Horsfields flygekorre (Iomys horsfieldii[3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Waterhouse 1838. Iomys horsfieldii ingår i släktet Iomys och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Horsfields flygekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteIomys
ArtHorsfields flygekorre
I. horsfieldii
Vetenskapligt namn
§ Iomys horsfieldii
Auktor(Waterhouse, 1838)
Synonymer
Iomys horsfieldi (Waterhouse, 1838)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 4 underarter.[4]

Denna flygekorre förekommer i SydostasienMalackahalvön, Sumatra, Borneo, Java och några mindre öar i samma region. Arten vistas där i låglandet och i upp till 1000 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av olika skogar och odlade områden. Horsfields flygekorre är aktiv på natten och vilar i trädens håligheter.[1] Enligt en observation kan den även bygga bon av blad med en diameter av cirka 28 cm.[7]

Arten har en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 18 cm och svansen är vanligen lika lång. Djuret har en orangebrun till gråbrun päls på ovansidan och en ljusare päls på undersidan. Även svansen är ljusare på sidorna och undersidan. Liksom andra flygekorrar har Horsfields flygekorre en flygmembran för att glida genom luften. De nästan nakna öronen samt ögonen är stora och klorna är bra utvecklade. I motsats till Petinomys genibarbis saknas vårtor och tydliga morrhår i ansiktet. Det finns inga tydliga skillnader mellan hanar och honor, förutom könsorganen.[8] Svansen ser avplattad ut på grund av långa hår vid sidorna.[7]

Närbesläktade flygekorrar lever ensam eller i små grupper och Horsfields flygekorre har antagligen samma beteende. Som föda antas växtdelar. Även angående fortplantningssättet finns bara data för närbesläktade flygekorrar. De har en eller två ungar per kull.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2008 Iomys horsfieldii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ [a b] (2005) , website Iomys horsfieldii, Mammal Species of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9, sid.1305-1306
  8. ^ [a b] S. Cruz (14 mars 2011). ”Javanese flying squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Iomys_horsfieldii/. Läst 11 september 2015. 

Externa länkar redigera