 |
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-10) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Per Olof Gösta Holm, född den 8 juli 1916 i Fors, Jämtlands län, död den 12 mars 2011 i Lund,[1] var en svensk filolog.
Biografi redigera
Holm var son till lektor Otto Holm och Lilly, född Strindberg. Han avlade filosofie licentiatexamen i Uppsala 1944 och promoverades till filosofie doktor i Lund 1953. Han blev docent i nordiska språk vid Lunds universitet 1952 och vid Uppsala universitet 1954, varefter han blev professor i samma ämne i Lund 1961. Han blev professor emeritus 1981. Åren 1945–1954 var han ordboksredaktör för Svenska akademiens ordbok i Lund. Holm avlade reservofficersexamen 1940 och blev kapten i reserven 1951. Han var ordförande i forskningsnämnden för modern svenska 1965–1972 och inspektor för Västgöta nation i Lund 1964–1968.
Holm grundade Gardar, organ för Samfundet Sverige-Island 1970, en tidskrift som han redigerade fram till 2009. Han var medutgivare av Nusvensk ordbok (grundad av Olof Östergren) 1954–1962, av Anthroponymica suecana från 1962, Nysvenska studier 1965–1981, Bibliography of Old Norse Studies från 1979, Early Icelandic Manuscripts in Facsimile från 1980. Han utgav urval ur Olof von Dalins Then swänska Argus (1957), Agneta Horns Beskrivning över min vandringstid (1959), Svenskt talspråk (1967), En diskussion om sta-namnen (1967), Per Brahe den äldres Oeconomia (1971), Gamalnorsk ordavleiding (1974), Västgötalagen (1976), Carl Johan Holms Anteckningar (1976), Östgötalagen (tillsammans med Carl Ivar Ståhle 1980), Ivar Lindquists Religiösa runtexter III (1987), Carl Ivar Ståhles Studier över Östgötalagen (1988), Han var huvudredaktör för Svensk-isländsk ordbok (1982) och författade uppsatser i nordisk syntax, etymologi, ortnamnsforskning, dialektgeografi, textfilologi, runologi, bibliografi, biografi, personnamnsforskning med mera.
Gösta Holm är begraven tillsammans med sina föräldrar på Lövångers kyrkogård.[2]
Utmärkelser redigera
Han blev ledamot av Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1962, av Vetenskapssocieteten i Lund 1963, av Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1970, av Finska Vetenskaps-Societeten 1977, av Skytteanska samfundet 1981, av Det Norske Videnskaps-Akademi 1988, hedersledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland 1977 och hedersdoktor i Reykjavik 1986. Holm kallades till hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala 1962[3].
Bibliografi (i urval) redigera
- Om s-passivum i svenskan (doktorsavhandling 1952)
- Syntaxgeografiska studier över två nordiska verb (1958)
- Epoker och prosastilar (1967)
- Medeltida stadgespråk (1969)
- De nordiska anger-namnen (1991)
- Uppkomsten av de neutrala verbalabstrakterna på -ande (1991)
Källor redigera
- Holm, Per Olof Gösta i Vem är Vem?: Skånedelen (första upplagan, 1948)
- Holm, P O Gösta i Vem är det 2001
Noter redigera
- ^ "Professor Gösta Holm är död"
- ^ ”Gravar.se”. gravar.se. https://gravar.se/forsamling/burtrask-lovangers-pastorat/lovangers-gamla-kyrkogard/a/per-olof-gosta-holm-2088a. Läst 14 mars 2022.
- ^ "Hedersledamöter" Arkiverad 23 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. på norrlandsnation.se
Vidare läsning redigera
- Edlund, Lars-Erik (2012). "Gösta Holm 1916–2011" Umeå universitet
- Tuneld, John; Holm, Gösta; Svensson, Lars, red (1976) (på flera språk). Nordiska studier i filologi och lingvistik: festskrift tillägnad Gösta Holm på 60-årsdagen den 8 juli 1976. Lund: Studentlitteratur. Libris 8353258. ISBN 9144128517
Externa länkar redigera
| Företrädare: Sture Fronæus |
Inspektor för Västgöta nation 1965-1968 |
Efterträdare: Curt Kihlstedt |