Öppna huvudmenyn

Interneringsläger i Sverige under andra världskriget

i Sverige under andra världskriget ett sätt för svenska myndigheter att kontrollera kommunister
Matkö vid arbetskompaniet i Sveg.

Interneringsläger[a] är en typ av arbetsläger för politiska fångar. Dessa var i Sverige under andra världskriget ett sätt för svenska myndigheter att kontrollera kommunister[3] som sågs som statsfientliga element[4]. Socialdemokraten Tage Erlander var den högste politiska tjänstemannen för dessa läger.[1] Från början var det svenska medborgare som internerades men allteftersom kriget fortgick tog man även hand om utländska soldater[5] från båda sidor.

Interneringen var relativt enkel att genomföra då försvarsmakten och civil säkerhetstjänst hade omfattande register över dessa personer.[4] Detta via en myndighet försvaret upprättat 1928 utan riksdagens kännedom kallad underrättelsebyrån (UB) som initialt arbetade mot antimilitarism, men i en handling från 1934 framkommer att deras intresse vid den här tidpunkten koncentrerats mot kommunister.[6] I samma handling framkom att 100 000 personer fanns förekommande i deras register.[7] År 1941 omfattade registret cirka 36 000 personuppgifter.[4] En tredjedel av de tyska kommunister som vistades i Sverige under dessa år lär ha placerats i läger.[8]

Innehåll

ArbetslägerRedigera

I Sverige under andra världskriget inkallades mellan 600 och 700 värnpliktiga män till tjänstgöring i arbetstrupperna och inkvarterades i särskilda läger. I den sentida politiska debatten har dessa läger betraktas som interneringsläger och tjänstgöringen enligt värnpliktslagen som internering. De flesta som inkallades till dessa läger var kommunister,[9] och arbetslägren upprättades exklusivt för kommunister[3] men där fanns också radikala socialdemokrater,[9] syndikalister, fackföreningsfolk, anti-nazister, tyska desertörer, så kallade Englandsvänner[10] och andra som klassades som "opålitliga element". Även indisciplinärer, värnpliktiga som gjort sig skyldiga till disciplinbrott förvarades i lägren. Formellt benämndes lägren i de flesta fall som arbetskompanier.

Avsikten var att vad man inom militären uppfattade som samhällsfarliga och eventuellt landsförrädiska element skulle avtjäna sin lagstadgade beredskapstjänstgöring i enlighet med andra medborgare, men utan vapen i hand och utan att hota den militära disciplinen. Arbetskompanierna låg isolerade och de värnpliktiga fick inte bära vapen. Systemet var sanktionerat av den svenska samlingsregeringen (det enda regeringspartiet där som motsatte sig beslutet var folkpartiet), men det hela drevs som ett administrativt militärt projekt. Interneringen baserades på uppgifter från säkerhetspolitisk underrättelsetjänst, civil övervakning, åsiktsregistrering, brevövervakning[11] och angiveri.

I Vindeln och Stensele arbetade de internerade med att bygga en hemlig flygbas, I Storsien bedrevs ett vägbygge, likaså i vägershult.[5]

Några av internerna betecknade arbetskompanierna som "koncentrationsläger" i mildare form.[12]:93 Särskilt lägret i Storsien och det på logementfartyget Bercut har framställts som en synnerligen obehaglig upplevelse för de inkallade medan andra var mer idylliska.[12]:93

I maj 1941 planerades totalt tio kompanier för 3000-3500 värnpliktiga, men mot slutet av 1941 lades planerna på is efter ingripande av den socialdemokratiske försvarsministern Per Edvin Sköld. Sköld hade genom egna kontakter inom parti och fackföreningsrörelse fått insikt om omfattning och inriktning av inkallelserna till arbetstrupperna och utformade nya riktlinjer som medförde att dessa inkallelser i praktiken upphörde.[källa behövs]

Under 1943 stängdes det sista lägret. All dokumentation brändes. Efter kriget fick många som tjänstgjort i arbetskompanierna svårt att få arbete eftersom de fått en stämpel som "subversiva element".

När sanningen om lägren så småningom kom fram efter kriget blev kritiken utomordentligt hård.[12]:93

FörläggningsorterRedigera

Arbetskompanierna var förlagda till:

InterneringslägerRedigera

Interneringsläger för utländska soldater upprättades enligt Haagkonventionens krav på neutrala stater. Utländska soldater internerades bland annat i Långmora, Backamo och Smedsbo. Ryska soldater som rymt från tyska interneringsläger i Norge internerades bland annat på Krampenlägret i Skinnskattebergs kommun. Polska ubåtsmatroser internerades i Mariefred. Tyska krigsfångar internerades i Lagerlingen på Gotland. Tyska flyktingar och deserterade soldater på Rinkaby flygbas. Efter andra världskriget användes tre av lägren för flyktingar från Baltikum (inklusive 150 soldater) i Ränneslätt, Rinkaby och Gälltofta. Fram till hösten 1941 skickades de tyska desertörerna tillbaka enligt en hemlig instruktion utfärdad av Tage Erlander och Gustav Möller. Förmodligen blev de avrättade.[17]

När kriget närmade sig sitt slut friades kommunister, antinazister med flera från lägren och i stället fördes dit utlänningar med nazistsympatier; främst norrmän och danskar.[17]

Se ävenRedigera

FotnoterRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ De svenska lägren har ibland kallats för koncentrationsläger, till exempel 2008 i boktiteln Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga (Natur & Kultur) av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.[1] Begreppsmässigt är det oklart var gränsen går mellan det som kallas interneringsläger och det som kallas koncentrationsläger. Vid tiden för deras förekomst stämde de med den dåvarande betydelsen för "koncentrationsläger".[2] De läger som fanns i Sverige under andra världskriget benämndes 2008 vanligtvis som "interneringsläger".[2]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] ”Tage Erlander bakom hemliga koncentrationsläger - P4 Sjuhärad”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=2282405. Läst 13 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Henrik Höjer. "Svenska koncentrationsläger?", Forskning & framsteg, 1 december 2008. Åtkomst den 6 augusti 2018.
  3. ^ [a b c d e f] Kieri & Sundström, Gunnar & Ivar (1985). ”Arbetslägren”. Första arbetskompaniet Storsien (Tredje omarbetade och utvidgade upplagan 1985). Stockholm. sid. 25. ISBN 9170141908. ”Hundratals kommunister avväpnades vid förbanden och isolerades i arbetsläger. En tidigare även av oss spridd uppfattning att ingripandet gällde radikala arbetare i allmänhet - dvs även socialdemokrater - kan definitivt avfärdas. Arkiven visar att arbetslägren kom till exklusivt för kommunister. 
  4. ^ [a b c d e] Felix Andersson (2012). ”Arbetskompani L17 Öxnered De svenska arbetskompanierna under andra världskriget”. Vännerborgs söners gille (84): sid. 29-30. 
  5. ^ [a b] ”Vägershult monumentet”. https://web.archive.org/web/20041118171348/http://www.g.lst.se/kartor/kvarn/text/text14.htm. Läst 15 januari 2019. 
  6. ^ Kieri & Sundström, Gunnar & Ivar (1985) [1972]. Första Arbetskompaniet Storsien. Stockholm. sid. 49 
  7. ^ Kieri & Sundström, Ivar Sundström (1985) [1972]. Första arbetskompaniet Storsien (Tredje omarbetade och utvidgade upplagan). Stockholm. sid. 50. ISBN 9170141908 
  8. ^ Hoffmann (1980). sid. 353 
  9. ^ [a b c] http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19995698.ab?teaser=true
  10. ^ Bondeson, Sören (2017-06-07). Lögnen är en annan sanning. Ordfront. ISBN 9789174416473. https://books.google.se/books?id=dZYnDwAAQBAJ&pg=PT148&lpg=PT148&dq=englandsv%C3%A4nner+interneringsl%C3%A4ger&source=bl&ots=QIX4bBFUcn&sig=i2ep05J4kXBQQ9WgmWUNFuWCPkA&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwicg4i2y-7ZAhWHzqQKHdEaAjgQ6AEIajAL#v=onepage&q=englandsv%C3%A4nner%20interneringsl%C3%A4ger&f=false. Läst 15 mars 2018 
  11. ^ Lägerorder 9 (Vol. A:1). Rengsjö. 1943. sid. RA SUKL 
  12. ^ [a b c] Maria-Pia Boëthius Heder och samvete, 1991, Norstedts förlag.
  13. ^ [a b c] Kieri & Sundström, Gunnar & Ivar (1985) [1972]. ”Arbetslägren”. Första Arbetskompaniet Storsien (Tredje omarbetade och utvidgade upplagan.). sid. 27. ISBN 9170141908 
  14. ^ Översikt per den 11 november 1945, RA SUKI, Ingels, Vol 1.. ”Förteckning över på Hälsingmo omhändertagna flyktingar”. 
  15. ^ Berglund, Tobias (2008). Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga. Natur & Kultur. sid. 12-14. Libris 10654055. ISBN 9789127026957 
  16. ^ Johansson (2004). sid. 105 
  17. ^ [a b] Torkel Ivarsson, BT-journalist avslöjar svenska "koncentrationsläger" i ny bok, Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Borås Tidning

Tryckta källorRedigera

  • Boëthius, Maria-Pia (2001). Heder och samvete: Sverige och andra världskriget. Ordfront pocket, 99-3067554-X ([Ny utg.]). Stockholm: Ordfront. Libris 7634689. ISBN 91-7324-854-1 
  • Kieri, Gunnar; Sundström Ivar (1985). Första arbetskompaniet Storsien (3., omarb. och utvidgade uppl.). Stockholm: Arbetarkultur. Libris 7590120. ISBN 91-7014-190-8  [Kieris far var en av de internerade]
  • Molin, Karl (1982). Hemmakriget: om den svenska krigsmaktens åtgärder mot kommunister under andra världskriget. Stockholm: Tiden. Libris 7421083. ISBN 91-550-2785-7 
  • Rehn, Siv (2002). Internerad i norra Sverige: Krigsmaktens och Utlänningskommissionens interneringsläger i Norr- och Västerbotten under åren 1940-1945. Stockholm: Probus. Libris 8717391. ISBN 91-87184-72-9 
  • Tano, Ingemar (2000). Svenska kyrkan och Första arbetskompaniet Storsien : en granskning av hur Svenska kyrkan i Luleå stift genom biskop Jonzon förhöll sig till arbetskompaniet. Siknäs: I. Tano. Libris 3196661 
  • Berglund, Tobias; Sennerteg Niclas (2008). Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga. Stockholm: Natur och kultur. Libris 10654055. ISBN 978-91-27-02695-7 (inb.) 
  • Meyer, Frank (2009) (på no). Tyskerleirene.Tyske flyktninger i Norge, Danmark og Sverige 1938-1945. Oslo: Unipubforlag. ISBN 9788274773417 

MediaRedigera

Externa länkarRedigera