Hydrophis stricticollis[3] är en ormart som beskrevs av Günther 1864. Hydrophis stricticollis ingår i släktet Hydrophis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Hydrophis stricticollis
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGiftsnokar
Elapidae
UnderfamiljHavsormar
Hydrophiinae
SläkteHydrophis
ArtHydrophis stricticollis
Vetenskapligt namn
§ Hydrophis stricticollis
AuktorGünther, 1864
Synonymer
Hydrophis cf BAIER 2005[2]
Chitulia stricticollis KHARIN 2005
Aturia stricticollis WELCH 1994
Hydrophis obscurus BOULENGER 1896
Hitta fler artiklar om djur med

Denna orm förekommer i havet vid östra Indien, Sri Lanka och Myanmar. Den kan dyka till ett djup av 8 meter. Arten besöker även angränsande floder. Hydrophis stricticollis har fiskar som föda.[1] Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. Ormens bett är giftigt.[5]

Troligtvis dödas några exemplar som bifångst. Populationens storlek är inte känd. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2010 Hydrophis stricticollis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Baier, F. (2005) Herpetologische Reiseeindrücke aus Sri Lanka., Elaphe 13 (4): 59-64
  3. ^ Günther, A. (1864) The Reptiles of British India., London (Taylor & Francis), xxvii + 452 pp.
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (9 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hydrophis+stricticollis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] Hydrophis stricticollis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.