Hortensia (Hydrangea macrophylla) är en växtart inom hortensiasläktet och familjen hortensiaväxter. Den förekommer naturligt på ön Honshu i Japan. Arten odlas som trädgårdsväxt i Sverige och det förekommer hortensior odlade upp till växtzon IV.

Hortensia
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningKornellordningen
Cornales
FamiljHortensiaväxter
Hydrangeaceae
SläkteHortensiasläktet
Hydrangea
ArtHortensia
H. macrophylla
Vetenskapligt namn
§ Hydrangea macrophylla
Auktor(Thunb.) Ser. (1830)

Beskrivning redigera

Hortensian blir upp till två meter hög och blommar från mars till september med vanligtvis blåa klotformade blomställningar. Bladen är tämligen stora, vilket åsyftas i artepitetet macrophylla. Hortensian kom från Japan till Europa1700-talet. Det är en mycket variabel och formrik prydnadsväxt med många olika sorter. Den vilda arten har fertila blommor i mitten, omgiven av stora, skyltande och sterila blommor. Hos många odlade sorter finns endast sterila blommor. Blomfärgen påverkas av pH-värdet och kan på konstgjord väg ändras med hjälp av aluminiumsalter; alla hortensior ska dock ha en jord med lågt pH-värde.

Naturligt växer hortensian i ett klimat som är fuktigare än vid Medelhavet. Därför trivs den i något svalare miljöer som på Madeira och Azorerna. På Madeira är den dels allmänt odlad i trädgårdar och parker, men förekommer längs vägkanterna på 300 till 1100 meters höjd. På Azorerna kör man ner sticklingar i marken utmed betesmarker. Milslånga gärdesgårdar av hortensia kan då ringla sig genom landskapet, vilket ter sig som en märklig syn. Den sprider sig inte nämnvärt, förrän betesmarken överges.

Etymologi redigera

Hortensia är uppkallad efter matematikern och astronomen Hortense Lepaute (1723-1788), som var reskamrat med den franske botanikern Philibert Commerson (1727-1773), vilken upptäckte växten i Kina under en jorden-runt-resa 1766-1769.[1]

Bilder redigera

Referenser redigera

  1. ^ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden  : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 139-140.

Externa länkar redigera