Hurlers sjukdom, (MPS I H) är en ärftlig sjukdom och tillhör sjukdomsgruppen mukopolysackaridoser (MPS-sjukdomar). Den är en av de sällsynta ämnesomsättningssjukdomar, som beror på en brist på olika ämnen som deltar i nedbrytningen av olika substanser i kroppen, så kallade lysosomala enzymer.

Sjukdomen beskrevs första gången 1919 av den tyska barnläkaren Gertrud Hurler.

Hurlers sjukdom är en av tre varianter av MPS I, de andra två är Hurler/Scheies sjukdom (MPS I H/S) och Scheies sjukdom (MPS I S). De tre sjukdomarna är beteckning på olika svårighetsgrad av samma enzymdefekt. Scheies sjukdom utgör den mildaste varianten.

Hurlers sjukdom är mycket lik Hunters sjukdom.[1]

Symptom är bland annat insjunken näsrygg, svårigheter att tala, svårigheter med motoriken och tjocka läppar. Behandling finns dock; ju tidigare diagnosen ställs - gärna före 1 års ålder - desto större är chanserna att barnet överlever, åtminstone om det sker före 5 års ålder och uppåt.

Förekomst redigera

1 av 100 000 barn föds med MPS I enligt en engelsk undersökning och detsamma gäller även för Sverige. 2006 fanns ett tiotal kända fall i Sverige.


Källor redigera

Referenser redigera

  1. ^ Hunters sjukdom Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Socialstyrelsen Läst: 2013-12-12