Öppna huvudmenyn

Ida Bäckmann

svensk lärare, journalist och författare

BiografiRedigera

Bäckmann var dotter till målarmästaren Nils Bäckmann (född 1833) och hans maka Helena Olsdotter (född 1834). Båda föräldrarna var djupt religiösa och hade fyra barn. Dottern Ida började i den nyöppnade elementarskolan för flickor[förtydliga].[1] Hon skickades sedan till Wallinska flickskolan i Stockholm, som på den tiden låg på Riddarholmen i det gamla Gråbrödraklostret. Hon inackorderades hos två ogifta döttrar till skolans föreståndare, Sunneprosten Anders Fryxell. Ida Bäckmann tog studentexamen 1889 och lärarinneexamen[förtydliga] 1890.[2]

 
Anders Fryxell. Xylografi 1878

YrkeslivRedigera

LärarinnaRedigera

Mellan 1890 och 1895 var Bäckmann föreståndare för Säffle privata elementarskola för flickor.[3] Skolan flyttade senare till hörnet Billerudsgatan-Västra storgatan och fick det nya namnet ”Bäckmanskolan”. [4][5] Under tiden i Säffle inledde hon ett slags romantiskt förhållande med den nyblivna änkemannen kanaldirektör David Lilliehöök, men det accepterade inte Lilliehööks mor och mycket förgrymmad lämnade hon[förtydliga] Säffle 1895. Sin första bok Tantalis kval gav ut 1898. [6] Hon fick snart en lärartjänst i Åhus samskola 1895–1898 och därefter Sofi Almquists samskola i Stockholm 1900–1907. Därefter lämnade hon pedagogiken och blev journalist.

JournalistRedigera

Hon reste i Ryssland i två år och skrev om den tilltagande politiska oro som rådde. Hon bevittnade bondeuppror och demonstrationer på adelsgods samt upplevde blodiga gatuupplopp i Moskva och Odessa. Hon var i Warszawa mitt i gatustrider. Som krigsreporter sökte hon upp oroshärdar och gjorde intervjuer med kända och inflytelserika personer. Hon gjorde uppmärksammade besök hos Leo Tolstoj på hans gods Jasnaja Poljana. Sina reportage skickade hon till Dagens Nyheter och Stockholms Dagblad.[3] De publicerades som en serie: ”Farliga färder och roliga” .[7]

Bäckman var korrespondent för flera tidningar och rapporterade från bland annat Ryssland, Sydamerika och Sydafrika.[8] Som författare skrev hon de självbiografiska böckerna om Röpecka, som utkom 1933–1937. Mest känd är hon troligtvis för böckerna Gralsökaren om Gustaf Fröding och Mitt liv med Selma Lagerlöf. Hon var vän med båda och ville gifta sig med Fröding.[8]

Ida Bäckmann och FrödingRedigera

När Gustaf Fröding på hösten 1897 åtalades för tryckfrihetsbrott, ställde Bäckmann upp till hans försvar. Hon föreslog att de skulle förlova sig och ville på så sätt visa honom sin kärlek, trösta och uppmuntra.[9] Hon utsattes för en hatkampanj då hennes bok om Fröding kom ut och det påstods att hon aldrig ens träffat honom. Hon har dock fått en viss upprättelse på senare år.[8]

BibliografiRedigera

SkönlitteraturRedigera

  • Tantali kval. Stockholm: Geber. 1898. Libris länk 
  • På och i vägen med Fordhoppa. Stockholm: Fram. 1926. Libris länk 
  • Röpecka, Gud och Lennart. Stockholm: Tiden. 1933. Libris länk 
  • Röpecka si och så i skolan. Stockholm: Tiden. 1936. Libris länk 
  • Röpecka går upp i studenten. Stockholm: Tiden. 1937. Libris länk 

VariaRedigera

  • Farliga färder och roliga journalistiska ströftåg. Stockholm: Norstedt. 1906-1910. Libris länk 
  • El desarrollo de la Argentina en el primer siglo de su independencia y los Suecos allí durante este período = Argentinas utveckling under dess första frihetssekel och svenskarne därstädes under denna period / öfversatt till spanskan af H.P. och A.J.. Stockholm: Fritze. 1910. Libris länk 
  • Sveriges handelsintressen i ryska riket. Stockholm: Norstedt. 1912. Libris länk 
  • Gustaf Fröding. Göteborg: Zachrissons boktr. 1913. Libris länk 
  • Gralsökaren. Stockholm: Medéns förl. 1940. Libris länk 
  • Mitt liv med Selma Lagerlöf : en skildring byggd på 30 års korrespondens och vänskap. Malmö: Norden. 1944. Libris länk 

RedaktörRedigera

  • Hagelin, Karl Wilhelm (1935). Från filare till storindustriell i Naftabolaget bröderna Nobels tjänst : ett utdrag ur generalkonsul K. W. Hagelins memoarer / av Ida Bäckmann. Stockholm: Bonnier. Libris länk 

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Salmi 2015, s. 47.
  2. ^ Salmi 2015, s. 10-12.
  3. ^ [a b] ”Ida Bäckmanns efterlämnade papper - ARKEN”. arken.kb.se. https://arken.kb.se/SE-S-HS-L3. Läst 18 oktober 2018. 
  4. ^ Michanek 1955, s. 14-20.
  5. ^ Salmi 2015, s. 12.
  6. ^ Salmi 2015, s. 13.
  7. ^ Salmi 2015, s. 25-26.
  8. ^ [a b c] Lina Kalmteg:”Ida Bäckmann var råttan bakom skynket”, Svenska Dagbladet, 27 september 2014, läst 21 juni 2016
  9. ^ Salmi 2015, s. 17.

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera