Ing-Marie Eriksson
svensk författare
Ing-Marie Eriksson (gift Sabbadini), född 30 september 1932 i Sikås, Hammerdal i norra Jämtland, numera boende i Stockholm, är en svensk författare och ämneslärare.
Ing-Marie Eriksson | |
![]() Ing-Marie Eriksson vid genombrottet 1965. | |
Född | 30 september 1932 Hammerdal, Jämtland |
---|---|
Yrke | Författare, ämneslärare |
Nationalitet | Svensk ![]() |
Språk | Svenska |
Verksam | 1965 – |
Biografi
redigeraIng-Marie Eriksson växte upp i Sikås, där fadern var SJ-anställd vid Inlandsbanan på stationen Jämtlands Sikås. Hon studerade senare vid Stockholms universitet där hon blev fil. mag. 1966.
Ing-Marie Eriksson debuterade 1965 med romanen Märit som ledde till ett tryckfrihetsåtal, då några grannar i Sikås ansåg sig förtalade av hennes bok, och hon fälldes senare i tingsrätt och hovrätt.[1]
Hon har studerat språk i Frankrike, Tyskland och Italien, och åren 1973-1974 bodde hon på Sicilien.
Hon är medlem i författarkooperativet Hanveden.
Bibliografi
redigera- 1965 – Märit (roman)
- 1968 – I Getsemane (roman)
- 1969 – Segerhuva (roman)
- 1972 – Sista slåttersommaren (roman)
- 1975 – De övergivna
- 1978 – En gäst och främling (roman)
- 1980 – Årsringen (roman)
- 1985 – Resenärerna
- 1990 – Porträttet
- 1994 – Vännen från fjärran (roman)
- 1997 – Förföraren (roman)
- 2004 – När kastanjerna blommar i Paris (roman)
Priser och utmärkelser
redigeraKällor
redigera- Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
- Eriksson-Sabbadini, Ing-Marie i Vem är det 1993, sid 311
- Ing-Marie Eriksson-Sabbadini[död länk] från Författarcentrum
Noter
redigera- ^ Tidningsurklipp (1965–1967) från Sikås-bulletinen