Öppna huvudmenyn
Affix

LingvistikRedigera

Ett infix är inom lingvistik ett affix som skjuts in mellan fonemen i ett annat morfem. Infix är vanligt förekommande i semitiska språk, där ordstammar består av 3 till 4 konsonanter. Dessa ordstammar böjs sedan genom att vokalen ändras, och ibland skjuts även ytterligare konsonanter in mellan fonemen. Även i andra asiatiska språk och i afrikanska och amerikanska språk är infix relativt vanliga.

Däremot är de ovanliga i europeiska språk, men förekommer till exempel i latin. I latinets presenssystem är vanligen ett nollmorfem det allmänna tempussystemet. I ett fåtal verb sätter man ett infix framför den sista konsonanten i basen. På så sätt förändras basen vinc i 'segra' till vic (i engelska 'invinvicible' respektive 'victor') och rup 'bryta' till rump,[1] i svenska 'korruption' och 'korrumperad'. Den latinska verbstammen tag 'vidröra' finns utan infix i det svenska lånordet taktil, men i lånordet tangera finns böjningsformen tang, med ett inskjutet n.[2]

Matematik och datavetenskapRedigera

Infix används jämte prefix och postfix för att beskriva operatorers placering i förhållande till de operander de verkar på. I infix-notation står en binär operator emellan operanderna. De fyra räknesätten brukar notereras på detta sätt, även om andra sätt förekommer, t.ex. postfix.

Till exempel är plus-operationen här skriven som infix då den står mellan sina två operander:  

KemiRedigera

I kemisk kontext så används infix för att beskriva molekylär struktur enligt IUPAC nomenklatur.

ReferenserRedigera

  1. ^ Ellegård, Alvar (1969). De internationella orden. SÖ-förlaget. sid. 13, 85 
  2. ^ Nationalencyklopedin. Bd 9. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 449, infix. ISBN 91-7024-619-X 

Se ävenRedigera