med andra länder i Europa sedan sent 1900-tal. Asylinvandringen hade toppar år 1994 till följd av Jugoslavienkrigen, 2006 till följd av Irakkriget och år 2015 till följd av migrationskrisen i Europa, främst i spåren av inbördeskriget i Syrien. De vanligaste typerna av uppehållstillstånd på senare år har varit asylinvandring, arbetsmarknadstillstånd samt anhöriga till dem med arbetsmarknadstillstånd.

StatistikRedigera

Utvandringen var som störst under 1800-talets senaste halva, då totalt 20 procent av Sveriges män och 15 procent av kvinnorna lämnade landet främst till Nordamerika, och denna utvandring fortsatte en bit in på 1900-talet.[2] Som högst var utvandringen åren 1880–1893 då i genomsnitt 0,83 % av befolkningen utvandrade per år.

I början av 1900-talet hade Sverige få invandrare. År 1900 bestod den svenska befolkningen av 5 100 814 personer, varav 35 627 (0,7 procent), var födda utomlands. De flesta, 21 496 personer, var från de andra nordiska länderna. Ytterligare 8 531 personer var från de andra europeiska länderna, 5 254 från Nordamerika, 90 från Sydamerika, 87 från Asien, 79 från Afrika och 59 från Oceanien.[3]

De historiska nivåerna av invandringen var en bråkdel av dagens invandring som sedan år 2007 har överstigit 1 procent per år av befolkningen, med en topp på omkring 4 procents befolkningsökning år 1994 till följd av Jugoslavienkrigen och drygt 7 procent år 2015 till följd av migrationskrisen i Europa. År 2007 var invandringen 35 gånger större än invandringen år 1875 och 3,8 gånger större än invandringen år 1960.[4] Utvandringen 2012 nådde rekordnivåer som överträffade emigrationen till Nordamerika under 1800-talet.[5]

Sveriges invandring i modern tid dokumenteras och visualiseras i siffror av Delegationen för migrationsstudier (delmi) och den politiska organisationen Migrationsinfo.se, vilka bland annat sammanställer statistik från Migrationsverket och SCB och Europeisk och internationell statistik från Eurostat, OECD, Förenta nationerna, med mera.

De första migrationerna till SverigeRedigera

Det är troligt att det levde människor i Sverige redan före den sista istiden. Dagens svenskar härstammar åtminstone delvis från de jägar- och samlargrupper som besatte Sverige efter den sista inlandsisens tillbakadragande. Dessa grupper flyttade upp i Sverige för omkring 12000–13000 år sedan.[6] Europa har upplevt åtminstone tre stora migrationsvågor efter istiden. Den första som ett resultat av isens tillbakadragande, den andra i samband med jordbrukets införande för 10000-6000 år sedan, och den tredje av Indo-Européerna från östra Europa, för 6000-2500 år sedan.. Forskningen visar dock att den neolitiska bondeinvandringen, som nådde Sverige för 6200 år sedan, hade mindre demografisk betydelse här än på kontinenten.[7][8] Moderna populationsgenetiska studier visar att dagens svenskar i högre grad härstammar från den mesolitiska jägar- och samlarbefolkningen jämfört med många andra folk i andra delar av Europa.[citat från källa efterfrågat][9][10]

VikingatidRedigera

Vikingar från Norge, Danmark och västra Sverige slog sig ned bland annat på brittiska öarna, i Normandie i dagens Frankrike, med mera. Vikingar från Svealand reste främst österut, och slog sig ned bland annat i republiken Novgorod, tog tjänst i väringagardet, med mera. De tros ha tagit med sig trälar tillbaka från dessa platser, att dessa ska ha gett upphov till ortsnamn såsom Iremåla (jord som getts till frigivna slavar från Irland), Summemåla (Finland), Estemåla (Estland) och Kuramåla (Kurland).[11]

Medeltid och tidigmodern tidRedigera

 
Vallonsmedja vid Leufsta bruk 1912. Oljemålning av Bruno Hoppe.

Invandringen till Sverige från medeltiden fram till andra världskriget var begränsad.[12] Interkontinentalt resande existerande till exempel inte för vanliga människor före 1600-talet. Den första ökningen av viss närliggande migration till Sverige skedde under Hansans tid. Tyska köpmän och hantverkare slog sig ner främst i städerna under 1400- och 1500-talen, men också i Bergslagen.

Mindre grupper av valloner migrerade till Sverige på 1600-talet, se valloner i Sverige. Totalt sett blev omkring 900 valloner kvar i Sverige.[13] Vallonernas rykte i fråga om järnhantering var vitt spritt, vilket uppmärksammades även i Sverige. Gustav II Adolf uppmuntrade vallonerna att utvandra till Sverige under början av 1600-talet för att utveckla den svenska järnbrytningen och järnframställningen.

Under medeltiden hade städer som Kalmar, Söderköping, Visby och Stockholm ett betydande inslag av tyskar; en räkning av namn i bevarade dokument från 1350 och tidigare visar 40 procent tyska namn i Uppsala, på 1450-talet var en tredjedel av borgarna i Stockholm tyskar. I Magnus Erikssons stadslag från 1350-talet framgår att inte mer än hälften av stadens ämbeten får besättas av tyskar.[14]

En invandringsvåg från Storbritannien till Sverige var med de skottar som hade tjänstgjort i den svenska armén som legoknektar. Holländare, engelsmän och skottar invandrade som köpmän och industriidkare på 1600-talet, särskilt till Göteborg. På grund av städernas ringa storlek var dessa grupper dock små i förhållande till totalbefolkningen. I början/mitten av 1400-talet hade Stockholm uppskattningsvis ca fem tusen invånare. För adel och stormän har möjligheterna till migration i viss mån skiljt sig. Kungar och drottningar har i många fall migrerat till eller från Sverige, framför allt gentemot Tyskland, Frankrike och Sveriges grannländer.

Flyttning mellan dagens Finland och SverigeRedigera

Flyttning mellan dagens Finland och Sverige (som var samma rike till 1809) har förekommit så länge båtar har kunnat färdas över Bottniska viken, inte minst mellan norra Norrland och Finland via Bottenviken, men även landvägen över Tornedalen. Migrationen har gett upphov till en stor grupp Finlandssvenskar i Finland och Sverigefinnar i Sverige. Kväner var troligen finsktalande och levde i Norra Norrland redan innan området började koloniseras av svenskar, och dagens tornedalingar i ungefär samma område talar tornedalsfinska och är en minoritesbefolkning i Sverige. I Stockholm hade finnarna en egen församling redan tidigt på 1500-talet. Människor kom från östra rikshalvan till gruvor och hyttor i Bergslagen redan från 1500-talets mitt.

Den mest omfattande migrationsvågen till dagens Sverige under 1500/1600-talet var från östra rikshalvan. Närmare 40 000 finska svedjebönder (skogsfinnar) flyttade under slutet av 1500-talet och 1600-talet från Savolax till främst Värmland, Dalarna och Norrland som del i dåtidens bosättningspolitik.[12]

1000 finska båtsmän flyttades i början av 1680-talet från Finland till Karlskrona. Under stora nordiska kriget (1700–1721), och stora ofreden som pågick på finsk mark, kom många finnar som flyktingar till den västra rikshalvan.[15] Efter Stora nordiska kriget var det så stor brist på soldater i de finska roten att man flyttade 1200 soldater till Finland fram till cirka 1760. Många gifte sig där och blev kvar.[16]

Modern tidRedigera

EmigrationstidenRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Emigrationen från Sverige till Nordamerika.

Fram till 1930 hade Sverige under perioder ett betydande utvandringsöverskott. Under åren 1851–1930 emigrerade ca 1,5 miljoner människor. 1,2 miljoner av dessa, 23 procent av Sveriges befolkning år 1900, emigrerade till Nordamerika.[17] Huvudskälet till emigrationen var den stora skillnaden i levnadsstandard mellan Sverige och Nordamerika.[17] Under samma tid återkom cirka 200 000 av dessa personer till Sverige, men merparten stannade utomlands. Sverige var efter Norge och Irland det främsta emigrantlandet i Europa sett till andelen av befolkningen som emigrerade. Det förekom dock samtidigt viss invandring, förutom återvändande emigranter även en del tyska och engelska specialister inom till exempel industri och hantverk som slog sig ned i Sverige. Denna invandring var dock jämförelsevis obetydlig.

Den svenska invandringspolitiken 1860–1917 var oreglerad. Nivåerna på invandringen var så små, att de saknade politiskt intresse. Man behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att bosätta sig i Sverige. Dock kunde man avvisa tiggare, romer och kriminella.[18]

VärldskrigenRedigera

Åren 1917–1945 genomfördes regleringar av migrationen runt om i världen. Polisen började avvisa utlänningar som saknade pass, visum och uppehållstillstånd. Under 1930-talet var flyktingpolitiken restriktiv, men den luckrades upp när Danmark och Norge drogs in i andra världskriget. Från Finland kom också så kallade krigsbarn, av vilka majoriteten planenligt återvände efter krigets slut. Sedan 1930 har invandringen till Sverige varit större än utvandringen.[17] Det berodde till en början på att utvandringen till Amerika stannade av men mot slutet av andra världskriget kom en ström av krigsflyktingar till Sverige. Flyktingarna kom hit främst från de baltiska och nordiska länderna. Ungefär 200 000 flyktingar från grannländerna kan ha kommit till Sverige under 1944 och 1945, men antalet är osäkert eftersom de inte ingår i befolkningsstatistiken. De danska och norska flyktingarna återvände i allmänhet till hemländerna vid krigsslutet. Av de 70 000 finska krigsbarnen återvände 80 % till Finland. En övervägande del av de 30 000 esterna blev kvar i Sverige medan två tredjedelar av polackerna reste tillbaka eller vidare till USA.[19]

EfterkrigstidenRedigera

 
Addio! Arrivederci! Med frisk aptit på sina nya uppgifter, belåtna över att vara i "il paese felice", "det lyckliga landet", startade de 25 mekanikerna från Turin sin första arbetsdag på SKF:s fabriker i Göteborg. (Originalbildtext i Se nr 29, 1947).

Under efterkrigstiden kom invandringen till Sverige att öka starkt. Från slutet av 1940-talet och fram till mitten av 1970-talet skedde en omfattande arbetskraftsinvandring som svar på en direkt efterfrågan från den svenska industrin. Under perioden skulle Sverige komma att ta emot en omfattande arbetskraftsinvandring från Finland som skulle utgöra den största arbetskraftsinvandringen till Sverige genom tiderna.[20]

Efter krigsslutet expanderade den svenska industrin snabbt och en brist på arbetskraft uppstod, delvis som en följd av de relativt små kullarna under 1920- och 1930-talet. Inledningsvis mildrades arbetskraftsbristen genom invandring från de övriga nordiska länderna men redan år 1947 började den så kallade Arbetsmarknadskommissionen att rekrytera arbetskraft i Italien, Ungern och Österrike. Under perioden 1945-1966 uppgick invandringen från Italien till cirka 800 personer per år.[21] Under 1950-talet inriktades rekryteringen mot Västtyskland, Nederländerna, Belgien och Grekland. Och under 1960-talet dominerades den utomnordiska invandringen istället av personer från Jugoslavien. [22] Efterkrigstidens arbetskraftsinvandring var dock i första hand en nordisk företeelse.[23] Främst bestod invandringen av arbetstagare från de övriga nordiska länderna.[24][25]

Framför allt handlade efterkrigstidens arbetskraftsinvandring om invandring från Finland.[26] Under 1950-talet uppgick invandringen från Finland till cirka 10 000 personer per år och under 1960-talet var motsvarande siffra ännu något högre.[27] Den stora invandringen från Finland underlättades av att nordiska medborgare sedan 1954 haft rätt att fritt ta anställning i grannländerna, men också av att arbetslösheten i Finland var högre och lönerna relativt låga i jämförelse med de svenska reallönerna.[26][25] Mellan 1945 och 1985 invandrade omkring 450 000 personer från Finland. Många kom för att arbeta en kort tid och omkring 280 000 valde att efter en tid återvända till Finland, men drygt 230 000 förblev bosatta i Sverige.[20][26][28] År 1970 var ett rekordår då 48 000 personer, huvudsakligen arbetskraftsinvandrare, invandrade från Finland.[29] Antalet personer från Finland som något tillfälle arbetade i Sverige var 700 000.[28]

I slutet av 1960-talet upphörde den liberala inställningen till arbetskraftsinvandring.[25] År 1967 reglerades den utomnordiska invandringen, i syfte att begränsa arbetskraftsinvandringen.[23] Detta genom att invandrare inte längre kunde ansöka om arbetstillstånd på plats i Sverige.[25] De nya regleringen innebar att den som ville invandra till Sverige behövde ha arbetserbjudande och bostad klart innan inresa i Sverige.[30]

Den nya regleringen fick dock ingen större effekt på arbetskraftsinvandringen på kort sikt, eftersom de allra flesta arbetskraftsinvandrare kom från de nordiska länderna.[25] Under 1969-1970 låg arbetskraftsinvandringen på en rekordnivå. Högkonjunktur rådde i Sverige samtidigt som omfattande strukturförändringar genomfördes i det finländska jordbruket. Invandringen från Finland fortsatte därför att ligga på en hög nivå.[23] Under rekordåren 1968-1971 invandrade 111 200 personer från Finland.[20] Trots att invandringen av utomnordiska invandrare var reglerad fortsatte också invandringen från Jugoslavien på en hög nivå.[23]

År 1967 upphörde Arbetsmarknadskommissionens arbete och åren 1969-1970 rådde invandringsstopp. Denna utveckling var till stor del en följd av kritik från fackligt håll.[25] Under 1960-talet hade tillverkningsindustrin börjat gå tillbaka och i mitten av 1970-talet drabbades västvärlden av en djup ekonomisk svacka.[25][26] Detta minskade behovet av ny arbetskraft och gjorde det svårare för invandrare att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden.[26][31] Under 1970-talet kom invandringen till Sverige från de traditionella invandringsländerna att minska markant och under ett par år i början av 1970-talet var utvandringen större än invandringen.[25][27] Enligt Thomas Hammar var Landsorganisationen (LO) en viktig förklaring till varför arbetskraftsinvandringen minskade, då de var i position att neka arbetssökande att komma in i landet. I en cirkulärskrivelse från LO till de lokala förbunden påbjöds de lokala förbunden att vara restriktiva med att tillåta ansökningar och enligt den dåtida strukturen utfärdades allt färre arbetstillstånd.[32] Den stora utvandringen berodde bl.a. på konjunkturnedgången och att gästarbetare från Finland återvände hem.[31][27]

I slutet av 1970-talet upphörde i princip all arbetskraftsinvandring till Sverige. Under 1980-talet kom invandringen istället att domineras av anhörig- och flyktinginvandring.[25]

Utrikes födda i Sverige 1950 och ökningen 1950–1973 i tusentalRedigera

Land Antal år 1950 Ökning 1950–1973
Finland 45 000 191 000
Jugoslavien 0 34 000
Tyskland 22 000 20 000
Danmark 23 000 16 000
Norge 31 000 13 000
Grekland 0 12 000
Ungern 2 000 9 000
Österrike 3 000 5 000
Italien 3 000 5 000
Tjeckoslovakien 4 000 4 000
Storbritannien 2 000 3 000
Polen 8 000 3 000

Källa: SCB [33]

FlyktinginvandringRedigera

Flyktingvågen från Balkan till Sverige nådde en topp 1992 under Jugoslaviska krigen.

Invandring på 2000-taletRedigera

 
Antal beviljade uppehållstillstånd i Sverige 1980– för olika ärendeslag. Mest frekventa ärendeslagen visas underst.[34]
 
Antal beviljade uppehållstillstånd till flyktingar och motsvarande i Sverige 1987–2018 för olika asylskäl. Asylskäl som har varit mest vanliga under hela perioden visas längst ned.[34]
 
Antal flyktingar och motsvarande per år som beviljades asyl i Sverige 1980–2014 och deras vanligaste medborgarskap. För perioden 1980–1989 visas konstanta tidsmedelvärden.[35]

År 2014 tog Sverige emot 126 966 invandrare (varav 15 194 var återvändande svenskfödda). Det är något fler än föregående år 2013, som var året med den dittills högst uppmätta nivån för antalet invandrande personer till Sverige.[36][37]

Under den stora ökningen av asylsökande under hösten 2015 bedömde Polismyndigheten att majoriteten tagit sig till landet med hjälp av människosmugglare, till ett pris på flera hundra tusen kronor per individ.[38]

Total invandring till Sverige 2007–2019Redigera

År Invandring Varav återvändande
svenskfödda
2007 99 485 15 949
2008 101 171 17 853
2009 102 280 18 517
2010 98 801 19 765
2011 96 467 20 615
2012 103 059 20 462
2013 115 845 15 332
2014 126 966 15 194
2015 134 240
2016 163 005
2017 144 489 14 428
2018 132 602 12 805
2019 115 805 11 955

Källa: SCB[36][37][39]

Utvandring och nettoinvandring 2014Redigera

År 2014 utvandrade 51 237 personer, vilket är på samma nivå som de fyra föregående år. Nettoinvandringen till Sverige var därmed 75 729 personer.[37] De populäraste utvandringsländerna var Norge, Danmark, Storbritannien och USA.[40]

Demografisk förändring med avseende på kön 2015Redigera

Fram till 2015 fanns det fler kvinnor än män i Sverige men under året blev männen i majoritet för första gången i svensk befolkningsstatistik. 1915 fanns det 124 tusen fler kvinnor och 2005 fanns det 80 tusen fler kvinnor. Att män blev fler förklarades av att männens medellivslängd medan det som tidigare alltid föddes 105 pojkar per 100 flickor samt att det flyttade fler män än kvinnor till Sverige. Invandringsöverskottet utgjorde 77% av årets befolkningsökning och födelseöverskottet 23%.[41][42]

Uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter 2010Redigera

Antalet beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter 2010 efter skäl och medborgarskap. Siffrorna omfattar uppehållstillstånd och uppehållsrätter beviljade från såväl Migrationsverket som Sveriges ambassader i utlandet. Uppehållsrätt ges till EES-medborgare och barn/make/maka till EES-medborgare, medan uppehållstillstånd ges till personer som inte är EES-medborgare (så kallade tredjelandsmedborgare).

Skäl Thailand Kina Somalia Iran Irak Indien Polen Turkiet Tyskland USA Övriga länder Totalt
Asyl - Konventionsflyktingar 0 24 467 275 623 0 0 7 0 0 878 2 274
Asyl - Skyddsbehövande 0 0 4 381 81 329 0 0 7 0 0 1 912 6 710
Asyl - Synnerl ömmande omst 1 1 57 17 90 4 0 10 0 0 680 860
Asyl - Tidsbegr tillstånd 1 2 2 0 11 0 0 0 0 0 41 57
Kvotflyktingar 0 15 404 80 116 0 0 0 0 0 1 189 1 804
Verkställighetshinder 0 0 78 12 47 0 0 4 0 0 284 425
Anhöriga 2 577 633 314 721 1 738 148 314 999 182 595 13 239 21 460
Anhöriga till flyktingar 2 2 614 75 1 094 0 0 14 3 1 1 361 3 166
Arbetsmarknad 3 613 2 404 1 634 658 3 016 4 1 130 4 867 9 176 21 507
Studerande 303 2 602 3 1 446 39 1 220 1 682 1 375 7 516 14 188
EES-uppehållsrätter 92 29 0 28 44 33 3 874 250 2 800 67 11 640 18 857
Adoptivbarn 25 133 0 2 0 14 0 0 0 1 275 450
Besök 2 359 1 035 7 1 858 166 341 0 569 0 970 5 808 13 113
Övriga 14 5 7 12 19 7 2 11 1 5 148 231
Totalt 8 987 6 885 6 335 5 241 4 974 4 783 4 195 3 683 2 991 2 881 54 147 105 102

Källa: Migrationsverket[43]

Andel personer med utländsk bakgrund 2016Redigera

 
Karta som visar hur många som invandrat till Sverige från varje land år 2011.

Andelen av den svenska befolkningen med utländsk bakgrund var enligt SCB 23,2 procent år 2016 (2 320 302 personer). I gruppen med utländsk bakgrund ingår utrikes födda (17,9 procent) och inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (5,3 procent).[44]

Botkyrka är kommunen med störst andel personer med utländsk bakgrund (57,4 procent år 2016).[45] I de stora städerna är andelen med utländsk bakgrund något högre än genomsnittet. I Stockholm är andelen 32,1 procent (2016)[46], i Göteborg 34,0 procent (2016) och i Malmö 43,1 procent (2016).[45]

Sverige har en högre andel personer med utländsk bakgrund än sina grannländer. I Norge har 16,8 procent av befolkningen utländsk bakgrund (1 januari 2017)[47], i Danmark 11,6 procent (1 januari 2015)[48] och i Finland 6,2 procent (31 december 2015).[49]

Utveckling av invandrarbefolkningen i NordenRedigera

Andelen personer med utländsk bakgrund har ökat i Sverige sedan år 2000 (uppgång på 7 procentenheter). Övriga Norden har haft en liknande utveckling: Norge har haft en uppgång på 9,3 procentenheter, Island 6,3, Danmark 4,och Finland 3,4. I siffrorna för Sverige och Norge ingår personer födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar, och personer med och utan svenskt medborgarskap.

Nr Land 2000 2010 2015
1 Sverige[50] 14,5 %[51] 19,1 %[52] 21,5 %
2 Norge[53][54][55] 6,3 % 11,4 % 15,6 %
3 Danmark[56] 7,1 % 9,8 % 11,6 %
4 Island[57] 3,2 % 8,9 % 9,5 %[58]
5 Finland[59][60] 2,1 % 4,1 % 5,5 %[61]

Beviljade uppehållstillstånd 1980–2018Redigera

Grupp Antal år 2018 Ackumulerat
åren 1980–2018
Kvotflyktingar
5 219
64 707
Flyktingar enl. FN-konvention
8 150
112 673
Totalt flyktingar
13 369
177 380
Gymnasielagen 2018 4 980 4 980
Krigsvägrare1 - 3 036
de facto-flyktingar 1 - 37 726
Övriga skyddsbehövande 2 5 017 179 047
Humanitära skäl 529 181 864
Verkställighetshinder 680 5 178
Tillfällig lag (barn och barnfamiljer) - 17 665
Totalt flyktingar eller motsvarande 29 794 671 583
Tidigare asylrelaterat tidsbegränsat tillstånd - 637
Tidsbegränsade tillstånd 467 3 463
Anhöriga 44 772 902 743
Därav flyktinganhöriga 16 641 236 928
Arbetsmarknadsinvandrare 41 065 372 276
Gäststudenter 14 102 195 991
Adopterade barn 72 24 736
Enl. EES-avtal 7 571 288 398
Totalt 132 624 2 395 120
Totalt enligt Migrationsverket 132 696 2 431 780

1) Upphörde 1 januari 1997 och ersattes med övriga skyddsbehövande. 2) Fr.o.m. 1 januari 1997, ersatte de facto-flykting och krigsvägrare.

Utbildningsnivåer, självförsörjande och sysselsättningsgradRedigera

 
Utbildningsnivåer invandrade till Sverige 2000-2013 efter födelseland. Källa SCB[62]

Utbildning hos utrikes föddaRedigera

Utrikes födda som invandrat 2000-2013 uppvisade stora skillnader i utbildning beroende på skälet till invandringen. Av de som var i åldern 25-44 och invandrat för att studera var 64% högutbildade[förtydliga]. Motsvarande siffra för dem som invandrat för att arbeta var 39%. De som kommit av flyktingskäl hade generellt en lägre utbildningsnivå då 22% var högutbildade och 30% hade förgymnasial utbildning. Av födda i Tyskland eller Kina hade mer än hälften en eftergymnasial utbildning på minst tre år och även invandrade från Iran hade en hög andel med 37%. Invandrade från Somalia (57%) och Thailand (46%) hade i hög grad endast förgymnasial utbildning.[63] Eftergymnasial utbildning var betydligt ovanligare hos personer från Afrika, Asien och europeiska länder utanför EU.[64]

Enligt Långtidsutredningen från 2015 hade 35 procent av utrikes födda bristande skicklighet i räknekunskap, läsande och skrivande.[65] Motsvarande siffra för inrikes födda var 5 procent.[66] Utredningen konstaterade också att det var osäkert att en hög formell utbildning i hemlandet per automatik betydde att utbildningen gav vare sig allmänna eller specialiserade kunskaper på nivåer erforderliga för att konkurrera på den svenska arbetsmarknaden för de nivåerna. Enligt analys av internationella data visade sig högutbildade från Arabländer och Afrika i genomsnitt ha sämre färdigheter i räkning än lågutbildade inrikes födda, och i nivå med lågutbildade från Nordamerika och Västeuropa.[65]

 
Källa: SCB 2019[67]

År 2018 hade 50% av de nyanlända mindre än grundskolekompetens som högsta utbildningsnivå. Detta försvårade deras integrering på arbetsmarknaden eftersom Sverige enligt Eurostat har en arbetsmarknad med få arbetstillfällen för personer med inga eller låga utbildningskrav.[68]

Enligt Sveriges Radio år 2015 är det få barn som invandrar vid 12 års ålder eller äldre som tar sig igenom gymnasiet. En fjärdedel gick ut gymnasiet med högskolebehörighet. Av de som anlände till Sverige vid 9-11 års ålder var det hälften som gick ut gymnasiet med högskolebehörighet.[69]

Av de 276 000 personer mellan 25 och 64 år som invandrade till Sverige år 2014-2017 hade drygt hälften en eftergymnasial utbildning. Det är en större andel än i hela Sveriges befolkning, där omkring 45 procent hade en eftergymnasial utbildning. Under 2015-2019 var gruppen lågutbildade invandrare stor och av de som kom hade många en kortare utbildning än svensk grundskola, vilket kan försvåra etablering på arbetsmarknaden. År 2017 var tyskar och kineser de mest högutbildade, med en andel på 70 procent med minst tre års eftergymnasial utbildning. Även bland invandrare från USA, Indien och Finland var en stor andel högutbildade. Flyktinginvandrare hade till stor del endast förgymnasial utbildning. Av personer från Somalia och Afghanistan hade 60 procent endast förgymnasial utbildning.[67]

Självförsörjningsgrad bland utrikes föddaRedigera

Enligt Entreprenörskapsforum är självförsörjningsgraden bland utrikes födda är betydligt lägre än sysselsättningsgraden, för utomeuropeiska migranter är andelen självförsörjande mindre än hälften för tidsperioden 1990-2016, där två prisbasbelopps inkomst (12 tusen SEK efter skatt i 2020 års penningvärde) räknades som självförsörjande Genomsnittlig självförsörjning var för Mellanöstern 29%, Afrika 30 procent, Syd-Centralasien 36 procent, Syd-Centralamerika 42 procent och för Södra Europa och Balkanländerna 41 procent.[70]

För utrikes födda tar det i genomsnitt mellan 13 till 14 år för 50% av en grupp utrikes födda invandrare att nå upp till självförsörjandenivå, definierad som i föregående stycke.[70]

Inrikes föddas självförsörjningsgrad låg för samma tidsperiod på 73%.[70]

Sysselsättningsgrad hos utrikes föddaRedigera

År 2016 låg sysselsättningsgraden för inrikes och i Norden födda på 89%, med an sysselsättningsgraden för individer födda i Afrika låg på 68% och Mellanöstern 56%.[70]

Utrikes födda med låg utbildningsnivå har lägre sysselsättningsgrad jämfört med inrikes födda enligt SCB år 2016. Sysselsättningsgraden för inrikes födda lågutbildade var 67%, 51% för lågutbildade födda i Europa och 43% för lågutbildade födda utanför Europa.[71] Sysselsättningsstatistik är ofta använd men ger inte en fullgod bild av ekonomisk integration med avseende på t ex själförsörjning, då definitionen av "sysselsatt" innebär en timmes arbete eller mer under november månad.[70]

Enligt SCB var arbetslösheten år 2018 bland utrikes födda 17% procent, att jämföras med 4 procent för inrikes födda.[72]

 
Sysselsättningsgrad bland personer i åldern 20–64 år, efter födelseregion och utbildningsnivå 2016 enligt SCB[73]. En timmes förvärvsarbete i veckan räknas som sysselsatt enligt SCB.[74]

Ekonomisk standard hos utrikes föddaRedigera

I jämförelse med EU-länder samt Norge, Island och Schweiz har Sverige en av de högsta andelarna utrikes födda med låga inkomster och skillnaden är större än i de flesta andra europeiska länderna. I Sverige har 30% av utrikes födda låga inkomster jämfört med EU-genomsnittet på 26%. I nio EU-änder samt Schweiz är andelen lägre än 20%.[75]

Flyktingar är en stor grupp bland de utrikes födda och två tredjedelar har låga inkomster, den största andelen.[75]

Låga inkomster (lägre än 60% av medianinkomsten) är mycket vanligare bland utrikes födda än inrikes födda och i Sverige levde 2017 cirka 10% av befolkningen i ett hushåll med låg ekonomisk standard enligt SCB. Skillnaden mellan inrikes och utrikes födda har undan för undan ökat under lång tid, från drygt 10 procent i början av 1990-talet till drygt 15% vid sekelskiftet. År 2015 ökade andelen till 28%, medan inrikes föddas ökade från 6% till 11%. Andelen med låga inkomster varierar mellan olika grupper av utrikes födda, välutbildade kommer till Sverige för att studera eller arbeta medan andra kommer som flyktingar eller anhöriginvandrare. I Sveriges arbetsmarknad ger en hög utbildning bättre förutsättningar till en god inkomst, då en fjärdedel av de med förgymnasial utbildning hade låga inkomster men var tionde bland de med gymnasium eller högskola.[75]

Låga inkomster är hög bland personer födda i Afrika (45%) och Asien (37%) medan andelen för personer födda i Norden (utom Sverige), Nordamerika och Sydamerika är lägre än 20%.[75]

EnsamkommandeRedigera

År 2017 publicerade Stockholms universitet en rapport om ensamkommande barn som kom till Sverige under 2003-2012. Rapporten konstaterade att arbetslösheten inte är hög inom gruppen, och att de som kommer från Afghanistan utmärker sig genom att oftare ha arbete. De flesta börjar arbeta i 20-årsåldern. Pojkarna får jobb på byggen, i transportsektorn eller okvalificerade industrijobb. Flickorna jobbar som undersköterskor, sjukvårdsbiträden och i äldreomsorgen. Lönenivån motsvarar den för svenskfödda inom motsvarande yrken.[76]

SamhällsbetydelseRedigera

SamhällsekonomiRedigera

Vanligen anges humanitära skäl som politiskt argument för flyktinginvandring, men även ekonomiska argument förekommer.[77] Migration bidrar globalt till fattigdomsbekämpning och minskad global inkomstolikhet.[78][79] Att hindren har minskats mot migration har bidragit positivt till världens totala BNP.[80][81][82] För avsändarlandet kan utvandringen innebära en dränering på kompetens och på unga män, men landet får istället tillbaka kapital i form av remitteringar.

I Sverige har invandringen ibland beskrivits som en investering för att uppnå befolkningstillväxt i landet och sänkt medelålder i befolkningen, i en förhoppning att kunna vårda och försörja en åldrande befolkning och minska behovet av höjningar av pensionsåldern.[77] Mottagandet av lågutbildade flyktingar innebär emellertid samhällsekonomiska kostnader under många år, innan flyktingarna och deras barn kommer i arbete, medan arbetskraftsinvandring och gäststudenter snabbt kan leda till ökat humankapital. De investeringar[vilka?] som krävs sätter ofta tillfälligt fart på mottagarlandets ekonomiska tillväxt, men det finns skilda uppfattningar om invandringen totalt sett kommer att ge tillskott till Sveriges offentliga finanser på lång sikt. Nationalekonomer som har analyserat och debatterat balansen mellan dessa effekter i Sverige är bland andra Jan Ekberg;[83][84] Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson, Lennart Flood och Joakim Ruist;[84][85][86] samt Tino Sanandaji.

Jan Ekberg menade år 2009 i en rapport för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi att invandringens, inklusive arbetskraftsinvandringen, inverkan på offentliga finanser hade varierat mycket över tid. Under 1950, 1960- och större delen av 1970-talet dominerades invandringen av arbetskraftsinvandrare, som periodvis hade lägre arbetslöshet än den infödda befolkningen. Fram till cirka år 1980 omfördelade den offentliga sektorn genomsnittligt inkomster från invandrare till inrikes födda på årsbasis. Mot slutet av 1970-talet inträffade en kris i industrinäringen där många arbetskraftsinvandrare var sysselsatta samtidigt som invandringens sammansättning förändrades från huvudsakligen arbetskraftinvandrare till flyktinginvandring och anhöriginvandring. Under 1980-talet minskade invandrares bidrag till den offentliga ekonomin via hög arbetslöshet trots rådande högkonjunktur och periodens brist på arbetskraft.[förtydliga] Mot senare delen av 1980-talet började omfördelningen mellan inrikes och utrikes födda väga jämnt. Trenden med sjunkande sysselsättning för invandrare förstärktes i 1990-talets lågkonjunktur och särskilt för utomeuropeiska invandrare. Under 1990-talet förändrades invandringens nettointäkter till en nettokostnad. Ekberg beräknade nettokostnaden för invandringen inom offentliga finanser till cirka 1,5-2 procent av BNP år 2006.[87]

Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson beräknade i en rapport från den fackligt finansierade tankesmedjan[88] Arena Idé år 2015 att Sveriges ekonomi tillförts 900 miljarder kronor genom invandringen sedan 1950-talet, inklusive arbetskraftsinvandringen.[89][90] I den efterföljande debatten fick rapporten kritik för sin metod av flera nationalekonomer,[91][92] men författarna har sedan försvarat metoden i en vetenskaplig publikation.[93]

Annika Wallenskog, chefsekonom för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), sa i januari 2020 att invandringen till Sverige överlag har ökat landets ekonomiska tillväxt något. Den har också jämnat ut åldersstrukturen på befolkningen, och skjutit till arbetskraft till bland annat äldreomsorgen, men de ekonomiska effekterna skiljer sig mycket mellan olika kommuner.[72]

Motsvarande frågor har även studerats för Europa som helhet i bland annat en rapport av den Schweiziska storbanken Credit Suisse.[94] Dessa frågor samt fördelar, nackdelar och effekter av migration i övrigt har behandlats av Paul Collier i Exodus. How migration is changing our world.[95]

Flyktinginvandringens betydelseRedigera

Vad gäller första generationens flyktinginvandring specifikt uppskattade Joakim Ruist, i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) år 2018, att en genomsnittlig flykting under sin livstid kostar den offentliga ekonomin 74 000 kronor per år netto. Genomsnittskostnaden varierar mellan 53 000 och 94 000 för olika kategorier av flyktingar, beroende på ursprungsland, kön, ålder och ankomstår. Rapporten visade också att sysselsättningsgraden och integrationstakten bland flyktingar gradvis försämrades under perioden 1983 till 2015, särskilt under 1990-talskrisen som minskade mängden låglönearbeten i industrin.[96][97]

En rapport från Sveriges riksbank 2019 konstaterade att flyktinginvandringen innebär en ökad andel personer i arbetsför ålder i befolkningen, och därför håller nere både barn- och äldreförsörjningskvoten. Flykinginvandringen hade enligt rapporten inte förbättrat Sveriges BNP per capita.[77]

Den andra generationens invandrare har inte inkluderats i beräkningarna i någon av dessa studier. Flera av dessa nationalekonomer har beskrivit flyktinginvandringens kostnader som relativt små, och menar att invandringens storlek inte är avgörande för om Sveriges offentliga ekonomi är ansträngd eller utvecklas, och att invandringen har försumbar[87] eller svåruppskattad påverkan på relativa löner och sysselsättningsmöjligheter för infödda.[97] Tino Sanandaji beskriver däremot flyktingmottagningen som ett hot mot välfärdsstaten, då den kommer att leda till en ökning av antalet låglönejobb i Sverige vilket gör att genomsnittspersonen kommer att betala in mindre i skatt. Detta tror Sanandaji kommer att leda till skattehöjningar och nedskärningar, dock utan att presentera några egna beräkningar av hur mycket.[98]

ParallellsamhälleRedigera

År 2019 rapporterade Dagens Nyheter att 45% av 873 000 personer med samordningsnummer inte hade styrkt sin identitet, vilket enligt gränspolisen innebar att Sverige helt tappat kontrollen på vilka som befinner sig i landet och att ett parallellsamhälle växer fram.[99]

"Moralpoliser"Redigera

Enligt TV4:s granskning från 2017 är självutnämnda "moralpoliser" aktiva i Stockholms norra förorter bland annat Rinkeby, Tensta och Hjulsta som begränsar kvinnors och flickors liv och trakasserar dem. Det kan röra sig om klädsel som sommarklänning, att äga hund eller att som kvinna leva i ensamhushåll. Kvinnor som polisanmält trakasserierna får sina anmälningar nedlagda och även medborgarkontor och socialtjänst ger kvinnorna rådet att ligga lågt. Enligt granskningen upplyser inte Migrationsverket invandrare om vilka rättigheter som kvinnor har i Sverige.[100]

Riksdagspartiernas ståndpunkterRedigera

Alla partier i Sveriges riksdag utom Sverigedemokraterna stod för en generös invandringspolitik[101][102][103][104][105][106][107] fram till Migrationsöverenskommelsen hösten 2015. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kom då överens om att Sveriges migrationsvillkor skulle läggas på EU:s miniminivå.

Sedan 2015 har Vänsterpartiet konsekvent röstat för de förslag som varit för en öppnare migrationspolitik och även lagt egna förslag om amnesti för ensamkommande ungdomar. Sverigedemokraterna och Moderaterna har konsekvent drivit en motsatt linje, medan övriga partier ibland har stött mer restriktiv lagstiftning och ibland röstat för lagförslag som öppnar för utökade möjligheter till uppehållstillstånd.[108][109][110][111]

Regeringens politikRedigera

År 2011 beslutade Regeringen Reinfeldt tillsammans med Miljöpartiet att illegala invandrare (papperslösa) skulle få rätt till sjukvård och deras barn fick rätt att gå i skolan. Beslutet omfattade även att öka arbetskraftinvandring och anhöriginvandring men diskuterade även svårigheter att fastställa identiteter och diskuterade DNA-testning. I beslutet ändrades regeln att människor med "synnerligen ömmande omständigheter" skulle få stanna i Sverige till att människor med "särskilt ömmande omständigheter" skulle få stanna. I praktiken innebar det att människor med livshotande sjukdomar och apatiska flyktingbarn skulle få stanna.[112]

En granskning av Riksrevisionen (RIR 2017:25)[113] visade i november 2017 på bristande konsekvensanalyser inför migrationspolitiska propositioner för regeringarna mellan åren 2004 och 2015 som lade 26 propositioner med förslag som på olika sätt berör människors möjligheter att söka skydd i Sverige.[113] Bristerna gällde oavesett riktning på förslagen.[113] Granskningen visade att det bland annat saknades ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen skulle påverka människor, myndigheter, kommuner och landsting.[113] Den visade också att samtliga långtidsprognoser på det migrationspolitiska området 2004—2015 underskattade statens utgifter.[113] Riksrevisionen hänvisade till krav i Kommittéförordningen, Regeringskansliets riktlinjer för konsekvensutredning och Propositionshandboken samt att Regeringskansliet borde redovisa framtida analyser transparent så att de kan upprepas och granskas av externa aktörer.[113]

I kommittédirektiven till den migrationsutredning som tillsattes av Regeringen Löfven II 2019 hänvisade regeringen till Riksrevisionens kritik och ställde uttryckligen krav på kostnadsberäkningar, analys av effekter på migrationsströmmar och finansieringsdiskussioner.[114]

OpinionRedigera

Sedan början av 1990-talet till och med 2015 blev svenska folket successivt betydligt mindre negativa till flyktingmottagande, men antalet negativa ökade år 2016 efter flyktingkrisen, enligt SOM-institutets undersökningar. Emellertid har det under hela perioden varit avsevärt fler negativa än positiva (fler tycker att förslaget att ta emot färre flyktingar är bra än de som tycker det är ett dåligt förslag).[115] Attityderna till att underlätta för mångkultur blev mer negativa bland medelålders och äldre under 2016 enligt Mångfaldsbarometern, som utförs av Gävle högskola.[116] Liknande resultat visas i DN/Ipsos väljarundersökning,[117] Statistiska centralbyråns (SCB) valundersökningar och SIFO:s undersökningar.

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

ReferenserRedigera

LitteraturRedigera

NoterRedigera

  1. ^ "Befolkningsutvecklingen i riket efter kön. År 1749 -" SCB, på "Hitta statistik"
  2. ^ ”Så påverkade utvandringen till Amerika Sveriges befolkning”. Statistiska Centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2013/sa-paverkade-utvandringen-till-amerika-sveriges-befolkning/. Läst 4 november 2019. 
  3. ^ ”Tabeller över Sveriges befolkning 2009” (på swedish). Tabeller över Sveriges befolkning 2009. Örebro: Statistiska centralbyrån. June 2010. 20–27. http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0101_2009A01_BR_BE0110TAB.pdf. 
  4. ^ Statistiska Centralbyrån: Befolkningsutvecklingen i riket. År 1749–2007 SCB databas[död länk]
  5. ^ ”Utvandringen till Irak ökar”. SCB. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20141026172658/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Utvandringen-till-Irak-okar/. Läst 17 september 2014. 
  6. ^ Andersson, M. & Knarrström, B. (1999). Senpaleolitikum i Skåne. En studie av materiell kultur och ekonomi hos Sveriges första fångstfolk. Lund UV-Syd, Riksantikvarieämbetet
  7. ^ Chikli et al (2002). Y genetic data support the Neolithic demic diffusion model. PNAS vol 99 (17).
  8. ^ Sampietro ML, et al (2007). Palaeogenetic evidence supports a dual model of Neolithic spreading into Europe. Proc Biol Sci 274:2161-2167
  9. ^ Karlsson et al (2006). Y-chromosome diversity in Sweden – A long-time perspective. European Journal of Human Genetics 14, 963–970.
  10. ^ Malmström (2007). Ancient DNA as a Means to Investigate the European Neolithic. Doctoral Dissertation. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala.
  11. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/allt-vi-vet-och-inte-vet-om-vikingarnas-varld/
  12. ^ [a b] Lundh, Christer & Ohlsson, Rolf (1994). Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. sid. 10 
  13. ^ Nationalencyklopedin: Valloner
  14. ^ Thomas Lindkvist och Kurt Ågren (1985). Sveriges medeltid. Stockholm: Esselte Studium. sid. 52–53. ISBN 9124324736 
  15. ^ http://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting1.htm
  16. ^ Heikki Vuorimies avhandling
  17. ^ [a b c] Lundh, Christer & Ohlsson, Rolf (1994). Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. sid. 11 
  18. ^ Lundh, Christer & Ohlsson, Rolf (1994). Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. sid. 12 
  19. ^ Sundkvist, Jan (2002). "Invandringen till Sverige 1945–2001". i Födelselandets betydelse: En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige. Statens folkhälsoinstitut 2002:29. full-text pdf[död länk]
  20. ^ [a b c] Repitsch, Maria (24 oktober 2019). ”50 år sedan tidernas största arbetskraftsinvandring till Sverige”. Sveriges Radio (Stockholm: Sveriges Radio Aktiebolag). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=7327762. Läst 26 februari 2020. 
  21. ^ Waara, Joachim (2012). ”2.3.3 Statistisk översikt - Arbetskraftsinvandringen 1945-1972”. Svenska Arbetsgivareföreningen och arbetskraftsinvandringen 1945-1972. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 41. ISBN 978-91-86217-06-8. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29098/3/gupea_2077_29098_3.pdf. Läst 27 februari 2020 
  22. ^ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 19. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  23. ^ [a b c d] Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 20. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  24. ^ ”Från Tyskland till Finland på 150 år – en svensk invandringshistoria”. scb.se. Statistiska centralbyrån. 12 december 2016. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Fran-Tyskland-till-Finland-pa-150-ar--en-svensk-invandringshistoria/. Läst 26 februari 2020. 
  25. ^ [a b c d e f g h i] ”Arbetskraftsinvandringen historiskt”. migrationsinfo.se. Andreas Bergström. 29 april 2016. https://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/arbetskraftsinvandring/historiskt/. Läst 26 februari 2020. 
  26. ^ [a b c d e] Harrison, Dick (21 Augusti 2009). ”Invandringen till Sverige”. Populär Historia (Oslo: Bonnier Publications A/S). https://popularhistoria.se/sveriges-historia/invandringen-till-sverige. Läst 26 februari 2020. 
  27. ^ [a b c] Waara, Joachim (2012). ”2.3.3 Statistisk översikt - Arbetskraftsinvandringen 1945-1972”. Svenska Arbetsgivareföreningen och arbetskraftsinvandringen 1945-1972. Göteborg: Göteborgs Universitet. sid. 39. ISBN 978-91-86217-06-8. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29098/3/gupea_2077_29098_3.pdf. Läst 27 februari 2020 
  28. ^ [a b] Harrison, Dick (19 november 2016). ”Finsk invandring var uppseendeväckande stor”. Svenska Dagbladet (Stockholm: HB Svenska Dagbladet AB & Co). https://www.svd.se/finsk-invandring-var-uppseendevackande-stor. Läst 27 februari 2020. 
  29. ^ SOU 2006:87: Arbetskraftsinvandring till Sverige - förslag och konsekvenser”. Statens offentliga utredningar (Stockholm: Sveriges regering) (2006:87): sid. 89. 18 oktober 2006. https://www.regeringen.se/49baee/contentassets/ef9be3362a9f4bba8683bb8160c37396/arbetskraftsinvandring-till-sverige---forslag-och-konsekvenser-sou-200687. Läst 26 februari 2020. 
  30. ^ ”Historik”. migrationsverket.se. Migrationsverket. 20 juni 2019. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Migration-till-Sverige/Historik.html. Läst 26 februari 2020. 
  31. ^ [a b] Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 23. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  32. ^ Johansson, Jesper (2008). "Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra såhär.". sid. 207 
  33. ^ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 22. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  34. ^ [a b] ”Beviljade uppehållstillstånd översikter”. www.migrationsverket.se. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Beviljade-uppehallstillstand-oversikter.html. Läst 20 juni 2019. 
  35. ^ ”Beviljade uppehållstillstånd asyl”. www.migrationsverket.se. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asyl.html. Läst 20 juni 2019. 
  36. ^ [a b] ”SCB”. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Riket/385476/. Läst 22 maj 2015. [död länk]
  37. ^ [a b c] ”SCB: Befolkningsstatistik 1960-2014”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150522110411/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Riket/26040/. Läst 22 maj 2015. 
  38. ^ ”Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet 2018-2019” (PDF). Polismyndigheten. sid. 8. https://polisen.se/siteassets/dokument/organiserad_brottslighet/myndighetsgemensam-lagesbild-2018-2019.pdf. Läst 23 december 2019. 
  39. ^ Statistik för alla 2013 Arkiverad 28 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  40. ^ ”SCB: Befolkningsstatistik”. Arkiverad från originalet den 23 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150523153454/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/. Läst 22 maj 2015. 
  41. ^ ”Nu är männen fler än kvinnorna i Sverige”. SCB. Arkiverad från originalet den 23 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160223000745/https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Behallare-for-Press/399296/. Läst 26 Okt 2019. 
  42. ^ TT (27 mars 2015). ”Fler män än kvinnor i Sverige”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-man-an-kvinnor-i-sverige. Läst 26 oktober 2019. 
  43. ^ ”Beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter 2010”. http://www.migrationsverket.se/download/18.5e83388f141c129ba63127cf/1381926423143/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5llsr%C3%A4tter+2010.pdf. Läst 23 maj 2015. 
  44. ^ ”SCB: Befolkningsstatistik 1960-2016”. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkningsstatistik-i-sammandrag/#Fotnoter. Läst 1 januari 2018. 
  45. ^ [a b] ”Andel personer med utländsk bakgrund, 2016 jämfört med 2015”. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/topplistor-kommuner/andel-personer-med-utlandsk-bakgrund/. Läst 1 januari 2018. 
  46. ^ ”Statistik om Stockholm (tal från SCB)”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150630193656/http://statistikomstockholm.se/omradesfakta/pdf/SDO14_SVE.pdf. Läst 1 januari 2018. 
  47. ^ ”SSB: Innvandrerbefolkningen”. https://www.ssb.no/befolkning/statistikker/innvbef. Läst 1 januari 2018. 
  48. ^ ”Danmarks statistik: Statistikbanken: Invandring”. http://www.statistikbanken.dk/INDVAN. Läst 22 maj 2015. 
  49. ^ ”Var tionde person i åldern 25–44 år har utländsk bakgrund”. https://www.stat.fi/til/vaerak/2015/01/vaerak_2015_01_2016-09-23_tie_001_sv.html. Läst 1 januari 2018. 
  50. ^ ”SCB (tal för alla år)”. Arkiverad från originalet den 7 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150607062031/http://www.scb.se/en_/Finding-statistics/Statistics-by-subject-area/Population/Population-composition/Population-statistics/Aktuell-Pong/25795/Yearly-statistics--The-whole-country/26040/. Läst 22 maj 2015. 
  51. ^ 31 december detta år, alltså vid ingången till 2001 (alla andre siffror är från 1 januari 2000 eller 31 december 1999).
  52. ^ 31 december detta år, alltså vid ingången till 2011 (alla andre siffror är från 1 januari 2010 eller 31 december 2009).
  53. ^ ”SSB (tal för 2015)”. http://www.ssb.no/en/befolkning/statistikker/innvbef/aar/2015-03-04. Läst 22 maj 2015. 
  54. ^ ”SSB (tal för 2000)”. https://www.ssb.no/a/publikasjoner/pdf/sa66/sa66.pdf. Läst 22 maj 2015. 
  55. ^ ”SSB (tal för 2010)”. http://www.ssb.no/a/publikasjoner/pdf/sa119/kap2.pdf. Läst 22 maj 2015. 
  56. ^ ”Danmarks statistik: Statistikbanken (invandring)”. http://www.statistikbanken.dk/10024. Läst 22 maj 2015. 
  57. ^ ”Statistics Iceland: Population”. Arkiverad från originalet den 28 maj 2017. https://web.archive.org/web/20131815560600/http://www.statice.is/Statistics/Population/Citizenship-and-country-of-birth. Läst 22 maj 2015. 
  58. ^ Tal från 1 januari 2014
  59. ^ ”Statistikcentralen: Befolkningsstruktur 2013”. http://www.stat.fi/til/vaerak/2013/02/vaerak_2013_02_2014-12-10_sv.pdf. Läst 22 maj 2015. 
  60. ^ ”Statistikcentralen: Immigration”. http://www.stat.fi/hae_en?word=immigration&sort=inv_aika. Läst 22 maj 2015. 
  61. ^ Tal från 31 december 2013 (alltså 2014, inte 2015).
  62. ^ ”Hög utbildning bland 2000-talets invandrare”. SCB. 3 mars 2015. Arkiverad från originalet den 16 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150316085026/https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Hog-utbildning-bland-2000-talets-invandrare/. Läst 12 november 2019. 
  63. ^ ”Hög utbildning bland 2000-talets invandrare”. SCB. 3 mars 2015. Arkiverad från originalet den 16 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150316085026/https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Hog-utbildning-bland-2000-talets-invandrare/. Läst 12 november 2019. 
  64. ^ ”Vanligare med låg ekonomisk standard bland utrikes födda”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Vanligare-med-lag-ekonomisk-standard-bland-utrikes-fodda/. Läst 12 november 2019. 
  65. ^ [a b] Regeringskansliet (8 december 2015). ”SOU 2015:104 Långtidsutredningen 2015, huvudbetänkande (PDF)”. Regeringskansliet. sid. 204-205. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2015/12/sou-2015104/. Läst 6 november 2019. 
  66. ^ ”Tema: Utbildning 2015:2 Vuxna med svaga färdigheter (PDF)”. Statistiska centralbyrån. sid. 22-23. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/utbildning-och-forskning/befolkningens-utbildning/den-internationella-undersokningen-av-vuxnas-fardigheter/pong/publikationer/tema-utbildning-20152-vuxna-med-svaga-fardigheter/. Läst 27 november 2019. 
  67. ^ [a b] ”Stora skillnader i utbildningsnivå mellan nyinvandrade”. Statistiska Centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/stora-skillnader-i-utbildningsniva-mellan-nyinvandrade/. Läst 22 juli 2020. 
  68. ^ Berg, Martin. ”Forskare: Lättast få nyanlända i arbete med subventionerade anställningar”. Arbetsmarknadsnytt. https://www.arbetsmarknadsnytt.se/allmanna_nyheter/forskare-lattast-fa-nyanlanda-i-arbete-med-subventionerade-anstal_705929.html. Läst 9 juli 2019. 
  69. ^ Radio, Sveriges. ”Few immigrants who come to Sweden at the age of 12 or older finish high school - Radio Sweden” (på engelska). sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2054&artikel=6287368. Läst 9 juli 2019. 
  70. ^ [a b c d e] ”När blir utrikes födda självförsörjande?”. Entreprenörskapsforum. sid. 15, 30. https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2020/04/Rapport_Sjalvforsorjning_web.pdf. Läst 1 Maj 2020. 
  71. ^ ”Lägre sysselsättning för personer med låg utbildningsnivå”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/lagre-sysselsattning-for-personer-med-lag-utbildningsniva/. Läst 29 september 2019. 
  72. ^ [a b] ”Utrikesfödda allt snabbare in i samhället”. Syre. 2 januari 2020. https://tidningensyre.se/2020/2-januari/utrikesfodda-allt-snabbare-in-i-samhallet/. Läst 4 januari 2020. 
  73. ^ ”Lägre sysselsättning för personer med låg utbildningsnivå”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/lagre-sysselsattning-for-personer-med-lag-utbildningsniva/. Läst 29 september 2019. 
  74. ^ ”Sysselsättning i Sverige”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/samhallets-ekonomi/sysselsattning-i-sverige/. Läst 30 september 2019. 
  75. ^ [a b c d] ”Vanligare med låg ekonomisk standard bland utrikes födda”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Vanligare-med-lag-ekonomisk-standard-bland-utrikes-fodda/. Läst 12 november 2019. 
  76. ^ ”Ensamkommande från Afghanistan klarar sig bäst”. Forskning.se. 2017-01-25. https://www.forskning.se/2017/01/25/ensamkommande-fran-afghanistan-klarar-sig-bast/. Läst 5 november 2019. 
  77. ^ [a b c] Åsa Olli Segendorf och Emelie Theobald (13 juni 2019). ”Kan invandring lösa problemet med en åldrande befolkning?”. Sveriges riksbank. https://www.riksbank.se/globalassets/media/rapporter/pov/artiklar/svenska/2019/190613/pv-2019_1-kan-invandring-losa-problemet-med-en-aldrande-befolkning.pdf. 
  78. ^ Milanovic, Branko (2014-01-07). ”Global Inequality of Opportunity: How Much of Our Income Is Determined by Where We Live?”. Review of Economics and Statistics 97 (2): sid. 452–460. doi:10.1162/REST_a_00432. ISSN 0034-6535. 
  79. ^ Milanovic, Branko (20 april 2016). ”There is a trade-off between citizenship and migration”. Financial Times. ISSN 0307-1766. http://www.ft.com/intl/cms/s/0/2e3c93fa-06d2-11e6-9b51-0fb5e65703ce.html#axzz46UP6LZZo. Läst 21 april 2016. 
  80. ^ Iregui, Ana Maria (2003-01-01). Efficiency Gains from the Elimination of Global Restrictions on Labour Mobility: An Analysis using a Multiregional CGE Model. https://ideas.repec.org/p/unu/wpaper/dp2003-27.html. 
  81. ^ Clemens, Michael A (2011-08-01). ”Economics and Emigration: Trillion-Dollar Bills on the Sidewalk?”. Journal of Economic Perspectives 25 (3): sid. 83–106. doi:10.1257/jep.25.3.83. ISSN 0895-3309. 
  82. ^ Hamilton, B.; Whalley, J. (1984-02-01). ”Efficiency and distributional implications of global restrictions on labour mobility: calculations and policy implications”. Journal of Development Economics 14 (1–2): sid. 61–75. doi:10.1016/0304-3878(84)90043-9. ISSN 0304-3878. PMID 12266702. 
  83. ^ Jan Ekberg, Invandringen och de offentliga finanserna, Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2009:3
  84. ^ [a b] Nycklar till en lyckad integration, intervju med Jan Ekberg och Joakim Ruist, Forskning och framsteg 2016-01-29
  85. ^ Lennart Flood och Joakim Ruist, Migration, en åldrande befolkning och offentliga finanser” (SOU 2015:95)
  86. ^ Joakim Ruist, Invandring, inkomstfördelning och offentliga finanser, blogginlägg 2015-09-28
  87. ^ [a b] ”2009:3 Invandringen och de offentliga finanserna (pdf)”. ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Finansdepartementet. 1 september 2009. sid. 7-8. https://eso.expertgrupp.se/rapporter/20093-invandringen-och-de-offentliga-finanserna/. 
  88. ^ ”Arena Idé. Om oss”. arenaide.se. https://arenaide.se/om-oss/. Läst 16 december 2019. 
  89. ^ Sandro Scocco, Lars Fredrik Andersson, 900 miljarder skäl att uppskatta invandring - En analys av invandringens effekter på de offentliga finanserna i Sverige 1950–2014 Arkiverad 11 december 2015 hämtat från the Wayback Machine., Arena Idé juni 2015
  90. ^ Färingö, Jan (27 oktober 2015). ”Forskare: Invandringen är en miljardaffär”. SVT Västerbotten, svt.se. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/forskare-invandringen-ar-en-miljardaffar?cmpid=del:fb:20191129:forskare-invandringen-ar-en-miljardaffar. Läst 16 december 2019. 
  91. ^ ”Invandring, inkomstfördelning och offentliga finanser”. 28 september 2015. http://joakimruist.blogspot.com/2015/09/invandring-inkomstfordelning-och.html. 
  92. ^ Tino Sanandaji, Debatt mot Sandro Scocco i Agenda och Jan Ekbergs mail Arkiverad 11 december 2015 hämtat från the Wayback Machine., blogginlägg 2015-11-08
  93. ^ Scocco, Sandro; Andersson, Lars Fredrik (2016). ”Hur väl bedömer vi effekterna av invandringen på offentliga finanser?”. Ekonomisk Debatt (6): sid. 52–62. https://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/NEFfiler/44-6-sslfa.pdf. 
  94. ^ Flyktingarna gynnar Europa ekonomiskt både på kort och lång sikt
  95. ^ Collier, Paul: Exodus. How migration is changing our world (Oxford University Press, New York 2013).
  96. ^ Malmén, Joel (31 maj 2018). ”Ny ESO-rapport: Flyktinginvandring en kostnad för Sverige”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-eso-rapport-flyktinginvandring-en-kostnad-for-sverige. Läst 10 december 2019. 
  97. ^ [a b] Joakim Ruist (1 maj 2019). ”2018:3 Tid för integration – en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering”. ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. https://eso.expertgrupp.se/rapporter/tid-for-integration/. 
  98. ^ Debatt mellan Sandro Scocco, Tino Sanandaji, SVT nyheter 2015-11-09
  99. ^ ”Larmet: Hundratusentals lever utan styrkt identitet”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/larmet-hundratusentals-lever-utan-styrkt-identitet/. Läst 29 november 2019. 
  100. ^ ”Hon kan inte gå ut med hunden utan att bli hotad av män”. www.tv4play.se. https://www.tv4play.se/program/nyheterna/3882892. Läst 23 december 2019. 
  101. ^ ”Så ska Kristdemokraterna få fler röster från invandrare i nästa års riksdagsval”. Kristdemokraten. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524205400/http://www2.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=28608. ”"Vi står för en generös invandringspolitik..” 
  102. ^ ”Hjärtefrågor”. Folkpartiet. Arkiverad från originalet den 20 januari 2014. https://archive.is/20140120013438/http://web.archive.org/web/20070614062255/www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalContent____23296.aspx. ”Försvaret av de mänskliga rättigheterna, ett generöst bistånd och en generös flyktingpolitik är fortfarande grundpelare i Folkpartiet” 
  103. ^ ”Riktlinjer 1997” (pdf). Socialdemokraterna. https://www.sap.se/upload/Kongresser/Framtidskongress%2097/riktlinjer_1997.pdf. ”Sverige ska ha en generös migrationspolitik” [död länk]
  104. ^ ”Liberal frihetsanalys”. Centerpartiet. Arkiverad från originalet den 20 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090520013651/http://www.centerpartiet.se/Documents/oppenhet/liberal_frihetsanalys.pdf. Läst 12 oktober 2012. ”Vi vill ha en generös flyktingpolitik som utgår från individens behov” 
  105. ^ ”Debatt om flyktingpolitiken”. Vänsterpartiet. 12 maj 2005. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524205401/http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&catid=299%3Aintegration&id=492%3Atill-debatt-om-flyktingpolitiken-&Itemid=246. ”Flyktingpolitiken hårdnar år för år, trots att alla partier säger sig stå för en generös flyktingpolitik. Men ord och handling måste följas åt” 
  106. ^ ”En mer generös flyktingpolitik”. Miljöpartiet. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100828230048/http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=52777. ”Vi vill ha en generös invandringspolitik” 
  107. ^ Engström, Hillevi (19 maj 2008). ”Ett slutet Sverige vore slutet för Sverige”. Moderaterna. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524205403/http://www.moderat.se/web/Debattartikel_6.aspx. ”Alliansens politik har visat att det är möjligt att förena arbetsfokus och utvecklingsmöjligheter med en generös invandringspolitik” 
  108. ^ ”Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Socialförsäkringsutskottets betänkande 2015/16:SfU16”. Sveriges Riksdag. 21 juni 2016. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/tillfalliga-begransningar-av-mojligheten-att-fa_H301SfU16. Läst 2 oktober 2019. 
  109. ^ ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå. Socialförsäkringsutskottets betänkande 2016/17:SfU”. Sveriges Riksdag. 3 maj 2017. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/kompletteringar-av-den-tillfalliga-lagen-for_H401SfU19. Läst 2 oktober 2019. 
  110. ^ ”Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlighet till uppehållstillstånd. Finansutskottets betänkande 2017/18:FiU49”. Sveriges Riksdag. 7 juni 2018. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/extra-andringsbudget-for-2018---ny-mojlighet-till_H501FiU49. Läst 2 oktober 2019. 
  111. ^ ”Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, Socialförsäkringsutskottets betänkande 2018/19:SfU26”. Sveriges Riksdag. 18 juni 2019. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/forlangning-av-lagen-om-tillfalliga-begransningar_H601SfU26. Läst 2 oktober 2019. 
  112. ^ ”Regeringen och MP överens om migrationspolitiken”. SVT Nyheter. 3 mars 2011. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-och-mp-overens-om-migrationspolitiken. Läst 10 augusti 2019. 
  113. ^ [a b c d e f] "Bristande konsekvensanalyser inför migrationspolitiska propositioner" (pdf), riksrevisionen.se, 16 november 2017. Åtkomst den 30 juni 2018. (arkiverad kopia)
  114. ^ Peter Santesson. ”Migrationspolitik – nu med beräkning av kostnaden”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190629105520/https://www.dagenssamhalle.se/kronika/migrationspolitik-nu-med-kostnadsberakningar-28210. Läst 9 augusti 2019. , 18 juni 2019.
  115. ^ ”Opinion om migration och religion 1990 till 2017”. SOM-institutet, Göteborgs universitet. https://www.gu.se/digitalAssets/1687/1687325_opinion-om-migration-och-religion.pdf. Läst 10 december 2019. 
  116. ^ ”Dubbla signaler i årets mångfaldsbarometer”. forskning.se. 13 augusti 2018. https://www.forskning.se/2018/08/13/arets-mangfaldsbarometer-ger-dubbla-signaler/. Läst 10 december 2019. 
  117. ^ TT (21 april 2018). ”DN/Ipsos: Sex av tio väljare vill ha färre flyktingar”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/dn-ipsos-sex-av-tio-valjare-vill-ha-farre-flyktingar. Läst 10 december 2019.