In Flames
In Flames är ett svenskt metalband från Göteborg, som bildades 1990. Bandet har sålt över 2,5 miljoner skivor och klassas som en av pionjärerna inom den melodiska death metal-genren.[2][3]
In Flames | |
![]() In Flames på Sonisphere, Stockholm 2011 | |
Bakgrund | ![]() |
---|---|
Genrer | Melodisk death metal, alternativ metal, melodisk groove metal, alternativ rock |
År som aktiva | 1990 – |
Skivbolag | Wrong Again, Nuclear Blast, Century Media |
Relaterade artister | All Ends, Carnal Grief, Carrion Carnage, Cemetary, Ceremonial Oath, Circle Six, Dark Tranquility, Dawn, Desecrator, Diabolique, Dimension Zero, Dream Evil, Engel, Funeral Feast, Gardenian, HammerFall, Mercury Tide, Mrs. Hippie, Niden Div. 187, Passenger, Purgamentum, The Resistance, Retaliation, Sacrilege, Sarcazm, Sinergy, Tiamat |
Webbplats | Officiell webbplats |
Medlemmar | |
Anders Fridén Björn Gelotte Chris Broderick Tanner Wyane | |
Tidigare medlemmar | |
Mikael Stanne Henke Forss Joakim Göthberg Glenn Ljungström Anders Iwers Carl Näslund Johan Larsson Anders Jivarp Daniel Erlandsson Jesper Strömblad Daniel Svensson Peter Iwers Joe Rickard Niclas Engelin Bryce Paul Newman | |
Utmärkelser
Musikexportpriset (2005)[1] |
Historia redigera
Bandet bildas redigera
1990 lämnade Jesper Strömblad sitt band Ceremonial Oath där han spelade med två andra senare In Flames-medlemmar, Anders Fridén och Anders Iwers, den senare numera i Dark Tranquillity och Tiamat. Strömblad ville skapa ny musik och tillsammans med Johan Larsson och Glenn Ljungström bildade de bandet In Flames.
In Flames spelade in en demo som de skickade till skivbolaget Wrong Again Records. Skivbolaget gillade demon så mycket att de gav In Flames skivkontrakt nästan direkt. Snart satte bandet igång arbetet med albumet Lunar Strain, som blev en stor framgång i undergroundscenen när den släpptes, 1994.
I början hade In Flames endast dessa tre permanenta bandmedlemmar, och lånade in ytterligare musiker vid varje spelning. En EP kallad Subterranean gavs ut 1994. Den gav bandet ett skivkontrakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast, och In Flames kunde nu sträcka sig utanför undergroundscenen. Medlemmarna var trötta på att hela tiden låna in folk och rekryterade då Anders Fridén på sång och Björn Gelotte på trummor. Därmed var In Flames ett komplett band.
Publikskaran växer redigera
De började skriva på ett nytt album, The Jester Race, som släpptes 1996. Albumet blev en stor framgång och sålde bra över hela världen, och gruppen fick några spelningar ute i Europa. 1997 bestämde sig Johan Larsson och Glenn Ljungström för att lämna bandet. Detta hände efter bandets tredje album Whoracle var färdiginspelat. Peter Iwers och Niclas Engelin, goda vänner till de kvarvarande bandmedlemmarna tillfrågades att spela bas respektive gitarr på albumet. De följde efter detta också med på en miniturné med Dimmu Borgir. Dessa tillfälliga medlemmarna blev snart ordinarie i bandet. In Flames gav sig ut på en turné i Europa och en vecka i Japan. När bandet återvände till Sverige igen, hoppade Niclas Engelin av för att fokusera på sitt band Gardenian. Efter detta förändrade bandets sammansättning igen och Björn gick över från att spela trummor till att istället spela gitarr. Daniel Svensson rekryterades till trummorna och bandet spelade in albumet Colony, som utkom 1999.
In Flames gav sig ut på världsturné i Europa, Japan och USA och spelade för utsålda hus. Därefter gick killarna in i studion igen och spelade in albumet Clayman som gavs ut (2000). Bandet växte sig större med den här skivan. Efter några festivaler blev det ännu en världsturné, med ännu flera spelningar denna gång. Dick Löwgren hoppade in mycket på denna turné eftersom Peter Iwers var hemma med sitt nyfödda barn. Bandet var mindre aktivt under 2001, och gjorde några få spelningar i Sverige.
Nytt sound redigera
Därefter samlades bandet med en ny producent för att skapa nästa skiva. In Flames ville prova lite förändrad musik. Reroute To Remain spelades in och lät olik de tidigare albumen, med bland annat mer inslag av synthar. Fler världsturnéer genomfördes efter detta. Bandet spelade också på Hultsfredsfestivalen som ersättare för Linkin Park 2003. Medlemmarna bar då tröjor med texten "LinkIn Flames". Dagen efter fick de vara förband till Metallica i Madrid i Spanien inför 30 000 personer.
I maj 2003 spelade bandet in albumet Soundtrack To Your Escape i ett hyrt hus i Danmark. Med detta album växte publikskaran runt In Flames, men flera äldre fans såg i både denna och den föregående plattan, Reroute To Remain, ett mycket förändrat In Flames. En världsturné efter att albumet släpptes genomfördes under sommaren 2004.
I juli 2005 spelade In Flames som förband till Iron Maiden inför ett utsålt Ullevi i Göteborg. Bandet sa själva att det var det största de någonsin gjort. I september 2005 släpptes deras första live-dvd, Used & Abused... In Live We Trust. Efter det gav sig bandet ut på omfattade turné med Ozzfest i USA.
Come Clarity och ett år av turnerande redigera
Under sommaren 2005 spelade bandet in skivan Come Clarity som släpptes den 3 februari, 2006 i Europa och den 7 februari i USA. Come Clarity är hittills det mest framgångsrika album som In Flames släppt. Skivan nådde första platsen på både svenska och finska albumlistan. På den amerikanska Billboardlistan nådde de plats 58 och sålde över 24 000 album första veckan.
Bandet gav sig ut på en USA-turné i början av februari 2006, en turné som sedan gick över till Europa. In Flames spelade i Sverige på Arenan i Stockholm den 17 mars och i hemstaden Göteborg den 18 mars i Lisebergshallen. Efter detta genomförde bandet en turné i Europa för att senare under sommaren göra ytterligare en turné i USA. Bandet återvände även till Sverige för att spela på Hultsfredsfestivalen.
Planer fanns att under den tidiga hösten 2006 spela både hemma i Göteborg och i Stockholm, men spelningarna ställdes in eftersom USA-turnén blev längre än vad som var planerat. Under oktober och november genomfördes dock en turné i Europa kallad The Unholy Alliance tillsammans med Slayer, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed. Till Sverige och Hovet, Stockholm, kom turnén den 16 november, och till Malmömässan dagen efter. Under pågående turné informerade bandet på sin officiella webbplats att deras ena gitarrist, Jesper Strömblad, tog en paus från bandet av personliga skäl. Ersättare under kommande livespelningar var Niclas Engelin från bandet Engel. Engelin turnerade med In Flames under 1997/98 och är sedan länge god vän med bandmedlemmarna. På årets sista USA-turné var även Björn Gelotte frånvarande och ersattes av Henrik Danhage från Evergrey. Det var dock inte fråga om några avhopp eller splittring av bandet.
2007 redigera
Den första konserten 2007 blev Rockbjörnengalan 11 januari. På Ökenrockfestivalen, Desert rock festival, i Dubai den 9-10 mars spelade In Flames under den första kvällen. Andra band på festivalen var bland annat Iron Maiden, Stone Sour, Mastodon och Incubus. Under mars månad genomfördes också en svensk-norsk klubbturné under mottot "Kom inte till oss, vi kommer till er". In Flames spelade då i mindre och mellanstora städer i de båda länderna. Förband på turnén var det likaledes Göteborgsbaserade metalbandet Avatar.
In Flames var förband till Iron Maiden vid två konserter i Tyskland, den 8 och 17 juni. Roskildefestivalen besöktes av In Flames 6 juli och bandet spelade även på Ruisrock i Finland 7 juli, Arvikafestivalen 14 juli och på tyska Wacken Open Air 4 augusti.
På samlingsalbumet Viva La Bands Vol.2, utgiven 3 september 2007 på Ferret Music, deltar In Flames med låten "Abnegation". Andra band på samlingen är till exempel The Bloodhound Gang, Dimmu Borgir och Kill Hannah.
Material börjades skrivas till det nya albumet. I en intervju sa gitarristen Björn Gelotte att det skulle vara mycket gitarrbaserat.[4] Under hösten och vintern kunde inspelningen av nästa album, i den nya studion, följas på bandets Myspacesida vecka för vecka. Första videobloggen lades upp 10 september och vecka 48 avslutades videodagboken från inspelningarna.
A Sense of Purpose (2008) redigera
I början av året genomförde In Flames sina två första spelningar någonsin i Ryssland, i St Petersburg 26 januari och i Moskva dagen därefter. Albumet A Sense of Purpose gavs ut 1 april 2008 i USA, 4 april i Sverige och 5 april i övriga världen.[5] Den första singeln från albumet, The Mirror's Truth, gavs ut som en EP i Sverige 5 mars, tillsammans med tre andra låtar, vilka inte finns med på originalutgåvan av albumet. "Alias" blev den andra singeln.
Under april och maj genomfördes en turné i Nordamerika kallad "Gigantour" tillsammans med bland andra Megadeth, Children of Bodom och High on Fire. Sommaren 2008 började bandet med en spelning på Gröna Lund i Stockholm, och fortsatte med den norska Hovefestivalen i juni, och Peace & Love 26 samt Metaltown 28 juni. Den 18 juli spelade bandet på rockfestivalen Rockperry i Finland. Den 29 och 30 oktober spelade de i Annexet (Globen) och för ett utsålt Lisebergshallen 1 och 2 november.[6]
2009–2010 redigera
Under februari samt början av mars turnerade In Flames i Sydamerika, Australien och Japan.[7] Under turnén tog Niclas Engelin, som även tidigare spelat med bandet, över som gitarrist för Jesper Strömblad som stod över turnén för att ta hand om sina alkoholproblem.[8]
I mars släpptes den fjärde singeln från albumet A Sense of Purpose, Delight and Angers, och därtill en video regisserad av Patric Ullaeus.[9] In Flames gjorde ett antal spelningar i östra Europa under våren, bland annat i Rumänien, Ungern, Bulgarien och Serbien. Bland sommarens festivaler besökte bandet bland annat Sweden Rock, Metaltown och spanska Kobetasonic Festival i juni, samt Ruisrock och Wacken i juli.[10]
Under september och oktober turnerar bandet åter i Nordamerika med bland andra 3 Inches of Blood som förband, och i början av november genomfördes tre spelningar i Ryssland. Därefter var In Flames ett av de två huvudbanden på Taste of Chaos-turnéns europeiska del. Killswitch Engage var huvudakt på spelningarna i Storbritannien med In Flames som support, medan övriga datum hade den omvända ordningen. Utöver Storbritannien genomfördes tre datum i Sverige, i Stockholm, Göteborg och Malmö, och sedan lika många i Tyskland samt konserter i Norge och Belgien.[11]
Den 12 februari 2010 tillkännagav Jesper Strömblad att han permanent lämnar In Flames för att kunna göra något åt sitt alkoholproblem. Ersättare under kommande turnéer var Niclas Engelin,[12]
Sounds of a Playground Fading (2011–2013) redigera
I januari 2011 meddelade bandet att In Flames tionde album skulle ha titeln Sounds of a Playground Fading och skulle släppas i juni 2011. Albumet, som var inspelat i In Flames egen studio i Göteborg, mixades färdigt under januari och innehåller 13 låtar. In Flames tillkännagav 28 februari 2011 att Niclas Engelin är permanent gitarrist och fullvärdig medlem i bandet.[13] Utgivningsdatum för nya albumet publicerades 28 mars och datumet blev 15 juni 2011. Första singeln från albumet, "Deliver Us", släpptes i början av maj,[14] och premiärspelades på Bandit Rock 6 maj 2011. Bandet hade lämnat samarbetet med Nuclear Blast och albumet gavs ut av Century Media Records.[15]
Under våren 2012 begav sig In Flames ut på en skandinavisk klubbturné med besök i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Samtliga svenska konserter blev utsålda och städerna som besöktes i Sverige var Norrköping, Huskvarna, Trollhättan, Örebro, Linköping, Karlstad, Åre, Piteå, Umeå, Gävle och Stockholm. Sommaren 2012 den 3 augusti var In Flames headliner för Wacken Open Air.
Sångaren Anders Fridén bekräftade i februari 2013 i en intervju att In Flames planerar att släppa uppföljaren till Sounds of a Playground Fading under 2014[16] och i december 2013 blev det klart att det nya albumet släpps andra kvartalet 2014. Albumet blir enligt gitarristen Niclas Engelin "mer groovy, råare och fyllt av energi". En av låttitlarna är, enligt sångaren Anders Fridén Everything is gone.[17]
Siren Charms (2014–2016) redigera
Den 6 augusti 2013 meddelade In Flames att de börjat skriva sitt elfte album och att detta skulle släppas tidig vår 2014. Den 29 oktober 2013 rapporterade Expressen att In Flames gått in i Hansa Tonstudio för att börja spela in den nya skivan. Den 6 juni 2014 blev låten Rusted Nail från kommande albumet Siren Charms tillgänglig på Spotify för det nordiska länderna och den 13 juni blev låten tillgänglig i resten av världen. Siren Charms är In Flames elfte studioalbum och skivan släpptes 5 september 2014.[18][19]
I november 2015 meddelade Daniel Svensson att han lämnar sitt uppdrag som trummis i In Flames efter 17 år [20]
Battles + Down, Wicked & No Good (2016–2017) redigera
I början av 2016 började In Flames spela in ett nytt album i Los Angeles, USA. Albumet fick namnet Battles och gavs ut 11 november 2016. I september meddelade bandet att ny permanent trummis i bandet, liksom på inspelningen av Battles, blir Joe Rickard, tidigare i det amerikanska rockbandet Red.[21] Under 2016 släppte In Flames också Sounds from the Heart of Gothenburg som är bandets andra livealbum under karriären, det första sedan 2001 års The Tokyo Showdown - Live in Japan 2000.[22] I november samma år meddelade basisten Peter Iwers att han skulle lämna In Flames efter den då pågående turnén i USA. [23] [24]
Via Nuclear Blast utgavs i november 2017 en digital EP med fyra coverlåtar. EP:n Down, Wicked & No Good innehåller spåren It's No Good (Depeche Mode), Down in a Hole (Alice in Chains), Wicked Game (Chris Isaak) samt en liveversion av Nine Inch Nails Hurt.[25]
I juli 2018 meddelades att Joe Rickard lämnat In Flames och att trummis i bandet för sommarens live-framträdanden är Tanner Wayne som tidigare spelat i bland annat Scary Kids Scaring Kids och Chiodos. Waynes första spelning med bandet var i Brno, Tjeckien 4 juli.[26]
I december 2017 meddelade In Flames att bandet sommaren 2018 skulle vara värd för en festival kallad Borgholm Brinner. Tvådagarsfestival genomfördes 27-28 juli i Borgholms slottsruin på Öland. Vardera dag spelade fem band och båda kvällarna avslutades med In Flames själva i två skilda scenshower med olika spelset.[27][28] Utöver huvudbandet spelade på fredagen det kanadensiska bluesrock/hårdrocks-bandet Danko Jones och likaledes kanadensiska Comeback Kid, svenska hardcore-bandet Raised Fist och melodisk death metal-bandet Dark Tranquillity. På lördagen uppträdde Tribulation, norska black metal-bandet Satyricon, Graveyard samt Refused innan In Flames själva avslutade kvällen och festivalen.[29] Borgholm brinner besöktes av kring 4 200 besökare vardera dagen vilket innebar att det var nästan utsålt.[30][31]
I, the Mask (2019–) redigera
I slutet av 2018 meddelade In Flames att ett nytt album ska ges ut året därpå. 14 december släpptes I Am Above, den första singeln och videon från den kommande plattan. Anders Fridén berättade i en intervju med Cameron Buchholtz på radiostationen Rock 100.5 The Katt att albumet är mer gitarrorienterat och aningen tyngre än förra skivan Battles.[32] Albumet I, the Mask gavs ut på Nuclear Blast 1 mars 2019.[33]
Priser och utmärkelser redigera
In Flames fick Regeringens exportpris under Grammisgalan 2006 som hölls på Cirkus i Stockholm den 7 februari 2006. Det var första gången ett hårdrocksband vann priset. "Tack vare In Flames, har nu Sverige ett metalband i absolut världsklass", sade dåvarande ekonomiminister Thomas Östros efter prisutdelningen.
Bandet har fått tre grammisar för bästa hårdrock. Första gången var 2005. Come Clarity tilldelades utmärkelsen 2006 vid Grammisgalan 30 januari 2007 på Hovet i Stockholm, och A Sense of Purpose gav bandet 2008 års pris.
Bandet blev nominerade till Året artist och Årets hårdrock på P3 Guld 2011 men vann inget av priserna.
Skivan Come Clarity blev av Aftonbladets läsare utsedd till 00-talets bästa.[34]
Medlemmar redigera
- Nuvarande medlemmar
- Anders Fridén – sång (1995–)
- Björn Gelotte – trummor (1995–1998), gitarr (1998–)
- Chris Broderick – gitarr (2022–)
- Tanner Wayne - trummor (2018-)
- Tidigare medlemmar
- Johan Larsson – basgitarr, bakgrundssång (1990–1997)
- Jesper Strömblad – gitarr (1990–2010), trummor (1990–1993), synthesizer (1990–1997)
- Anders Iwers – gitarr (1990–1992)
- Carl Näslund – gitarr (1993)
- Glenn Ljungström – gitarr (1993–1997)
- Mikael Stanne – sång (1993)
- Daniel Erlandsson – trummor (1994–1995)
- Daniel Svensson – trummor (1998-2015)
- Peter Iwers – basgitarr (1997–2016)
- Joe Rickard - trummor (2016–2018)
- Niclas Engelin – gitarr (1997–1998, 2011–2021)
- Bryce Paul Newman - bas (2018—2023)
- Tidslinje

- Turnerande medlemmar
- Dick Lövgren – basgitarr (2000)
- Tobias Kellgren – trummor (2005)
- Niclas Engelin – gitarr (2006–2007, 2009, 2010–2011)
- Jonas Ekdahl – trummor (2011)
- Carl Parnell – basgitarr (2012)
- Aaron "Bubble" Patrick – basgitarr (2012)
- Patrik Jensen – gitarr (2013)
- Niels Nielsen – keyboards (2017–)
- Tanner Wayne – trummor (2018)
- Chris Broderick – gitarr (2019–2022)
- Liam Wilson – basgitarr (2023–)
- Bidragande musiker (studio)
- Jennica Johansson – sång (1994)
- Ylva Wahlstedt – sång (1994)
- Oscar Dronjak – sång (1994, 1995)
- Anders Iwers – sologitarr (1994)
- Anders Jivarp – trummor (1994)
- Daniel Erlandsson – trummor (1994)
- Af Gravf (Joakim Göthberg) – sång (1994)
- Robert Dahne – sång (1994)
- Henke Forss – sång (1994)
- Kaspar Dahlqvist – keyboard (1995)
- Fredrik Nordström – keyboard, hammondorgel, slidegitarr (1995, 1999, 2000)
- Fredrik Johansson – sologitarr (1995)
- Ulrika Netterdahl – sång (1997)
- Kee Marcello – gitarr (1999)
- Charlie Storm – keyboard, programmering (1999, 2000)
- Christopher Amott – sologitarr (2000)
- Fiol-Olof – fiol (2002)
- Örjan Örnkloo – keyboard, programmering (2002, 2003, 2005, 2008, 2011, 2014)
- Maria Gauffin – sång (2002)
- Uppsala Poker HC Crew – sång (2005)
- Lisa Miskovsky – sång (2005)
- Ellen Hjalmarson – fiol (2011)
- Emilia Wareborn – fiol (2011)
- David Werthén – ståbas (2011)
- Johannes Bergion – cello (2011)
- Erika Risinger – fiol (2011)
- Emilia Feldt – sång (2014)
- Martin Rubashov – sång (2014)
- The Head Jester Choir – kör (2014)
- Daniel Bergstrand – sång (2014)
Diskografi redigera
- Demo
- 1993 – Demo '93
- Studioalbum
- 1994 – Lunar Strain
- 1995 – The Jester Race
- 1997 – Whoracle
- 1999 – Colony
- 2000 – Clayman
- 2002 – Reroute To Remain
- 2004 – Soundtrack to Your Escape
- 2006 – Come Clarity
- 2008 – A Sense of Purpose
- 2011 – Sounds of a Playground Fading
- 2014 – Siren Charms
- 2016 – Battles
- 2019 – I, the Mask
- 2023 – Foregone
- Livealbum
- EP
- 1994 – Subterranean
- 1997 – Black-Ash Inheritance
- 2003 – Trigger
- 2008 – The Mirror's Truth
- 2017 – Down, Wicked & No Good
- 2020 – Clayman 2020
- Singlar
- 2002 – "Cloud Connected"
- 2002 – "Trigger"
- 2004 – "The Quiet Place"
- 2006 – "Take This Life"
- 2006 – "Dead End"
- 2006 – "Come Clarity"
- 2008 – "Alias"
- 2009 – "Delight And Angers"
- 2011 – "Deliver Us"
- 2011 – "Where the Dead Ships Dwell"
- 2012 – "Liberation"
- 2014 – "Rusted Nail"
- 2014 – "Everything's Gone
- 2015 – "Paralyzed"
- 2016 – "The End"
- 2016 – "The Truth"
- 2018 – "I am Above"
- 2018 – "(This is our) House"
- 2022 – "State Of Slow Decay"
- 2022 – "The Great Deciever"
- 2022 – "Foregone Pt. 1"
- Samlingsalbum
- Video
- 2005 – Used & Abused... In Live We Trust (2DVD)
- Annat
Källor redigera
Referenser redigera
- ^ läs online, www.regeringen.se, läst: 27 juli 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Biografi av Mike DaRonco på allmusic.com
- ^ Metal-archives: In Flames
- ^ ”Intervju med Live-metal.net”. Arkiverad från originalet den 26 december 2013. https://web.archive.org/web/20131226071751/http://www.live-metal.net/features_interviews_inflames.html. Läst 11 augusti 2006.
- ^ In Flames webbplats 2008-01-08 Arkiverad 8 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ In Flames webbplats - The Latest News Arkiverad 8 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Intervju med Björn Gelotte Arkiverad 12 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2008-03-05
- ^ In Flames webbplats - "Jesper sits out tour!" 2009-02-03 Arkiverad 8 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine. Läst 14 februari 2009
- ^ In Flames webbplats - "Delight and Angers" 2009-03-25 Arkiverad 5 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. Läst 27 mars 2009
- ^ ”Tidigare turnéer”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 20 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120720065709/http://www.inflames.com/Tour.aspx. Läst 28 augusti 2009.
- ^ ”Nyheter 19 augusti 2009”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 5 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100205183842/http://www.inflames.com/News.aspx. Läst 28 augusti 2009.
- ^ ”Nyheter 12 februari 2010”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 5 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100205183842/http://www.inflames.com/News.aspx. Läst 13 februari 2010.
- ^ ”Band”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 21 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110621072158/http://www.inflames.com/Band.aspx. Läst 3 mars 2011.
- ^ ”Release dates for 'Sounds of a Playground Fading'!”. In Flames Myspace-blogg. http://www.myspace.com/inflames/blog/542511949. Läst 28 mars 2011.
- ^ ”Century Media Records signs In Flames”. Century Media. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927185023/http://www.centurymedia.com/newsdetailed.aspx?IdNews=9733&IdCompany=3. Läst 28 mars 2011.
- ^ ”Fridén: Nytt IN FLAMES-album första halvåret 2014”. Kim bloggar. http://kimkahn.blogspot.se/2013/02/friden-nytt-in-flames-album-forsta.html. Läst 4 mars 2013.
- ^ ”Fridén: IN FLAMES - videor från studion, första låttiteln avslöjad”. Kim bloggar. http://kimkahn.blogspot.se/2013/12/in-flames-videor-fran-studion-forsta.html. Läst 7 december 2013.
- ^ ”In Flames - Siren Charms”. rocknytt.net. 10 september 2014. http://www.rocknytt.net/cd/15268-in-flames-siren-charms. Läst 20 januari 2016.
- ^ ”In Flames - Siren Charms”. gaffa.se/. 3 september 2014. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160812203506/http://gaffa.se/recension/86822. Läst 20 januari 2016.
- ^ ”Time to turn the page”. In Flames på Facebook. https://www.facebook.com/inflames/photos/a.135143819867719.20039.134855083229926/908162739232486/?type=3&theater. Läst 22 november 2015.
- ^ ”IN FLAMES Announces New Drummer”. Blabbermouth. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-announces-new-drummer/. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Sounds from the Heart of Gothenburg”. Metal Archives. https://www.metal-archives.com/albums/In_Flames/Sounds_from_the_Heart_of_Gothenburg/595162. Läst 19 februari 2018.
- ^ ”In Flames - Members”. Metal Archives. http://www.metal-archives.com/bands/In_Flames/11. Läst 30 november 2016.
- ^ ”In Flames”. Facebook. https://www.facebook.com/inflames/photos/a.135143819867719.20039.134855083229926/1145549445493813/?type=3. Läst 30 november 2016.
- ^ ”Down, Wicked & No Good”. Metal Archives. https://www.metal-archives.com/albums/In_Flames/Down%2C_Wicked_%26_No_Good/681877. Läst 19 februari 2018.
- ^ ”In Flames Recruits Drummer Tanner Wayne”. Blabbermouth.net. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-recruits-drummer-tanner-wayne/. Läst 5 juli 2018.
- ^ ”In Flames To Stage Its Own Two-Day Festival In Sweden”. Blabbermouth. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-to-stage-its-own-two-day-festival-in-sweden/. Läst 19 februari 2018.
- ^ ”In Flames startar sin egen tvådagarsfestival – Borgholm Brinner”. Borgholmsslott.se. Arkiverad från originalet den 25 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180525132524/http://www.borgholmsslott.se/evenemang/in-flames-startar-sin-egen-tvadagarsfestival-borgholm-brinner/. Läst 24 maj 2018.
- ^ ”Borgholm Brinner - Artister”. Borgholmbrinner.se. Arkiverad från originalet den 23 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180523101119/https://borgholmbrinner.se/artister/. Läst 22 maj 2018.
- ^ ”In Flames regerar Borgholms slott”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/WLK0BG/in-flames-regerar-borgholms-slott. Läst 30 juli 2018.
- ^ ”Storslaget med In Flames och Refused”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/4dA3xa/storslaget-med-in-flames-och-refused. Läst 30 juli 2018.
- ^ ”In Flames Singer Says Upcoming Album Is 'A Little Bit More Guitar-Oriented And Slightly Heavier' Than 'Battles'” (på engelska). Blabbermout.net. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-singer-says-upcoming-album-is-a-little-bit-more-guitar-oriented-and-slightly-heavier-than-battles/. Läst 1 december 2018.
- ^ ”In Flames - I, the Mask” (på engelska). Metal Archives. https://www.metal-archives.com/albums/In_Flames/I%2C_the_Mask/749448. Läst 10 december 2018.
- ^ ”00-talets bästa skiva”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article12211555.ab. Läst 24 mars 2014.
Externa länkar redigera
- Wikimedia Commons har media som rör In Flames.
- Officiell webbplats