Hollola
Hollola är en kommun i landskapet Päijänne-Tavastland i Finland. Hollola har 23 251 invånare och har en yta på 727,47 km² (varav 650,97 km² land och 76,5 km² vatten). Kommunen gränsar i öster till Lahtis.
| Hollola | ||
| Kommun | ||
|
||
| Land |  Finland
| |
|---|---|---|
| Landskap | Päijänne-Tavastland | |
| Admin. centrum | Salpakangas | |
| Area | 727,47 km² (2016-01-01)[1] | |
| - land | 650,97 km² | |
| - vatten | 76,5 km² | |
| Folkmängd | 23 251 (2020-12-31)[2] | |
| - män | 11 415 (2019-12-31)[2] | |
| - kvinnor | 11 836 (2020-12-31)[2] | |
| Befolkningstäthet | 35,72 invånare/km²[2][1] | |
| Geonames | 657530 830147 | |
| Läge | 60°59′15″N 25°31′00″Ö / 60.98750°N 25.51667°Ö | |
| Språk - Finska: - Svenska: - Övriga: |
97,6 % 0,4 % 2,0 % | |
 Hollola kommuns läge
| ||
| Webbplats: www.hollola.fi | ||
Hollola är enspråkigt finskt.
Hollola kyrksockens ursprung torde med säkerhet kunna hänföras till mitten av 1200-talet. Socknen nämns första gången år 1329. Sysmä kyrksocken har avskilts från Hollola i slutet av 1300-talet. Den nämns första gången 1442. I början av 1400-talet har från Hollola avskilts Asikkala och Tennilä (Kärkölä) kapell. I början av 1500-talet avskildes Itis kyrksocken och Nyby (Nastola) kapell från Hollola. [3]
Orten har en stenkyrka som uppfördes åren 1495 till 1510. Den tillhör Finlands mest imponerade medeltida byggnader. Långhuset är 42 meter långt och 18 meter brett med en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Det finns fyra olika kalkmålningssviter, varav två är medeltida. Även den fasta inredningen är från medeltiden liksom flera bevarade inventarier. Klockstapeln i empirstil uppfördes 1829-1831.
Externa länkarRedigera
KällorRedigera
- ^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016.
- ^ [a b c d] ”11s7 – Befolkning i tätorts‐ och glesbygdsområden kommunvis efter ålder och kön, 2020”. Befolkningsregistercentralen. https://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vrm__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11s7.px/. Läst 18 februari 2022.
- ^ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 89-91, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 48, 510
- Hiekkanen, Markus (2020). Finlands medeltida stenkyrkor. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien. sid. 378-386. Libris n0bnsbs4l2bcgvwv. ISBN 9789188763112