Öppna huvudmenyn

Iberisk gransångare

fågelart i familjen lövsångare

Iberisk gransångare[2] (Phylloscopus ibericus) är en liten insektsätande fågel i familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i familjen sångare (Sylviidea). Arten kategoriserades tidigare som underart till gransångaren.

Iberisk gransångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Iberian Chifchaff.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtGransångare
P. ibericus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus ibericus
Auktor(Ticehurst, 1936)
Synonymer
Phylloscopus brehmii
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Iberisk gransångare är lik och med kroppslängden 11-12 cm jämnstor med gransångaren. Den är dock renare grön på ovansidan, gulare på bröstet och vitare på buken. I vårdräkt saknas i princip helt inslag av brunt eller beige, på hösten enbart på huvudsidan. Den har vidare ett livligt gult ögonbrynsstreck, framförallt framför ögat. Dessa kännetecken i kombination med även tydligt mörkare ögonstreck samt ljusare näbb och ben gör att den påminner om lövsångaren. Den vippar dock på stjärten likt en gransångare och har avvikande läten.[3]

LätenRedigera

Iberiska gransångarens typiska lockläte är ett nedåtböjt "fiy". Sången är lik gransångarens, men innehåller tre delar: en gransångarlik men raskare, en serie snabba och torra toner och avslutningsvis några visslande och utdragna.[3]

Utbredning och systematikRedigera

Den iberiska gransångaren häckar på iberiska halvön och återfinns i Portugal och Spanien, väster om en linje som sträcker sig ungefär från västra Pyrenéerna[4] via bergen i centrala Spanien till Medelhavet. Iberisk gransångare och gransångare förekommer i en smal överlappningszon längs denna linje.[5] Med undantag för den nordligaste delen är den exakta utbredning för denna överlappningszon inte väldokumenterad. Den iberiska gransångaren är en långflyttare och övervintrar i Västafrika. Den har observerats utanför sitt häckningsområde så långt norrut som exempelvis Storbritannien och Sverige.

Arten behandlas vanligen som monotypisk[6], men vissa delar in den i två underarter med följande utbredning:[7]

  • Phylloscopus ibericus biscayensis – förekommer från norra Portugal och norra Spanien precis in i franska delen av Baskien
  • Phylloscopus ibericus ibericus – förekommer från centrala och södra Portugal till sydvästra Spanien (Andalusien)

Flera[8][9] menar dock att biscayensis, beskrivet först 2003,[10] inte går att skilja från nominatformen med säkerhet.

ArtstatusRedigera

Tidigare kategoriserades den som underart till gransångaren, men har sedan 2003 i Sverige status som egen art. Den skiljer sig från nominatformen av gransångare på läte,[4][11][12] yttre morfologi,[13] och mtDNA-sekvenser.[14][12] Först fick den det vetenskapliga namnet P. brehmii, men typspecimentet av detta taxon är inte en iberisk gransångare.[15]

Det förekommer hybridisering i överlappningszonen,[4][11][16], nästan alltid mellan hanar av P. ibericus och honor av P. p. collybita,[16] och hybriderna förefaller uppvisa starkt minskad fitness[14] bland annat då hybridhonor tycks vara sterila enligt Haldanes regel.[17] Rörande det senare är det intressant att notera att den iberiska gransångaren tycks vara den äldsta utvecklingslinjen inom gransångarkomplexet och klart åtskild från arten gransångare[12]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa (som består av mer än 95% av artens utbredningsområde) tros populationen bestå av 463.000-767.000 par.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Phylloscopus ibericus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 330. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b c] Salomon, Marc (1989): Song as a possible reproductive isolating mechanism between two parapatric forms. The case of the chiffchaffs Phylloscopus c. collybita and P. c. brehmii in the western Pyrenees. Behaviour 111(1–4): 270–290.
  5. ^ (spanska) Balmori, Alfonso; Cuesta, Miguel Ángel; Caballero, José María (2002): Distribución de los mosquiteros ibérico (Phylloscopus brehmii) y europeo (Phylloscopus collybita) en los bosques de ribera de Castilla y León (España). Arkiverad 27 september 2007 hämtat från the Wayback Machine. [With English abstract]. Ardeola 49(1): 19–27.
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  8. ^ Elias, G. (2004) Aspects of Iberian Chiffchaff Phylloscopus ibericus distribution in Spain and Portugal. Ibis 146(4): 685–686.
  9. ^ Copete, J.L. (2008) Distribution and identification of Iberian Chiffchaff. British Birds 101(7): 378–379.
  10. ^ Salomon, M., Voisin, J.F. & Bried, J. (2003) On the taxonomic status and denomination of the Iberian Chiffchaffs. Ibis 145(1): 87–97.
  11. ^ [a b] Salomon, Marc; Hemim, Y. (1992):Song variation in the Chiffchaffs (Phylloscopus collybita) of the western Pyrenees – the contact zone between collybita and brehmii forms. Ethology 92(4): 265–282.
  12. ^ [a b c] Helbig, Andreas J.; Martens, Jochen; Seibold, I.; Henning, F.; Schottler, B; Wink, Michael (1996): Phylogeny and species limits in the Palearctic Chiffchaff Phylloscopus collybita complex: mitochondrial genetic differentiation and bioacoustic evidence. Ibis 138(4): 650–666 Full text
  13. ^ Salomon, Marc; Bried, J.; Helbig, Andreas J.; Riofrio, J. (1997) Morphometric differentiation between male Common Chiffchaffs, Phylloscopus [c.] collybita Vieillot, 1817, and Iberian Chiffchaffs, P. [c.] brehmii Homeyer, 1871, in a secondary contact zone (Aves: Sylviidae). Zoologischer Anzeiger 236: 25–36.
  14. ^ [a b] Helbig, Andreas J.; Salomon, Marc; Bensch, S. & Seibold, I. (2001):Male-biased gene flow across an avian hybrid zone: evidence from mitochondrial and microsatellite DNA. Journal of Evolutionary Biology 14: 277–287. doi:10.1046/j.1420-9101.2001.00273.x
  15. ^ Svensson, Lars (2001). ”The correct name of the Iberian Chiffchaff Phylloscopus ibericus Ticehurst 1937, its identification and new evidence of its winter grounds”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 121: sid. 281–296. 
  16. ^ [a b] Collinson, J. Martin (21 oktober 2008). ”Identification of vagrant Iberian Chiffchaffs - pointers, pitfalls and problem birds”. British Birds "101" (4): ss. 174–188. 
  17. ^ (franska) Helbig, Andreas J.; Salomon, Marc; Wink, Michael; Bried, Joël (1993): Absence de flux genique mitochondrial entre le Pouillots "veloces" medio-européen et ibérique (Aves: Phylloscopus collybita, P. (c.) brehmii); implications taxonomiques. Résultats tirés de la PCR et du séquencage d'ADN. C. R. Acad. Sci. III 316: 205–210.

Externa länkarRedigera