Öppna huvudmenyn

Inge Borkh

tysk sångare och skådespelare

Inge Borkh, artistnamn för Ingeborg Simon, född 26 maj 1921 i Mannheim, död 26 augusti 2018 i Stuttgart[5], var en tysk operasångerska (dramatisk sopran).

Inge Borkh
Född26 maj 1921[1]
Mannheim[2]
Död26 augusti 2018[3][4]
Stuttgart
NationalitetTysk
SysselsättningSångare, filmskådespelare, biograf, scenskådespelare, operasångare, författare
Redigera Wikidata

Inge Borkh började sin konstnärliga bana inom talteatern, men avbröt för sångstudier, med debut i von Webers Friskytten. 1940. Under 1950-talet uppträdde Borkh på alla stora scener i Tyskland och hon hade hemlandet som främsta arena för sin konst under hela karriären. Hon gästspelade även flitigt utomlands: Covent Garden, Metropolitan, Teatro Colón, Buenos Aires, Wiener Staatsoper och La Scala. Den roll man mest förknippar henne med är titelrollen i Richard Strauss Elektra, till andra roller hörde Ladyn i Verdis Macbeth, Richard Strauss Salome, Leonore i Beethovens Fidelio och titelrollen i Puccinis Turandot. Borkh avslutade sin karriär som operasångerska med Elektra i Palermo 1973. Hon var sinnebilden av en sjungande skådespelerska, med stor inlevelseförmåga i vitt skilda rollkaraktärer. Efter avslutad operakarriär framträdde Borkh med chansons, bl.a. sånger av Brecht, och blev 1977 anställd som talskådespelerska i Hamburg.

Diskografi i urvalRedigera

  • Titelrollen i Richard Strauss Elektra. Dir. Karl Böhm. DG.
  • Titelrollen i Richard Strauss Elektra. Dir. Dimitri Mitropoulos. Wiener Staatsoper 1957. Orfeo C 456 972 1 (2 CD).
  • Die Färberin i Richard Strauss Die Frau ohne Schatten. Dir. Joseph Keilberth. DG.
  • Titelrollen i Richard Strauss Salome. Orfeo.
  • Titelrollen i Puccinis Turandot. Decca.
  • Inge Borkh, sopran. Preiser records 90302.
  • Inge Borkh. Grosse Sänger unser Jahrhunderts. Recordings 1936-2006. Orfeo C 714 061 B.
  • Mona Fiordalisa i von Schillings Mona Lisa. Dir. Robert Heger. Berlin, 1953. Walhall WLCD 0003 (2 CD).
  • Inge Borkh: Beethoven, Verdi, Wagner, R. Strauss. Gala GL 100.543 (2 CD).
  • Inge Borkh. Part two: R.Schumann, R. Strauss, D. Shostakovich. Gala GL 100.805. (2 CD). Här får man även exempel på Borkh son talskådespelerska.
  • Titelrollen i Cherubinis Medea. Dir. V. Gui. Berlin, 1958; Richard Strauss, Vier letzte Lieder. Ponto PO-1010 (2 CD).
  • Eglantine i von Webers Euryanthe. Dir. Giulini. Urania URN 22. 254. (2CD).

ReferenserRedigera

  • Sørensen, Inger, Operalexikonet. Stockholm: Forum, 1993. S. 82. ISBN 91-37-10380-6.
  • Åstrand, Hans (red), Sohlmans musiklexikon. A-Campos. 2., rev. och utvidgade uppl., Stockholm: Sohlmans förl. cop. 1975. S. 558. ISBN 91-7198-021-0.
  • Stinchelli, Enrico, Greatest stars of the opera. New, revised 3. ed., Rome: Gremese, cop. 2002. S. 107. ISBN 88-7301-465-8.
  • Borkh, Inge, "Ich komm' vom Theater nicht los"... Errinerungen und Einsichten. Norderstedt: Books on Demand, 2002. ISBN 3-8311-3660-2. Innehåller värdefull diskografi.
  • Borkh, Inge, Nicht nur Salome und Elektra. Inge Borkh in Gespräch mit Thomas Voigt. München: Allitera, 2006. ISBN 3-86520-198-9. Innehåller värdefull förteckning över CD-utgåvor.

NoterRedigera

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0
  3. ^ läs online, läst: 26 augusti 2018,
  4. ^ läs online, läst: 26 augusti 2018,
  5. ^ Zelger-Vogt, Marianne (27 augusti 2018). ”Singen, um darzustellen: Zum Tod von Inge Borkh | NZZ” (på de-CH). Neue Zürcher Zeitung. ISSN 0376-6829. https://www.nzz.ch/feuilleton/nachruf-inge-borkh-singen-um-darzustellen-ld.1315965. Läst 27 augusti 2018.