Hugues-Bernard Maret, hertig av Bassano
Hugues-Bernard Maret, hertig av Bassano, född den 1 maj 1763 i Dijon, död den 13 maj 1839 i Paris, var en fransk statsman.
| Hugues-Bernard Maret | |
 | |
| Född | 1 maj 1763[1][2] Dijon[3], Frankrike |
|---|---|
| Död | 13 maj 1839[4][1][2] (76 år) Paris[5] |
| Begravd | Père-Lachaise[6] och Grave of Bassano |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, journalist, diplomat, advokat |
| Befattning | |
| Ledamot av Pairkammaren Fransk pair Ambassadör Stol nummer 10 i Franska akademien (1803–1816)[7] Frankrikes regeringschef (1834–1834) | |
| Maka | Marie-Madeleine Lejéas[8] |
| Barn | Napoléon Maret (f. 1803) Hortense Eugenie Claire Maret (f. 1812)[9][8] |
| Föräldrar | Hugues Maret[8] Jeanne Maléchard[8] |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Riddare av Réunionorden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Martet, som ursprungligen var advokat, började 1789 biträda vid utgivandet av "Bulletin de 1’Assemblée nationale", deltog samma år i uppsättandet av "Moniteur universel" samt lärde vid samma tid känna dåvarande löjtnant Bonaparte. År 1792 var Maret, som gjort sig bemärkt som en av feuillantklubbens mera framstående medlemmar, Frankrikes sändebud i England och utnämndes 1793 till ambassadör i Neapel, men tillfångatogs av österrikarna på vägen dit och erhöll friheten först 1795, då han utväxlades mot Ludvig XVI:s dotter.
Efter Bonapartes statskupp (1799) utsågs Maret av denne till konsulernas generalsekreterare och blev vid kejsardömets upprättande (1804) statssekreterare. Han följde ständigt Napoleon, var invigd i hans hemligaste rådslag samt redigerade massan av instruktioner och bulletiner, som kejsaren utfärdade. År 1809 blev han hertig av Bassano (Bassano Bresciano) och 1811 utrikesminister, 1813 tillika krigsminister, men angreps i denna egenskap häftigt i senaten för sin begäran om nya utskrivningar och blev, då han därjämte misslyckades i sina underhandlingar med de allierade, nödsakad att träda tillbaka.
År 1814 deltog Maret i Châtillonkongressen i Châtillon-sur-Seine och var 1815 inrikesminister under "hundra dagarna". Efter den bourbonska restaurationen vistades han i landsflykt till 1820. Under Ludvig Filip utnämndes han 1831 till pär samt var 10-18 november 1834 inrikesminister och konseljpresident. Maret blev 1803 medlem av Franska akademien och 1832 av Académie des sciences morales et politiques.
Källor redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Maret, Hugues Bernard, hertig af Bassano, 1904–1926.
Noter redigera
- ^ [a b] SNAC, Hugues-Bernard Maret, duc de Bassano, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Hugues Bernard Maret duc de Bassano, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 19 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ A. Henry, Le Père Lachaise historique, monumental et biographique, A. Henry, 1852, s. 49.[källa från Wikidata]
- ^ Franska akademien, läs online, läst: 31 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]