Ingeborg av Danmark (svensk prinsessa)
Ingeborg Charlotta Carolina Fredrike Lovisa av Danmark, född 2 augusti 1878 i Köpenhamn, död 11 mars 1958 i Stockholm, var en dansk och svensk prinsessa, dotter till Fredrik VIII av Danmark och drottning Louise (dotter till Karl XV) och gift med sin mors kusin prins Carl av Sverige (son till Oscar II), 1897.
| Ingeborg | |
|---|---|
| |
| Gemål | Prins Carl (1861-1951) |
| Barn | Margaretha Märtha Astrid Carl |
| Personnamn | Ingeborg Charlotta Carolina Fredrike Lovisa |
| Far | Fredrik VIII av Danmark |
| Mor | Louise av Sverige |
| Född | 2 augusti 1878 Köpenhamn, Danmark 
|
| Död | 11 mars 1958 (79 år) Stockholm, Sverige 
|
| Begravd | Kungliga begravningsplatsen |
BiografiRedigera
Ingeborg och Carl förlovades i maj 1897 och tillbringade bröllopsresan i Tyskland. Vid ankomsten till Sverige gjorde hon succé. Äktenskapet sågs genast som positivt från allmänt håll eftersom Ingeborg var dotterdotter till den populäre Karl XV. Ingeborg blev också omtyckt bland både familj och allmänhet i Sverige, för sitt glada, humoristiska och informella sätt. Kung Oscar kallade henne familjens "lilla solstråle". Äktenskapet var arrangerat. Vid guldbröllopet 1947 sade maken, att deras fäder hade arrangerat äktenskapet, och vid middagen tillade Ingeborg själv: "Jag gifte mig med en fullständig främling!".
Det sades om henne att av alla utländska prinsessor ingifta i det svenska kungahuset var hon den som skulle ha passat bäst till svensk drottning. Under de första tio åren i Sverige, från sitt giftermål 1897 till Gustav V:s tronbestigning 1907, uppfyllde hon också drottningens roll vid officiella ceremonier. Hennes representationsplikter blev många, eftersom drottning Sofia vid denna tid sällan visade sig offentligt och kronprinsessan Victoria tillbringade sin mesta tid utomlands för sin hälsas skull. Hon blev en populär medelpunkt i sällskapslivet för sin slagfärdighet och spirituella konversation, och ansågs utföra representationen värdigt men samtidigt publikvinnande. År 1908 åtföljde hon och hennes make prins Wilhelm till hans bröllop med Maria Pavlovna i Sankt Petersburg, där Ingeborg hade möjlighet att träffa sin faster änkekejsarinnan Maria Fjodorovna och sin kusin tsar Nikolaus II av Ryssland.
Hennes och Carls relation beskrevs som harmonisk, och de levde ett intimt och informellt familjeliv med sina barn: de kallades allmänt "den lyckliga familjen". Barnen uppfostrades enkelt och praktiskt och fick lära sig också enkla hushållsuppgifter: bland deras leksaker fanns en riktig spis, där de också fick laga riktig mat. Ingeborg ska ha lättat upp stämningen i umgänget med makens officerskolleger och deras fruar med sitt smittande glada humör. Vid de ekonomiska svårigheter paret genomgick 1922–1924, på grund av att den danska bank där hon placerat sitt fädernearv oväntat gick omkull, berömdes hon för sitt positiva sätt. Ingeborg var intresserad av sport, bland annat skridskoåkning. Vid bilutställningen i Stockholm 1903 gjorde hon tillsammans med kronprinsen en spontan demonstrationstur runt arenan med en bil från Scania. Ingeborgs främsta intresse var familjelivet och genom de många tidningsreportagen från hennes hemliv blev hon känd som maka och mor och var länge den populäraste medlemmen av det svenska kungahuset.
År 1905 föreslogs Ingeborg och Carl till norskt kungapar då unionen med Sverige blev upplöst, men Carl avböjde erbjudandet. I stället blev hennes bror vald till norsk monark. Ingeborg ska ha hanterat den besvärliga situationen som både dansk och svensk prinsessa under tiden för unionsupplösningen väl. Som medlem av svenska kungahuset och syster till både norska och danska monarken kunde hon jämna ut misstämningen mellan de tre kungahusen efter krisen. Politiskt hade Ingeborg liberala intressen och sympatiserade med samförståndsorientering mot mitten. Hon ogillade Hammarskjölds regering, var emot regeringen Edéns avgång och fördömde 1918 "de konservativa tidningarnas hetsartiklar". Under andra världskriget 1940–1945 mörklade hon det fönster i sin bostad på Hovslagargatan 5 som vette mot den tyska legationen i Stockholm, en demonstration som blev allmänt uppmärksammad. Hon var ordförande för Sällskapet Barnavård från dess tillkomst till sin död.
AnfäderRedigera
KällorRedigera
- Elgklou,Lars, Bernadotte. Historien - eller historier - om en familj., Askild & Kärnekull Förlag AB, Stockholm 1978. ISBN 91-7008-882-9.
- af Klercker, Cecilia, Förgången glans. En drottnings statsfru berättar, Norstedts förlag, Stockholm 1944
- Staffan Skott: Alla dessa Bernadottar (1996)
- Ragnar Amenius: Ingeborg av Danmark (svensk prinsessa) i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
Vidare läsningRedigera
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Ingeborg av Danmark (svensk prinsessa).
